En ny fin jul och ett nytt år....

Jag ser fram emot morgondagen, se mina barns tindrande ögon, krama dem och njuta av nuet. Att få umgås med min underbara familj, mina föräldrar och systrar betyder allt för mig. Jag är lyckligt lottad.

Förresten ett tips: Vet ni inte vad ni ska ge i julklapp? Ge då något viktigt, ett medlemsskap i Novahuset. För 150 kr kan DU göra mycket.
Gå in här, du kan även bli stödmedlem gratis där.

Jag önskar något stort i julklapp, att ingen ska behöva vara ensam, att de ska få känna lycka o kärlek, att alla har mat och tak över huvudet. Jag önskar orättvisor i världen inte fanns.
Något jag lovar er är att fortsätta kämpa för Novahuset och vårat jobb även nästa år och även bidra andra viktiga organisationer. Tillsammans gör vi mycket!

Det är många i mina tankar idag, många jag har kontakt med och många tysta själar. Jag sänder min kärlek, mitt hopp och tro till er. Styrkekramar

Ta hand om er själva och varandra, för det är den bästa klapp ni kan ge!

NI ÄR VÄRDEFULLA!

God Jul Kramar Paulina

Smärtan

Smärtan försvinner inte men nu går det att leva med den. Jag känner att jag klarar det. De vassaste kanterna att riva mig på är sedan länge borta, kvar är en klump utan kanter. Det känns att stöta emot den när den kommer till mig men jag övervinner den. Jag blöder inte längre, jag skriker inte längre. Det kommer alltid finnas en sorg inom mig men varje dag när jag arbetar med mig själv och med mitt arbete fylls jag av kraft. De tystas kraft, de vet inte alltid att de har den men jag känner den och till slut kommer den åtevända till dem som behöver den mest.


Ett steg åt gången...mot livet och lyckan. I slutet av tunneln finns ljuset, tappa inte hoppet!!!!

Länken till min radiointervju i musikhjälpen. Lyssna här

Tack Jason och tack hela redaktionen för stödet och era tankar. Efter intervjun vek jag mig dubbel i sängen och grät. Det var länge sen och det var skönt. Brukar vara en lättnad att gråta. Jag mindes, jag såg och jag kände. Hur det var dessa månader och dessa år. Vilken smärta, förnedring och vilka känslor.
Men det blev aldrig helt mörkt där i sängen. Jag visste att vi alla måste vara ledsna ibland, det ser jag som en styrka idag. Att jag tillåter mig det. Jag visste att om några minuter känns det bra, jag går ur min säng och går ut till vardagsrummet där de två vackraste sitter. Mina döttrar. De ger mig en kram och jag känner, jag klarar även detta denna gång. Jag vet det inom mig nu, att faller jag så kommer jag igen.
Han har ingen makt över mig längre. De må varit hemskt men jag har ett liv att leva och njuta av. Det är jag värd! Det är vi alla värda!

Gå in på Novahuset och stöd oss i vårt arbete, bli medlem här
Ni kan göra skillnad. Det lilla vi alla kan göra är otroligt stort i det hela.

Kram på er alla

Viktigt, musikhjälpen!

Just nu pågår det ett oerhört viktigt samarbete mellan sveriges radio och svt,musikhjälpen. De samlar just nu innan jul in pengar för att hjälpa barn som utsatts för människohandel.
Man kan skicka ett sms, ge gåvor mm. Små som stora gåvor mottages. Många bäckar små som det heter....

Visste du att lika många barn som det finns i Sverige köps och säljs just nu som handelsvaror runt om i världen.

Det smärtar i mitt hjärta både som tidigare utsatt men mest som mamma och medmänniska. Många kan slå detta ifrån sig, det händer inte här eller det händer inte mig. Jag kan inte det. Jag vet att det sker här i Sverige och även de utomlands är ju lika mycket värda.
Har kontakt med många som varit med om koppleri/människohandel/prostutition på något sätt här i Sverige, alla olika slags människor. Alla slags av sexuella övergrepp möter vi på Novahuset och det är ett stort och viktigt problem som borde röra alla.
Och man kan inte jämföra, många säger mitt är inte så farligt eller det finns de som har det värre....visst kanske men allt som sker mot någons vilja är ett fruktansvärt trauma och jag önskar fler gjorde något. Inte bara sucka och skakade på huvudet och säga, ja...det är för hemskt.
För vi alla kan göra något! Och alla behöver få stöd, vart man än bor eller kommer ifrån. Det är deras rättigheter. Tänk om det var ditt barn?
Tack musikhjälpen för detta initiativ!!!!

Ta ställning och gör något du med, här
Barn är INTE till salu

Jag är med via radio i morgon, berättar min histora och om Novahuset.

Och ni där ute, ni är viktiga och värdefulla. Jag ger aldrig upp att kämpa för er!

Kram Paulina

Novahuset o medlem

Det är ofta de små sakerna som är viktiga och avgörande. Där kan vi alla göra något. Ju fler som bidrar dessto mer kan göras.
Om du vill stödja Novahusets arbete och hjälpa oss hjälpa andra så bli medlem hos oss. Länk nedan!
Novahusets sida här

Det finns två olika sorters medlemmar, aktiv medlem och stödmedlem.
Aktiv medlem: Kostar 150 kr/år (betalar du nu gäller det självklart 2011 med)
Som aktiv medlem får du arbeta aktivt inom Novahuset som volontär, du får ta del av vidarutbildningar, konferanser, föreläsningar mm. Detta står då Novahuset för.
Att vara stödmedlem är gratis och du får då ta del av vissa föreläsningar, konferanser mm. Ditt medlemsskap innebär huvudsakligen moraliskt stöd till Novahuset.

Så lite betyder så mycket!

Kram Paulina

Människohandel vs människohandel

Då var det ett tag sedan igen då men tro ej att jag ligger på latsidan o sover för jag jobbar väldigt mycket:) Just nu går Novahuset före mitt skrivande, men glömmer er inte. Det är så viktigt att vi finns och att arbetet fortsätter och det går framåt ska ni veta. Känns jätte bra. Så därför har det vait fullt upp med föreläsningar, möten mm. Och det leder till att fler kan få hjälp och frågan lyfts, det är ju det jag önskat hela tiden.

Jag får också många mail från starka tjejer och killar i vårt land, så det är er och alla ni andra som lever i det tysta som jag kämpar för. Jag bär med er när jag är ute och ger inte någonsin upp. Ni är viktiga!

En sak jag tänkt mycket på den sista tiden. Har haft mycket kontakt med människor som jobbar med människohandel och prostitution på något sätt. Jag har föreläst med/för dem och diskuterat kring detta. Något jag sett är att en del smalar av detta och ser det enbart med deras glasögon. Som jag ser det är problemet mycket större. Det gäller inte bara barn, kvinnor o män från andra länder som kommer hit och utnyttjas. Det händer och gäller här i Sverige med, med våra ungdomar och vuxna.
För mig spelar det ingen roll varifrån man kommer, alla måste få hjälp. Men nu glömmer vi de unga som idag lever i detta i Sverige, de jag och även Caroline Engvall får mail av.

Träffade några bra och kloka människor när jag föreläste på Unifem sist, de såg dessa och hade inte bara ett enda spår. Vi måste se allt, annars missar vi många som söker eller försöker få hjälp.

Många tankar och planer far i huvudet nu och de tar jag med mig i mina möten med nya kontakter. Alltid finns det något att uträtta.

Sköt om er. Ska nu hämta barnen och busa lite i snön:)
Till er som mailar mig, tack för ert förtroende. Kolla även in vår msn jour där ni kan vara anonyma och vi har tystnadslöfte.

Kram Paulina

Mammatårar

Idag högg och sved det i mitt mammahjärta. Lillan skulle fotas på dagis och pga våra skyddade uppgifter får de ej vara med på gruppfoton. Min 8 åring förstår detta och vet ju en del men lillan på 4 år började idag gråta och fråga varför hon inte fick vara med när de andra gick iväg. Att se hennes tårar och höra den frågan gjorde att jag inte kunde hålla mig. Tårarna brann inom mig, kände en sådan sorg. Jag har accepterat det jag varit med om men när det drabbar de jag älskar mest är det svårt, tungt och jobbigt.
Det känns orättvist.
Mitt hjärta blödde, jag höll henne i famnen och kände en sån maktlöshet.
Det är ingen dröm att leva med skyddad adress, hade gärna skitit i det just nu men det är nödvändigt.
Det kanske är jag som gör det till en stor grej och tänker mycket men jag vill ju att mina barn ska få det andra har/får.
Det går över men i morse var det jobbigt och sitter självklart kvar ännu.
Ska ta mig en lugn kväll nu och njuta av att hon nu sover lugnt och tryggt i sitt rum.
Mamma älskar er fina döttrar.

Kram P

Idag är jag stark!

Gårdagens föreläsning jag höll på unifem gav mycket. Älskar när nya kraften kommer och man blir laddad på nytt. Nya bra kontakter och framtida möten, ser jag verkligen fram emot!

Idag är det studiedag på skolan så jag och mina älskade döttrar myser samtidigt som blåsten och snön far därute. LillSpike drunknar i snön när man är ute med honom:)

Har tänkt på en sak, detta med att ha kommit över saker eller inte. Jag känner att jag bearbetat och det är befriande att inte längre vara i hans grepp och tankar. Men å andra sidan har jag lärt mig så mycket att jag frivilligt håller mig kvar i vissa minnen, känslor och tankar just för att kunna förstå och hjälpa andra. Alla situationer och människor är unika men är säker på att det kan ge något.
Känns bra att ha vänt det mörka.
Sen vore det lustigt om man aldrig blev påverkad, ledsen eller rädd ibland. Det är ändå grova saker och känslor styr man inte över. Att acceptera det som hänt och kunna kontrollera dessa känslor är för mig bearbetning och jag känner mig stark som tagit mig igenom detta mörker.
Och vi alla har dåliga dagar.....med eller utan mörk historia. Det har man rätt till.
Har även lärt mig visa mig svag, be om hjälp- det är styrka!

Tack mina älskade riktiga vänner och tack allihopa som lyssnade på mig igår. Alltid berörande att höra era åsikter efteråt. Det ger mig så mycket. Ge och ta är viktigt. Och som någon sa, detta är mitt uppdrag, att dela min historia för att hjälpa andra! Det var menat och jag tar till mig det positiva i det (förstå mig rätt)

Och ni därute, ni är värdefulla och viktiga!

Kram P

To much

Livet är en riktig berg o dalbana, ena dagen är man på toppen och andra dagen går det fort nedför. Jag mår inte dåligt psykiskt pga minnen men just nu är det sjukt mycket med barn, jobb och privat och det sätter igång känslor och tankar. Stressen gör en uppmärksam på de små sakerna man annars kan trampa sönder och bekämpa.
Samtidigt älskar jag mitt jobb, idag och igår var det föreläsningar på skolor. I morgon blir det mer av det. På eftermiddagen är det dags att ta sig fram i snökaoset och föreläsa om min historia.
Dagen har eggat mig och gett mig kraft, det är så otroligt roligt och givande att träffa ungdomar och diskutera dessa frågor.
Jag önskar fler diskuterade dessa frågor, för det är viktiga saker.

Igår ringde de från ett fängelse i Härnösand dit HAN är förflyttad nu, från Salberga. 4 år kvar nu bara....det går fort. Tänk att alla dessa år sprungit iväg. Domen på 14 år verkar idag inte vara något när tiden är så knapp nu.
Det väcker mycket känslor inom mig....tankarna spinner på. Å andra sidan vill jag inte ge en sekund åt honom. Det är han inte värd!

Nu mitt i allt kaos är fokus barn, hundvalp, jobb och familj. Och mig själv....får jag inte glömma mitt i allt. Ska försöka vila och stressa av...
Nu Novahuset jour.
Sköt om er fina människor därute!

Kram P

Long time...

Det var länge sedan jag skrev nu. Ute är det nu mörkt och kallt. Vintern är på ingång....tråkigt när det blir mörkare men mysigt med tända ljus och brasa. Det blir många myskvällar med ljus och en filt när de älskade barnen lagt sig.
Vi kör för fullt vårt projekt om unga sex och internet inom Novahuset vilket är jätte intressant och roligt. Lite nya grejer på gång och som vanligt mycket ideer i lilla huvudet.

Det var länge sedan de mörka orubbliga drömmarna smög sig på mig, verkar inte längre vara ett lätt byte för den smygande attackerande drömmen. Drömde härom natten att "han" var snäll, som han var en gång när han var på rymmen och sökte upp mig. Det lugnet jag kände då har jag aldrig uppfattat och känt innan. Jag kände inte heller denna rädsla som jag kände varje gång annars. Det känns lustigt att drömma drömmar som inte stämmer med verkligheten, att känna en godhet av en som jag uppfattar som nästan helt igenom ond. Det är märkligt, dessa drömmar och vad de gör med tankar och känslor.

Jag har föreläst en del, för kyrkan, för personal mfl. Tankar väcks om både då nu och framtiden kan jag tro. Jag vet redan att kraften att hata tänker jag aldrig ge honom. Det tär mer på mig än ger.
Jag önskar så att människor kunde ändra sig, att människor var goda. De flesta är ju faktiskt bra om man ska tänka efter...önskar bara fler kunde ändras. Tänker mycket på alla som finns därute som mobbas, överfalls och lever i skräck eller sorg. Det är mycket man önskar.... mycket man vill göra.

Nu middag sen en mysig lässtund med min älskade döttrar.

Kram på er fina

Ljusterapi

En bild på en av mina gullungar:) Skulle vilja skryta med de andra två tjejerna med men har valt att inte göra det av olika anledningar. Nån gång kanske. De är ändå de bästa jag har och jag är en stolt mamma.

Nu har snön kommit, rätt mycket med. Förra veckan var det mörkt, riktigt november väder. Mörkt, ruggigt och jag kände för att fly landet till varmare klimat. Dagen efter blev det blå himmel, en härlig höstdag....slog över i humöret.
Jag påverkas så otroligt mycket av väder, värme och ljus.
Så just nu känns det bra att snön kom och lyste upp det mörka. Känner att jag blir lite piggare och gladare, känns bra med den kraften.

Idag har det varit utbildning om unga sex och internet. Det är oerhört intressanta föreläsningar och diskussioner. Det som hänt mig hänger såklart över mig men det har aldrig påverkat mig i mina samtal med utsatta. Det tänkte jag på idag och kände en styrka inom mig. Att kunna hålla det på en proffessionell nivå, att sära på detta.
Även om jag håller det inom mig, det som hänt mig är det klart det påverkar mig. Men jag väljer att se det positiva, att det som hänt gjort mig till den jag är.
Tro inte att jag är tacksam för det som hänt mig men jag är tacksam för att jag kunnat vända det och använda det i mitt arbete på ett bra sätt. Att inte vara fördomsfull, att ha en förståelse, samt känna igen denna maktlöshet.
Men jag vet att det går att bryta sig ur greppet, att få ett bra liv igen. Vi alla har det inom oss, vi behöver bara någon som tror det åt oss när vi inte gör det själva.
För vi alla är värdefulla och viktiga!


Kram P

Detta med straff

Det med straff är ett svårt ämne tycker jag.....jag gillar inte å ena sidan att förövare bara sitter av sina straff och kanske (många gånger) kommer ut som densamma som åkte in. Men å andra sidan är det svårt med terapi med någon som anser sig oskyldig och som inte vill ha hjälp för personen förstår inte att han/hon har ett problem.
Men det är viktigt att prata om, det är en mycket viktig fråga. Vi vill ju att det ska bli ändring och det inte händer igen. Vad är rätt? Längre straff, tvingad terapi?

Ibland kanske inte längden på straffet betyder så mycket men i vissa fall blir man rent ut sagt förbannad.
Ni har säkert hört om Alexandramannen som utgav sig för att vara en tjej men som egentligen var en 31 årig man. Han dömdes till 10 års fängelse för sexbrott mot närmare 50 st unga tjejer.
Nu har vi ett liknande fall, en 24 årig man som begått sexbrott mot 45 unga tjejer. Han dömdes för 17 fall av grovt utnyttjande av barn för sexuell poserig, 39 fall av utnyttjande av barn för sexuell posering, 15 fall av försök till utnyttjande av barn för sexuell posering och grovt pornografibrott.
Han hade också utgett sig för att vara en tjej, Frida.
Domen blev ett år....ett ynka år.

Många tycker säkert inte det är så farligt, han gjorde ju inget fysiskt men jag vet hur dessa utsatta kan må. Det psykiska är många gånger lika hemskt. Att någon lurar en och utnyttjar en sätter sig självklart. I vissa fall är det hot med, det går inte bara att sudda bort. Inte heller kränkningen i att någon sett en naken, som man kanske inte ville från början. Det kanske skedde genom tvång, genom tjat....inte helt ovanligt.
I vissa fall är det jobbigt att man gjort saker man inte ville men många gånger är det sveket som bränner mest. Det kan jag förstå.
Jag lurades och manipulerades totalt av "han". Det gör ont, det svider. Man känner sig rätt dum, trots att man inte kunnat ana något.
Så ett års fängelse är ingenting. Han är snart ute.....kanske tillbaka på nätet?!

Så detta med straff är något att ta tag i för beslutsfattare, hur får vi förövare att ändras och hur skyddar vi de utsatta och de övriga som förövarna kommer ut till sedan.

Ska ta helg nu, kanske har något att komma med efter helgen. Vem vet....
Barnen är iväg med mor o far på landet hela helgen, nu blir det brasa, tända ljus och gottis.

Ta hand om er fina värdefulla ni
Kram Paulina

Mer om detta i utbildningar

Nu morgon med nya utmaningar. Små som stora. Försöker få Spike någolunda van vid att gå ute, men vill bara vara i famnen. Lätt att få rumsren då. Samtidigt som han likt en bebis väcker mig med sitt gnyande på natten och vill ligga bredvid. Men han är ju bara 8 veckor, än får han hållas lite men sen hårdträning med den lille.

Igår kväll föreläste jag för psykologstudenter. Det var givande både för dem och mig (verkar de som de tyckte). Blir helt slut i huvudet av att tänka på att deras utbildning inte inkluderar detta ämne, skit DÅLIGT rent ut sagt. Det är ju dem många gånger som möter utsatta och det är så viktigt och veta och känna till "problemet". Hur ska vi annars kunna hjälpa fler? Något för politiker och skolan att ta tag i. Borde vara prioriterat. Ska ligga på:)

Jag tycker det borde ingå i fler utbildningar, de som kan komma i kontakt med utsatta. Som i england, där har de ett centra som jobbar med detta. Borde väl vara något, eller?
Nu görs alldeles för lite, det kan vi vara överrrens om iaf tror jag.....

Jag vet hur mycket första mötet, intrycket och bemötandet betyder. Det lilla som betyder så mycket. Man behöver inte kunna allt men känner man att den mitt emot vill lära sig och vill hjälpa känns det. Det skapar förtroende.
Samtidigt är det viktigt att förstå hur många som är utsatta, hur "vanligt" det är. En sån sak är bra att förmedla. För man känner sig så ensam om just detta, som man själv är den enda i världen som utsatts. Man känner sig dum, lättlurad och värdelös.
Även om man inte önskar andra illa är det ändå "skönt" att höra att man inte är ensam.
Ska formulera ett mail nu och skicka iväg, sedan blir det mer Nova jobb samtidigt som jag ler åt en Spike som jagar sin svans.

I morgon åker barnen till "landet" med min mor och far, vad de längtar. Blir lite lov för dem iaf, mina skruttisar.

Kram

Då var vi fem i familjen

Trodde aldrig jag skulle köpa en Paris Hilton hund, har alltid velat ha stora hundar. Men detta var det bästa vi gjort på länge. Så liten, så söt och go. Kelig och busig när den inte sover. Som en liten bebis sover den ca 8 tim/dag. Den gillar inte o va ute men försöker vänja den lite allt eftersom. Vill ju att den blir rumsren:) Barnen är överlyckliga över deras Spike:). Och jag har fått en liten bebis till.
Nu jagar den sin svans här. Så go.
Jag hade en hund som hette Spike.....
....den hunden gjorde mig alltid glad

Vår reselåt med Ulf Lundell, Spike

När jag kom ur duschen ville den kela, sååå gooooo!

Ikväll är det volontärutbildning igen, ska bli kul. Novahuset

Kram Paulina

Att sätta sig själv i övergreppssituationer

Ibland när jag tänker på de gånger jag utsattes för hemska våldtäkter med honom eller flera inblandade kommer andra tankar och minnen upp. Från tiden efter främst.
Tänk så många gånger jag efteråt skadat mig själv med sex, haft sex för att bli omtyckt eller för att det var det jag trodde de ville ha. I mina ögon då var det inga övergrepp men inom mig känns det som jag våldtog mig själv...jag var ett tomt skal med en kropp man använde till en sak.
Jag mådde bra för en stund för att senare förstå att det gjorde ont i hela mig, mest i själen.
Några gånger spelade jag nog bra, att jag ville men nu i efterhand ser jag även de gånger som inte borde hänt. Då de borde sett att jag inte ville eller borde de förstå att an inte tjatar sig till sex....jag vet att man lätt kan å med på saker man inte vill. För man just då är så liten, svag och värdelös.
Allt man vill ha är närhet, att någon ser en och gillar en.
Det kan också röra sig om att känna att man har kontroll, att man återfår kontrollen från ett tidigare övergrepp.

Jag möter många med detta problem, många som gått över till ett sexmissbruk. Många skulle nog säga, men stanna hemma då, gå inte dit. Men det är inte lätt. När man väl är så nedtryckt....så liten....så svag.....gör man det man behöver för stunden.
Likt en alkolist, narkoman eller rökare behöver man sin kick, sin livlina. Många använder sex som självskadebeteende istället för att skära sig, stoppa fingrrna i halsen eller liknande. Ångesten måste ut...

Jag önskar politiker och andra viktiga personer tar detta på allvar. Det är ett stort o viktigt problem. Man ska inte behövas slussas runt överallt, man ska inte heller behöva möta oförståelse och okunskap. Deras liv kan hänga på en skör tråd.....det är viktigt att vi alla gör mer!
Har precis mailat beslutsfattare och politiker.....jag jagar er:)

Ta hand om er alla därute och försök se hoppet!

Kram Paulina
Novahuset

Cosmopolitan

Nu är jag med i månadens cosmopolitan. Fina Caroline Engvall har skrivit en bra artikel om mig o min historia.
Känns viktigt att visa att det kan hända vem som helst, att varken förövare eller "offer" ser ut eller är/måste vara på ett visst sätt. Jag är ju trots allt en väldigt vanlig tjej, med drömmar som alla andra och med en fin familj, uppväxt och vänner.
Många ser inte mig som ett typiskt "fall" pga att jag är stark, självsäker och har haft ett bra kontaktnät runt mig. Men träffar man någon som jag gjorde kan även den starkaste falla i klorna.
Tycker ckså det är vikigt att förmedla att det finns hopp, att jag inte längre känner skuld och skam samt att visa för fler att novahuset finns.

Igår föreläste jag och Carolina för två klasser. Man märker hur de spetsar öronen och tar åt sig när en verklig historia kommer nära dem. Även den bråkigaste sitter stilla och lyssnar...och frågar nyfiket efteråt.
Jag är säker på att även de som sitter tysta och inte frågar tänker en del. Och meningen är att väcka tankar men även förståelse.
Det känns alltid jätte bra efter föreläsningar, känns som jag gjort något bra under dagen:)
Nu Novajobb och kämpa vidare...

Kram på er

Ovana

Jag har kvar mina ovanor, men idag vet jag om dem och försöker ändra dem. Inte så lätt alltid. Vissa saker har satt sig i ryggraden. Som när jag mår dåligt, har mina dåliga dagar. Jag drar mig hellre undan trots att jag inget hellre vill än att prata, att ha någon där. Jag har många vänner, många bra som finns där och som skulle finnas där. Men jag drar mig bort, sluter mig. Ett snällt väl menat "ring om det är något" spolar jag lätt undan. Självklart är det snällt sagt men jag ringer inte. Jag hantera det själv, ensam.....och ensam är inte stark.

Ibland går man in i väggar, just nu en betongvägg. Det händer mycket, är mycket känslor och tankar. Det är en jobbig känsla att känna att man knappt orkar gå upp. Finns så mycket att göra, finns så mycket jag vill göra. Men vet att kroppen reagerar som den gör och ibland måste man lyssna på den och dess signaler. Har lätt för att gå in i saker jag brinner för och köra i 200 samtidigt som barnen och hemmet och jag behöver mycket utrymme.

Jag har dock lärt mig att efter regn kommer sol, jag vet att redan i morgon kan det vara bättre.Jag har lärt mig acceptera att kroppen måste vila ibland, hinna ifatt sig själv igen. Något jag lärt mig men som jag inte följer är just detta med att inte dra mig undan och bära allt själv.
Ska försöka tänka på det....

I helgen var det släktfest med T:s släkt. Så glad att de finns. Barnen hade så kul och de har tagit till sig Alma som deras "riktiga" släkting från dag ett. (nu 5 1/2 år sedan). A och E dansade in på småtimmarna, de var T och jag som blev trötta och ville gå hem vid ett. Det betyder så mycket att se barnen le, skratta och njuta av livet och familjen runt sig så vi dröjde oss kvar en stund sen slockna vi som stockar. Slitna även idag.

Ta hand om era nära och kära....och glöm inte er själva.

Kram P

Örebroförövaren och ännu en barnpornografihärva

Inte många har undgått att höra om Örebro våldtäkterna, här har ni två kloka kvinnor som skriver om detta.
Underbara Clara skriver väldigt bra här . Om varningar och att ansvaret på så sätt lyfts till kvinnorna.
Expressens Britta skriver om Örebrovåldtäktsmannen här.

Några personer som greps i samordnad barnporrazzia på onsdagsmorgonen har släppts (dock fortfarande misstänkta). Totalt greps 23 personer varav 20 var kvinnor. Nu sitter 6 kvar anhållna, alla de är kvinnor. De är i 40-60 års åldern, och är bosatta i olika län i landet. I västra götaland greps 4 kvinnor, i kronobergslän greps en 47 årig o en 45 årig kvinna och i Halland en 55 årig kvinna.
Kvinnliga förövare är extremt ovanligt och har väckt mycket intresse för de som jobbar med barnpornografibrott. Läs mer här.
Min fråga är bara: Vad f... är det för fel? Usch, blir arg, ledsen och upprörd. Dock blir man ju det på alla förövare.

Nu ut i solen, hämta barnen och ha en mysig kväll!

Ta hand om er fina
Kram P

Slit....

Det har varit tyst från mig några dagar nu. Har varit sååå mycket. Vi jobbar med olika föreläsningar för ungdomar, personal samt föräldrar. Mycket att stå i. Samt att man har barnen och hemmet också...samt mig själv. Ni ser, jag kom sist:) Var inte medvetet eller betydde något men om jag tänker på det vet jag att det är så. Är väldigt bra på att sätta andra före mig. Men börjar bli bättre på det, tar inte vad som och står upp för mig själv. Jag unnar mig det jag vill för jag vet att jag behöver en stund själv eller göra något jag gillar och som ger avkoppling ibland.
Men sen gillar jag att ge och det kommer jag aldrig sluta göra!

Idag är det dags för nya volontärer att gå utbildning. Det är alltid lika kul att möta nya engagerade människor som brinner för detsamma som mig. Det ger också extra energi och ny kraft.
Det är lustigt, det känns som nu när jag är avlönad på Novahuset kommer allt slit ifatt mig. De två åren utan inkomst liksom visar sin stress nu istället. Tror jag slappnar av lite och därför blir trött. Ett delmål i hamn iaf:)
Så glad att vi nu kan hjälpa och nå ut till ännu fler. Även jätte glad för de jag har runt mig i jobbet. De volontärtjejer som gör så mycket. Tack för att ni finns! Ni är så betydelsefulla!

Det är ni med därute. Hoppas ni får en fin kväll.

Styrkekramar Paulina

Dikt från sjukstugan

Norpade denna text av finaste Caroline Engvall som hon i sin tur hittat.
Den stämmer bra och får mig att tänka på att det är vi själva som måste jobba för att det ska bli ändring. Självklart med hjälp från andra men det är bara vi som kan hjälpa oss själva. Det är vi själva som har ansvaret för vår framtid och lycka. Och det är vi skyldiga oss själva, att kämpa mot det mörka till lyckan.
Det kan vara svårt först och man vill helst att någon tar problemet, lagar det och lämnar över det igen. Lagat, fixat och glömt.
Men då har vi aldrig kommit åt problemet, vi behöver vädra och bearbeta. Vi behöver också stödet för att orka detta och se det så här.
Tänker också att det är viktigt att se ljuset, se hoppet....för det behöver inte vara svart för man varit utsatt för hemska saker. Det finns ett ljus i tunneln och det gäller att fokusera på de små betydelsefulla saker man känner eller gillar. Behåll hoppet fina vänner därute! Det går att komma vidare! Och ni alla är värda det!
Vi finns för dig om du behöver stöd och råd, Novahuset
Vi har tystnadlöfte, för inga journaler och du kan vara anonym!
Njut nu av denna vackra, tankvärda dikt.

Kram från en sjukstuga

Lyckan är som fjärilar
Kommer och går i livet

Sök inte efter fjärilarna
och skyll inte på trädgården om de saknas
Kliv ned från din balkong
och rensa bort ogräset
Odla nya frön
och vattna varje dag

En vacker dag får du se grodden
och sedan plantan
Vattna vidare
snart kommer knopp och blom
och fjärilarna
återvänder till trädgården, ditt liv

Lyckan är som fjärilar
kommer och går i livet

Sök inte efter lyckan
och skyll inte på världen om den saknas
Kliv ned från den hållningen
och rensa bort missnöjet
Odla nya tankar och ta de steg som krävs
Träna flitigt
En vacker dag ser du resultatet
Sträva hängivet vidare
Snart får du se fjärilarna,
tillfredställesen och glädjen,
återvända till trädgården, ditt liv

Kärnfamiljen

Jag hade en dröm...
Att träffa en man, den rätte, gifta oss, köpa hus, vara lyckliga och få barn. Ett kärleksbarn o sedan flera. Att leva tillsammans i vått o torrt, uppfostra våra barn tillsammans. Dela de första orden, stegen och skolavslutningar. Dela det svåra och jobbiga men även de lyckliga stunderna.
Jag ville att mina barn skulle få ha det som jag hade det, med två föräldrar som älskade varnandra och att mina barn skulle växa upp i en familj full av kärlek och trygghet.
Det blev inte så. Det blev ingen kärnfamilj. Jag och min A var ensamma i mycket men vi hade alltid varandra. Vi byggde ett starkt band, vi delade allt. Visst kan jag sakna att ingen pappa fanns för de små sakerna som att känna på magen när jag var gravid, ta en promenad med vagnen när hon väl kommit ut och planera födelsedagar. De större problemen delade jag med min familj, mina föräldrar. Men var mycket de små sakerna jag kunde påminnas om och sörja. Det som INGEN kunde ersätta, ingen kunde ta en fars roll.

Jag säger idag till min dotter att hon är unik, jag fick välja en far till henne och valde såklart den bästa, T. Den hon var värd. Idag har vi en familj, inte helt en kärnfamilj men ändå känns det så på något sätt.
Vi är gifta, har en dotter tillsammans biologiskt och två som är våra rent fysiskt och psykiskt. Jag har äran och lyckan att vara mor till mina älskade A o E, vilket är en obeskrivlig känsla.
Sorgen är inte lika stark idag då jag har en man som älskar de båda lika mycket, som sina egna. Han gör ingen skillnad på dem.

I fredags när han kom hem från jobbet satt A och jag på toa och grät. Hon i min famn, jag omfamnande.
Något tryckte hennes hjärta och hon berättade. Det rörde "han" (som hon nästan aldrig nämner). Hon visste att hon var lik honom (utseendemässigt), hon ville ej det. Jag sa att hon även var lik mig, att människor som gjort fel inte behöva vara fula. Det var det hon sa, hon ville inte vara ful som honom. Det högg i hjärtat när hon sa, att hon led av detta. Jag har aldrig sagt att han är ful trots att jag känt och tyckt det. Men det är något hon målat upp inom sig och det sved att höra.
Jag är glad och stolt över att hon öppnar sig när något är/känns fel eller jobbigt. Det kom upp mer saker, som att hon vill bli bebis igen. Att hon ville att jag och T skulle gå ut med henne som liten. Det var mycket hon önskade.
Tyvärr går det inte dra tillbaka tiden, vi kan inte göra henne liten igen.

T och jag träffades när hon var 2,5 år så hon minns inget från tiden hon och jag var ensamma men inom henne finns någon saknad. Jag tror mycket av det kommer upp eftersom hon har en lillasyster vi delat allt med. Där T funnits med från start.
Mina föräldrar säger att hon är lik mig, vi har även hört att någon sagt att hon är lik T (vilket är helt omöjligt, iaf det ytliga).
Vi pratade länge, kramades och grät. Då högg i mitt mamma hjärta. Jag vet att vi hade det bra åren vi var ensamma men det var inte min önskan....inte min dröm att vara själva.
"Han" gjorde så jag skämdes, och kände skuld för att vara en ensam mamma, att hon senare skulle hata mig. Nu har jag kommit längre, jag vet nu mer och vet att lyckan sitter i annat än det biologiska. Hon har idag den bästa far hon kan tänka sig.

Tack älskade dotter för förtroendet och modet, jag är glad att du öppnar dig och pratar med mig. Jag hoppas vi även i framtiden kan ha den relationen.
Nu njuter vi som storfamilj och kanske tillökning:)

Jag har plågat mig själv för länge och sörjt över kärnfamiljen men har ju egentligen aldrig velat leva med honom. Att han skulle vara en del av min kärnfamilj.
Även om man inte har en kärnfamilj kan man vara o bli lycklig, tänk på det. Bara för att man lever med sin riktiga mor o far behöver man inte vara lycklig. Tror att man ibland tänker fel om det, det gjorde jag!
Det vi kan göra nu är att ge alla barnen ett kärleksfullt och tryggt liv. Vi måste se framåt och skapa det som vi kan ändra på. Inte fastna i det som har hänt. Även om jag är glad att det kommer upp när det trycker på....vill inte att något ska stoppas upp och fastna för att senare poppa upp och bli värre.

Nu söndagsmy med familjen

Kram

Grooming

Återigen dras en ny härva upp, i Skåne. Men denna gång är det första gången grooming- att kontakta unga i sexuellt syfte- prövas. En 35 årig man åtalas för att ha utsatt 30 tjejer i åldrarna 9-14 för sexövergrepp via nätet. Den anklagade är redan tidigare dömd för våldtäkt mot en 13 årig tjej och misstänkts nu för att ha kontaktat över 100 tjejer, men de över 15 har man sorterat bort.
Det handlar om helt vanliga familjer och majoriteen av flickorna var 10-13 år när de fick kontakt med mannen på snuttis.
Det började lite smått med att hålla handen, se på solnedgången.....fint prat, sedan kom det sexuella.
Sedan kom det krav på sexuella handlingar framför webbcam. De har känt ett tryck och ett krav att göra det. En himla press säger deras advokat. Snälla snälla, du är så söt ska han ha sagt.

Idag mår flickorna inte alls bra och bävar inför rättegången. Jag förstår dem, de har blivit äldre och förstår att de utnyttjats. Att de är flera inblandade kan nog vara skönt (förstå mig rätt). Men i såna situationer känner man sig så utsatt och ensam. Mig hjälpte det med stöd från andra utsatta, främst K. Vi hade varandra, vi förstod varandra på ett sätt ingen annan gjorde. Det var betydelsefult.

Flickorna har nu ett halvår fram till domen kommer, den tros komma till jul. Mina tankar går till dem och jag önskar de får stöd och hjälp under hela rättegången och efteråt. Att man inte efter baa släpper dem, utan att samhället finns där då med. Det är så viktigt.

Kram till er och alla ni andra

Stolt

Det är lustigt, ibland känns det som det var för tusen år sedan det hände, just nu som igår. Jag pratade nyss med mitt målsägarbiträde, en underbar man som betydde otroligt mycket för migunder förhandlingarna. Han och Göran (polis) var någo jag behövde, som stöd för att orka och tro på mig själv. Ni är ovärderliga!
Nyss pratade vi om allt igen, om nämndemannen som frågasatte allt, om Jims kontroll behov och all manipulation. Det kändes bra att höra honom efter ett bra tag, det var som vi hördes igår. Han har alltid förstått mig (och andra i samma situation), det är en otroligt skön känsla mitt i allt kaos. De förklaringar man kom med lät inte lustiga i hans öron.
Jag kan inte med ord beskriva hur de hjälpt mig, de räddade mig och fick mig att rädda mig själv.
Så visst kom många känslor och tankar nu, om då....men mest var det roligt att höra hans röst. Han lät glad och han kör på med sitt viktiga jobb, det glädjer mig.

Har idag varit och fixat i nya lokalen. Nu när man är avlönad så krävs ett kontor med samtalsrum, det blir så mysigt. Jag har hammrat, spikat och borrat. Det var bord, fåtöljer, hyllor mm. Det känns så underbart! Att kunna göra ännu mera nu, kämpar vidare.

Jag är stolt idag, att jag lyckats vända allt det hemska. Man är ofta inte bra på att ge sig själv beröm och det har jag varit extra dålig på efter det som hände. Men idag är jag stolt och glad över mycket. Vad jag har kämpat.....jobbat heltid två år enbart med detta, blivit försörjd av min man. Nu kan jag äntligen ge tillbaka till honom och göra mer för er därute. Sååååå glad:)

Kram på er fina värdefulla människor

Delar med mig av mina råd....

När jag föreläste på konferansen i tisdags avslutade jag lite såhär.....

Jag önskar jag bestämde eller var rik och kunde göra det jag vill. Iallefall önskar jag att kommunerna och beslutsfattare gör mer och att samverkan bli bättre. MEN jag vet också att det ofta inte krävs stora saker för att göra skillnad. De små sakerna kan många gånger vara livsviktiga och livsavgörande och där kan vi alla göra något.

Viktiga små råd som betydde mycket för mig (som vi alla kan tänka på)
- Lägg egna erfarenheter och tankar åt sidan. Var förbered genom att fundera över sina egna föreställningar, fördomar och känslor kring frågorna (i mötet med en utsatt).
- Lyssna, lyssna och våga fråga. Låt inte svåra frågor stå i vägen, om det är jobbigt för dig vad är det då för personen du möter? Viktigt att denna får raka frågor och bevis på att det är ok att prata om.
Jag tycker att folk borde fråga mer. Bara för att man inte tar upp det själv betyder det inte att man inte vill prata om det. Det kanske inte räcker med att fråga en gång. Man kanske måste fråga fem gånger men egentligen vill man inget hellre än att prata om det. Man vill ju inte vara jobbig och så men frågar någon många gånger så vet man ju att de verkligen menar det. Och säg inte "du får säga till om du vill prata om det". För man säger inte till. Jag har aldrig gjort det, även om jag velat. /Carro
- Man behöver inte vara den som vet allt, som har 300 högskolepoäng. Många gånger handlar det om empati och förmågan att möta människor. Framförallt att ha ett samtal, även om det svåra. Om du inte vet säg då hellre: Jag vet inget om dessa frågor men lovar att ta reda på det jag behöver. Det ska ej gå ut över dig. Då lyfter man bort ansvaret på den utsatte, och denna slipper sitta ett helt möte och förklara sig. Ingen kan allt men många gånger räcker en vanlig medmänniska långt.
- Bekräfta: Att det är modigt och rätt att komma/höra av sig och att du förstår att det är ett stort steg att ha kommit
Att inget är deras fel, man får inte skylla sig själv
Att du förstår att man inte berättar allt på en gång och att det är ok
- Det som Göran (polis) och Hans (målsägarbiträde) gjorde, att stötta upp mig varje gång jag ramlade och tvekade
- Inte bara det som hänt är viktigt utan känslorna och tankarna kring det
- Vara förberedd på att de utsatta ofta förskönar historien och sitt mående
- Alla reaktioner/känslor är normala
- Alla är unika och reagerar olika
- Trauma, skuld och skam ger oss ofta minnesluckor och man kan verka lite yr
- Låt personen använda sitt ordförråd. Lätt att man annars inte kommer åt hela sanningen och förtroendet blir skadat. Bara för den du möter säger kuk behöver inte du använda det ordet men det är inget fel att de gör de.
- Uppmärksamma de som mår synligt dåligt men även de som mår bra och sköter skola, har vänner mm. De finns andra sätt att nå dem o prata med dem. De kan vara de som mår sämst.
- Viktigt att förstå att alla kan bli "offer"
- Läs mellan raderna
- Släpp inte taget
- Det tar tid, tålamod
- Första mötet/intrycket är så viktigt, du får många gånger bara en chans
- Inge hopp

Det var lite av det som var viktigt för mig. Kom ihåg att även när det ser som mörkast ut så finns det hopp!
Man kan få stöd på vägen men det måste vara du själv som tar beslutet och gör jobbet! Det kan ingen göra åt dig. Det är du värd. Du är värd att kämpa för!

Kram Paulina

Snaskiga nyheter

Jag gjorde ju intervju i samband med konferansen där jag föreläste igår. Idag var det i tidningen och som vanligt fokuserade man på det smaskiga, äckliga som säljer. Jag kan inte skylla på någon annan än mig då jag är fullt medvetna om hur journalister tänker. Men jag har också fattat en beslut, efter mina två intervjuer jag redan gjort och som kommer innan jul blir det inte fokus på mig mer. Det har aldrig varit min tanke att skylta med vad som hänt utan meningen har varit att använda media så Novahuset och problemet lyfts fram. Man kan säga att jag sålt mig själv.....
Det borde inte behövts då frågan/problemet är så pass viktigt att lyfta och diskutera. Men de är mitt val att jag gjort detta. Och med facit i hand har det både varit på gott och ont. Jag har dragit in min familj i det, men jag har även fått kontakt och hjälpt många tjejer under denna tid. På det sättet har det varit värt det.
Anledningen har aldrig varit att man vill finnas/synas utan att ta bort skulden och skammen många känner. Att om jag vågar visa mitt ansikte har jag inte dem känslorna längre, och ansvaret har jag gett tillbaka dit den hör hemma, hos honom. Han får bära skulden!
Det har också funnits i bakhuvudet att visa att jag är en vanlig tjej, många har ju föreställningarna om hur man är och ser ut som "offer" och som förövare. Det har varit viktigt för mig att visa att männen (han o de som utsatt mig) har varit "vanliga" dem också. Det går inte se på någon att han eller hon är varken offer eller förövare.
En sista anledning har varit att visa att man aldrig ska tappa hoppet, det finns en framtid. Idag lever jag med man och barn, ett svensson liv. Det finns hopp även om man varit med om hemska saker.

Det har varit min "plan", min tanke till att synas i media. För att få fler och förstå detta samt att frågan lyfts och att mer görs.
Kanske på bekostnad av min familj vilket jag beklagar innerligt.
Nu kommer jag och jag hoppas media vill fokusera på nuet och det jag och Novahuset gör. För det viktigaste är att fler får rätt hjälp och stöd.
Ni därute har alltid kommit i första rummet för mig, och jag kommer kämpa vidare men kanske på ett annat sätt.
Jag vet också att människor är snabba att dömma och säkert tycker jag är en "mediaråtta" men man får ibland se bakom hur det ser ut och faktiskt se hur det egentligen är och varför. Ni kanske inte skulle gjort så eller tycker annorlunda men döm aldrig och prata inte skit! Alla gör vi och tänker olika.

Kan också meddela att vi har fått mer bidrag så fler kommer kunna förändra, påverka och hjälpa inom Novahuset. Detta gör mig jätte glad och då känns det på något sätt att mitt blottande har varit värt det!

Kram till er

Reflektioner över min föreläsning

Många tankar, känslor och funderingar far omkring i huvudet. Igår var vi på konferans om prostitution och människohandel, jag var en av föreläsarna. Som vanligt var jag nervös men väl på scen och de första meningarna gjorda kändes det bra och allt släppte. Innan hade jag pratat med både radio och tidning så kanske bra förarbete.
Det känns även skönt i efterhand, att få dela det som hänt och få människor och tänka till om olika fördomar, tankar mm.
På förmiddagen var fokus mycket på människohandel över gränserna så mitt föredrag var mer om det som sker i Sverige, med kopplerifall och övergrepp. Det är ju främst de svenska tjejerna och killarna vi möter i vårt jobb. De som utsätts här i Sverige, nog så viktigt att ta upp och varje gång känns det som om många inte förstår hur "vanligt" det är. Det måste göras och lyftas mer.

Jag avslutade med sådant som varit viktigt för mig, som vanligt lyfter jag Göran och Hans (polis och målsägarbiträde) till skyarna. För utan dem hade vägen kanske fått ett plötsligt slut, de puttade mig uppför den branta backe jag såg framför mig. Likadant min familj och nära vänner. Deras stöd gjorde mig stark och idag ser jag att utan deras hjälp hade det varit mycket svårare.

Jag fick frågan om hur jag ser på män idag, det är en bra fråga och tänkte lite på det. Kom väl fram till att ondskan hade aldrig visat sig hos mig eller nära mig tidigare. Det var något som inte hände mig. Jag trodde gott om alla.
Min pappa var och är en underbar pappa, jag har haft lyckan att träffa bra killar både innan och efter så jag har sett de "goda" och vet att de flesta är bra. Han och de jag mötte står bara för en liten del och jag är glad att hatet aldrig drog ner mig och lät det gå ut över andra killar i framtiden.
Jag var på föräldramöte igår, där ett ex också har sin dotter, han hade hört mig på radion och nu i efterhand hade jag velat tacka honom. För han är en del till att jag var stark, att jag hade hopp. Han var snäll och en bra kille, och det är dem jag behövt minnas för att känna hopp och vilja att leva vidare. Så tack. Alla tillsammans har gjort något litet för mig, som i det stora hela blir något stort.

Idag sjukstuga och jobb hemma.

Till Novahuset kan du/ni vända er om ni behöver någon att prata med, råd och stöd eller har frågor. Inga problem är för små eller för stora. Många undrar om de är normala, vad de ska göra när de inte är redo för sex men partnern är det, om det de varit med om är ett övergrepp, de säljer sex, har varit med om övergrepp irl eller online mm. Kille som tjej, hetro som hbt...kontakta oss! Vi har tystnadslöfte, för inga journalen och du kan vara anonym!

Glöm aldrig bort hur värdefulla ni är.

Kram P

Ny vecka med ny kraft

Måndag igen men är otroligt laddad. Helgens utbildning gav mig åter kraft och vilja. Man blir inspirerad och det känns underbart. Man får ny information, nya ideer, träffar nya människor och tänker mycket på vad just jag (vi på Novahuset) kan göra.
Fokus denna helg var unga HBT och deras utsatthet. Detta är viktiga frågor och något som är viktigt att ta upp på skolor mm. Många gånger pratar man utifrån att alla är hetrosexuella. Vilken gör att några människor får inte synas, de får inte den plats de förtjänar.

Det är viktigt att inkludera alla oavsett kön, sexuell läggning eller var ifrån man kommer. Det kommer vi ta med till de skolor vi besöker. Vi måste inkludera alla. Vi vet också att fler hbt personer säljer sex o även utsetts för övergrepp. Hur kan vi då inte prata om denna grupp?

Som sagt en lärorik helg. Samtidigt var det trevligt att träffa alla människor, äta gott o mysa själv på hotellrummet. Det var inte någon liten tjeja som kom upp på natten o sedan låg o krångla bredvid mig i sängen. Man behöver vara själv ibland.....men inte länge. Saknar de små trollen så när jag är borta:).
Men självklart hade de haft sååå mysigt med deras pappa, gjort trolldeg, varit i simhallen och på en 4h gård och bakat bullar. Det doftade underbart när jag kom hem så tryckte ner två bullar trots att jag var så mätt efter helgen:)

Nu blir det tidningsintervju, ta hand om er fina

Kram P

Kloka ord

En klok vän skrev på fb:

Glöm aldrig att du är starkare än du verkar
smartare än du tror
och modigare än du anar

Någonstans inom en finns en kraft, en styrka. Det gäller att hitta den, själv eller tillsammans med någon. För min del tror jag att man är starkare ju fler man har runt sig som stöttar en, som säger de där betydelsefulla "små" sakerna som är avgörande. De sakerna som sakta bryter ner skammen, skulden o de känslor man känner och bär. Men det kan också bara vara en, en enda stöttepelare som har styrka för många. Att få höra det ofta och sen själv tro det. Alla kan göra skillnad och göra något. Man kan som enskild individ påverka och förändra mycket, till och med människors liv.
Tänk på det när ni tänker, vad kan bara jag göra för skillnad? Du kan göra mycket, jag lovar!

Att sakta gå komma tillbaka till sig själv, att inse att det som hänt inte var mitt fel och ingen har rätt att göra något mot en som man inte vill. Varken med kränknande ord, hot eller påtvingat våld. Irl eller på datorn. Hur det än började.
Det gäller att ta ett steg i taget även om man vill ha snabba resultat. Jag trodde ibland att mitt liv alltid skulle vara mörkt, eller iaf grumligt. Att tankarna jag hade var permanenta, inristade och svidande. Idag är jag tacksam för stödet, min egna kraft och vetskapen om att hoppet alltid gjorde mig starkare.
Det är alltför många därute som inte får hjälp eller har rätt stöd. Det är för er vi kämpar. För det är ni värda!
Ikväll är det Novahusets jour igen, kolla tider på vår hemsida.

Glöm inte hur värdefulla ni är

Kram P

P1 radiointervju

Länk till P1,Tendens, tema "Att skada sig med sex". Jag var me idag, alltid lika lustigt att höra sig själv.
Nu ut och ändra världen lite iaf:)

Kram till er alla fina värdefulla

Nytt möte med mörkret...

Det var länge sedan vi sågs nu, både i verkligheten och i drömmar.....
Igår möttes vi åter
Du såg på mig med dina mörka ögon
de borrade sig igenom mina ådror
Jag blev kall, jag rös
Det var en kall il, en rysning som fick mig att minnas
Minnas känslor, utsattheten, rädslan
Blicken sa så mycket mer än allt annat
Jag önskar blicken kunde förintas i mitt minne
Jag önskar skräcken inte längre var så bunden till mig....
Men likt en skugga förföljer den mig

Jag vaknade av känslan att vi åter möttes, jag tror några av er förstår känslan. Känslan av att åren inte gått, känslan som om gårdagen var här igen. Jag vaknade men kände ändå kalla kårar. Jag lyckades smula ner varje detalj i drömmen, lyckades förinta den även denna gång.
Kvar var känslan....av vanmakt, maktlöshet och att vara i någons grepp.
Det glädjer mig dock att dagen ändå blev bra, med nya verktyg och syn lyckas jag idag åter ställa mig upp. Jag klarar det och jag är starkare än du.

Det tar tid och måste få göra så. Jag antar att jag alltid på något sätt kommer förföljas av det mörka men det tar aldrig greppet om mig helt igen. Vägrar låta mig dras till botten av brunnen, vägrar ge upp.
Jag har kommit långt och längre kan jag komma. En styrka är att visa sig svag, en styrka är att tillåta dessa minnen få finnas och kännas. En styrka är även att vända det mörka....att kämpa vidare.
Ibland måste man vara svag och om jag förr mådde dåligt varje dag har jag idag nått nästan ända fram. Det möter mig ibland men idag kan jag hantera det. Det drar mig inte ner, det sätter mig inte fast. Kedjorna är idag uppbrutna och jag är den som styr.....
Även om ögonen och känslan kan göra mig stel när den flyter upp till ytan.

Vi möttes i natt, jag påverkades, jag mindes, jag led.....men vet du vad? Jag kämpar vidare, för jag är värdefull och stark. Jag vägrar att åter ge dig makten, jag vägrar ge dig kontroll över mitt liv, jag vill leva och det tänker jag göra.

Det är även alla ni därute, trots de spöken och skuggor ni dras med. Ge aldrig upp! Ni och er liv är värda att kämpa för.

TIPS: P1, Tendens, har nu tema om att skada sig med sex. Mån-ons. Jag intervjuas i morgon om min historia. Länk kommer för er som inte hittar det.

Kram P

Vilket fokus ska man ha?

Har mycket tankar i huvudet efter dessa dagar med utbildning. Även om inte mycket var nytt och man jobbar och möter denna problematik varje dag så är det mötet med andra inom olika yrken som väcker mycket och ger funderingar, tankar och erfarenheter.

Då temat var unga sex och internet har vi diskuterat hur vi når dem, hjälper dem och vad de gör mm.
Många gånger lägger många fokus på detta att vi måste "lära" unga (framförallt tjejer har det kommit upp) att få bättre självkänsla, bekräfta dem mm. Det tycker jag är otroligt viktigt men vi måste också förstå att bekräftelse från mamma, pappa, fröken inte är lika som bekräftelse från jämnåriga.
Många tycker, även jag när jag var yngre att klart mamma gillar min nya frisyr och tycker jag är duktig. Men hon älskar ju alltid mig.
Får man höra detta från någon jämnårig eller någon äldre av det könet man attraheras av har det starkare kraft. Så betydelsen av denna är inte densamma och det gäller inte bara att få dem till bättre självkänsla och kunna säga nej.
Det är lika viktigt att jobba på att få unga att lyssna efter ett ja. Annars blir det att allt ansvar hamnar hos "offret" som inte sa nej "rätt". Vilket är helt fel. Lägg ansvaret på "förövaren" och hur denna såg detta ja.
Man säger inte många gånger nej, man kan vara hotad mm och man vet inte hur det går till, när nedbrytningen sker.
Det är aldrig den utsattes fel, även om hon/han sökt upp förövaren på nätet själv, inte sagt nej ordentligt mm.
Glöm inte era rättigheter och att ni är viktiga.

Det är otroligt viktigt att skola, föräldrar mfl tar sitt ansvar och ser och lyfter ungdomar men också viktigt att förstå att vi kan aldrig ersätta ungdomars "fina komplimanger"från ungdomar helt även om en del kan göras. Det är inte detsamma. Eller vad tycker ni?

Nu blir det tacos och fredagsmys sen släkthelg:)

Kram på er alla värdefulla

Intervju o utbildning med mycket tankar

Igår gjorde jag en radiointervju ang ämnet unga som har sex som självskadebeteende. Det blir ett tema i dagarna tre nästa vecka på p1. Med Caroline Engvall, en polis, en mamma, en expert och jag.
Intervjun gick bra, många tankar kommer såklart efteråt som vanligt. Men det känns skönt att kunna prata om det utan bultande hjärta, svidande själ och skam och skuld. Det får mig växa, känna mig starkare och ger kraft för en fortsättning med mig och Novahuset.

Idag har det varit utbildning om unga, sex och internet. Denna del av utbildningen tar upp mycket forskning, det framkommer det jag nämnt någon gång att killar säljer sex i samma utsträckning som tjejer. Vanligare var det även hos hbt personer.
Att det finns samband med psykiska problem, tidigare övergrepp mm kom också upp.
Vi kom självklart in på vart killarna finns? Vart tar de vägen? För det är mest tjejer som söker hjälp även om de flesta söker hjälpen hos vänner. Lika viktigt är frågan varför engagerar sig inte män för att jobba med dessa frågor? Det finns inte många ställen dit killar kan vända sig, och det behövs.

Just nu är ja överproppad med information, men det var en intressant dag. Två dagar återstår. Känns jätte bra med denna utbildning, mycket vi kommer jobba med och ha hjälp av.
Nu blir det en tidig kväll.

Kram på er fina ni

Dessa "fula gubbar"

Det är lite skrattretande, man hör det så ofta. Att någon pratar om fula gubbar, för vad menar dem? Halvdankiga, fula och gamla så man riktigt ser på dem hur läskiga de är.
Eller pratar de om de som det faktiskt handlar om? De som i verkligheten är småbarnsfäder och köper sex, internetpedofilen som är 28 år? Eller är det kollegan eller klasskompisen, han den "normala" och välklädde? På nätet tror många att denna snuskgubbe är gubbe och ful men han är många gånger en ungdom eller ung vuxen själv.

För det är så verkligheten ser ut. De jag möter i mitt jobb har många gånger inte träffat på de fula gubbar man beskriver utan vanliga människor, kanske till och med över trevliga och ser bra ut.
Bara för man har ett "bra" jobb eller har bra betyg i skolan kan man vara denna fula gubbe man varnar om.

Lättare kanske det hade varit annars, att varna om denna fula gubbe som då också skulle vara ful och läskig. Men nu när de är trevliga, "normala", välklädda och med bra jobb blir det svårt, vilka ska vi varna för?
Det är en balans, mellan att skrämmas och inte. Jag vill att mina barn är uppmärksamma men ändå vill jag inte skrämmas. Det gäller att prata om det på ett bra sätt, vara öppen och att de känner att de kan prata med en om allt. Då måste man ha dessa glasögon på, att inte varna för de fula läskiga utan alla. Låter ju kul...och jag är ingen skrämsmamma även om det låter så. Upplyser till en bra barnnivå, försöker iaf. Man är inte mer än människa....
Men tror att det är viktigt att just ha den kunskapen, annars kan det bli så fel och sådan skuld läggs på barnen/ungdomarna.

Jag möter detta i mitt jobb men även när jag var "där" när han tvingade mig till olika möten och övergrepp. De vanliga männen, de som var gifta och frun var bortrest, de som åkte från ett sexmöte och sedan hämtade barnen på dagis, eller de som såg ut som en ordentlig fin kille. Så fel man kan ha och det önskar jag fler kunde se. Att inte ha glasögon som bara visar rakt fram, styrda av sina egna fördomar och attityder.

Det har på internet spridits en varning om två utländska män, rakat hår och de kör omkring i en jeep och lockar med sig barn. När jag såg det tänkte jag, kan mycket väl va så. Man hör ju och ser det mesta. Sedan fick jag veta att det var falsk, det stod på text tv mm att polisen inte kände igen något av detta.
Och dessa fall brukar anmälas rätt fort, inte direkt nåt "skam o skuld" brott som sexuella övergrepp många gånger är. De vi ofta möter. De som inte vågar, vill eller kan berätta.
Min äldsta dotter kom hem och sa att hon hade hört om detta, jag fick då ha denna diskussion.
Hon lyssnade, hon skrämdes inte och hon gick iväg för att leka, som en vanlig 8 årig tjej. Jag tror jag lyckades nå fram bra:)

Nu blir det snart trevligt sällskap med mammorna till dotterns klasskompisar. Kan bara vara med en stund då jag är ensam med barnen, de får följa med. De har dock inget emot det, blir mys.

Sköt om er fina ni

Kram P

En jobbig arbetsdag men värt det

Just nu är jag helt slut, en natt av mindre sömn än jag behövde, upp tidigt sen många möten och uppdrag. Samtidigt som jag mått "sådär" på sista tiden, ont i mage och rygg. Så idag var det två vankande ankor som jobbade mellan olika möten, samtal. Alltså jag och gravida Carolina:)

Det var mycket känslor idag och ett jobbigt samtal. Men det var värt det. Och det uppskattades. Då märker jag hur mycket jag älskar mitt jobb, trots de jobbiga. Och vi behövs och gör skillnad.
Tack underbara "kollegor", ni är så viktiga.

Något som gav mig extra energi var ett tacksamt mess efteråt. Att så "lite" kan betyda så mycket det vet jag själv men det är skönt att höra. Det känns bra att finnas där för någon.
Kämpar vidare för er därute och finns här.
Ni är alla värd det bästa.....ni är värdefulla!

Nu soffläge med välförtjänt gottis och idol. Sen en tidig kväll, snart fredag:)

Kram P

Sälja sex....beror på mycket saker

Helgen blev jätte bra. Intressant med mycket nya tankar, nya människor och intryck. Det var också med fina vänner jag åkte, tillsammans njöt vi av mycket och god mat och många diskussioner. Vi var dock så trötta på lördagkvällen så vi alla fem gick in på våra rum för att vara i fred. Då många inte kan sova hela nätter pga barn mm så njöt vi lite extra av ett bad, ligga o slappa ensamma i våra sängar och kunna somna närsom helst och sova hela natten. Jag vaknade utvilad och av ett mess från äldsta dottern. Det gjorde mig glad, mina goa tjej.
Etapp två av utbildningen är om några veckor.
Vi pratade mycket om vad lagen säger, vad "se mig" rapporten visar kring ungas vanor på nätet ang sprida bilder, kontakter och sälja sex. Mycket intressanta diskussioner och övningar.

Jämställdhet kom självklart upp. Tycker Sverige kommit längre än många andra länder men vi har mycket kvar att göra. Speciellt med hbt frågor, utländska medborgare mm. Jag tycker att det är mycket som är sjävklart, som lika lön, lika rättigheter mm men sen tycker jag att det kan gå lite till överdrift. Jag skulle inte vilja lämna mina barn hemma till min man för att jag måste dela dagar, det ska vara något man vill. Hur bra blir det annars för barnet. Samt att det måste tas upp att det är olika åt båda håll, inte bara för kvinnor även om det mest är orättvist för dem. Vi får inte glömma att det finns kvinnliga förövare, det finns knappt några killjourer.
Jag vet att de flesta förövare är män, jag vet att det mest är tjejer som söker hjälp. Men om det bara finns en enda kille som mådde dåligt har vi väl ett ansvar att hjälpa denna också.
Sen kanske fler söker hjälp om det finns hjälp?!
Jag tror, att om samverkan funkade bättre kunde fler få bra hjälp. Jag tror även på att blanda tjejer o killar som jobbar med detta, för olika tankar och syn. Sen tycker jag att det är bra med e kvinnlig samtalskontakt om man utsatts för våld av en man.
Detta med att sälja sex.
Det visar i undersökningen att killar och tjejer har sålt sex i samma utsträckning, då borde väl båda könen kunna få hjälp. Och de sexköpande kvinnorna nämns inte ofta i media, hur kommer sig de?
Varför de säljer sex går att diskutera, några av mina favoriter gör det här.
Jag kan hålla med dem.
Vi diskuterade denna fråga och rapporten visar att många varit utsatta som små, mår dåligt. Genom sex dämpar de sin ångest. I vissa fall kan det börja som en "spännande" grej men sedan urarta totalt. Hur det än blivit så måste dessa utsatta få hjälp, inte känna sig skyldiga. För det är inte deras fel.
Mer kunskap behövs om detta. Jag önskar som debattörerna i artikeln ovan att ett kunskaps- resurscentra inrättas. Det finns i flera länder, varför ej i Sverige?
Vi diskuterade även att sprida foton/filmer, kränka någon på nätet. Där behövs också mer kunskap, hur många vet vad som är lagligt och inte?

Det får ni jobba för politiker. Samhället har ett ansvar att möta och hjälpa dessa.
Behöver du som tjej/kille prata med någon, om allt o inget? Har du varit utsatt för sexuella övergrepp, offline eller online? Eller vill du fråga något eller känner någon som är/har varit utsatt?
Kontakta oss på Novahuset.

Jag är helnöjd med helgen iaf, och ni, det finns mycket bra med nätet. De flesta utsätts inte. Vi ska inte skrämmas, vi ska prata om det. Annars tror jag aldrig vi kommer framåt. Och skräms vi får de som utsätts ännu mer skuld för att de gjorde något de inte borde. Det är inte rätt. Ingen har rätt att göra något ni inte vill, hur det än börjat.
Ta hand om er fina.

Kram P

Drar bort över helgen....

Vi tittade på en lokal idag, tror vi tar den:) Känns så bra, nu blir det o "pimpa" den fint. Träffade även två nya volontärer och goa Carolina.
I morgon åker jag och fyra fina tjejer från Novahuset på utbildning hela helgen. Det ska bli intressant, inspirerande och mysigt.
Känns nästan som man ska på skolresa, lite spännande och känner mig ung på nytt. Som det är något man gör utan föräldrar. För min del utan barn.
Jag är inte borta ofta så blir mysigt att kunna sova en hel natt på hotellakan, äta god frukost, slippa laga mat, slippa bädda och kunna slänga en blöt handduk på golvet:). Vi ska även relaxa på kvällen, bubbel med bubbel kanske. Underbart. Det behöver vi.
Berättar allt när jag kommer hem, nu blir det familjemys innan mamma åker bort över helgen.
Tog ett varmt bad nyss, hade sån magvärk.....nu är jag trötter så blir en tidig kväll.

Ser fram emot i morgon, hoppas det blir som vi hoppas.

Ha en fin helg goa vänner.

Kram

Ideer och minnen

Det är mycket nu, ligger och vrider mig om kvällarna och tänker, grubblar och får ideer. Då har jag gått en dag och planerat och jobbat redan. Det verkar som de bästa tankarna och ideerna kommer kvälls/nattetid. Måste ha ett block intill sängen....
Nu planerar vi nya lokaler, nya projekt och ska på mycket utbildningar. Idag är jag taggad.

Läste nyss tre rapporter ang unga som säljer sex. Mycket intressant och viktigt. Ska fortsätta mina ideer och samverkan i de olika projekten.

Ni kanske som mig har läst om den unga tjejen (17 år) som blev mördad av en man som utgav sig för att vara fotograf. Det tog mig tillbaka till förr, till livet med "han".

Vi träffades ungefär på det viset och det blev för mig ännu värre skuld, jag fick skylla mig själv. Jag hade jobbat som värdinna och fotat lite och det var något han fortsatte göra med mig/mot mig.....mot min vilja. Det blev inte längre fina bilder utan mer naket och "porrigt". Han fotade/filmade även när mig under övergreppen. Även fler gjorde det. Det gör mig äcklad att ligga i någons skåp. Kan ju hoppas de slängt de när de förhoppningsvis sett "han" i tidningar och tv.
Det var också något han fortsatte med, han skulle starta modellagentur. Jag och hans två vänner var då helt förblindade av honom, trodde allt han sa och allt lät så bra. Men i själva verket blev det aldrig bra och antagligen ville han ha kontakt med dessa tjejer för andra saker.
Det slutade illa för en del men vi överlevde. Vi blev inte mördade som denna unga Johanna, läs här.
Så tragiskt, så hemskt.

Jag tänker tillbaka och antar att jag kanske inte varit här om inte kvinnan den dagen anmälde honom, om det inte kom i media, om jag aldrig anmälde. Om jag aldrig lämnade honom....
Så glad att jag är här:)

Nu finns det många o kämpa för så nu ska jag jobba vidare.

Kram på er fina därute

Känslorusning...

I helgen blev det tydligt. Tydligt att det lever kvar i en. Även om jag kommit långt tror jag att jag får leva med vissa känslor.
Detta med närhet, det är svårt. Jag är väldigt fysisk av mig, har alltid varit. Tycker det är mysigt och kramas, att känna någon nära. Det med sex går numera rätt bra, även om man ibland får sina attacker och minnen. Att slappna av kan vara svårt, trots att man har trygghet runt sig och man vet att man kan och får säga nej. Att man respekteras trots det.
I fredags var jag helt ensam, mannen jobbade och kom hem idag, söndag. A var hos min syster och kille och E var hos mina föräldrar. Hade hela dagen fullt upp för att på kvällen mysa ihop i soffan och äta gott helt ensam. På lördagen kom föräldrarna med barnen, de hade haft det sååå mysigt. Vi gick på marknad och hade en mysig dag. Inga minnen eller tankar. Vi fikade....och mamma kramade mig, länge och tog ett grepp om mig som fick mig att få panik. Känslan kom helt plötsligt, ingen förvarning....fick panik. Det bara sköljde över mig. Kände mig fasthållen och närheten blev oerhört jobbig.
Jag brottade mig nästan ur greppet och rusade iväg och sprattla. Jag vill inte, släpp mig, jag får panik sa jag.
Både mamma och pappa förstod vad som hände. Det gör ont att se deras ögon, att "det" inte fått lämna deras dotter. Att jag fortfarande har det i mig. Jag såg smärtan och sorgen.
Det kändes lustigt att känslan kom just då, med just mamma. Den kvinna som antagligen älskar mig mest på denna jord.
Jag brukar kunna krama om vänner jag träffar, mina släktingar och familj utan problem. Antar att jag då går in i kramen självmant, vet vad om ska hända. Jag har kontroll. Denna gång blev det hastigt och det fick mig nog att reagera.

Det är vissa stunder man blir ifattsprungen av det förflutna. Som förra helgen då jag gick hem från affären på kvällen. En ljummen, underbar kväll. Det var knäpptyst, inga bilar, inga ljud....bara vinden och tystnaden. Det sätte igång känslor och tankar. Och utan att veta om det började jag gråta. Det liksom fyllde hela mig. Det var känslor från det mesta, men mest var det en frihetskänsla och ett lugn. Jag var lycklig. Jag tror det behövde komma ut. Det var länge sedan tårarna fanns hos mig. Det var behövligt! Den stunden var skön och oerhört viktig. Kom hem och sa:- Jag började gråta. Han höll om mig.....jag ville bara få ur mig allt. Stillsamt lät jag det komma, svärmor fanns i rummet intill. Och det var ju inget, var ju bara glad.

Så detta med känslor är svårt ibland. Det kommer ibland oväntat och plötsligt och man undrar varför nu.
Det är skönt att de runt mig vet hur det är, så de förstår mina känslor och ev utbrott. Tack för ert stöd.

Nu e barnen med pappen i badhuset, jag ska jobba lite. De behövde lite ensamtid.

Kram på er

Önskar jag bestämde:)

Har suttit och letat lokaler och håller nu på med vår skolampanj.
Det finns mycket att förbättra, mycket att göra. Jag önskar det hände mer, att det var en prioriterad fråga. Nu är det många som lever i det tysta, kämpar i det tysta. Alltför många. Att tystas är hemskt, när ingen frågar, när ingen vågar göra det. Då är det som man inte finns. Man lever i en bubbla, jag mot dem. När vi inte frågar för vi är rädda för svaret är det fegt och oerhört egoistiskt. Våga fråga! Om ni tycker det är svårt och jobbigt, vad tror ni då människan ni möter som har varit med om något fruktansvärt tycker?

Vi behöver ökat stöd de till som utsätts för sexuella övergrepp, både tjejer och killar. Hetro som hbtq personer. Det ska inte spela någon roll var i landet du bor eller hur gammal du är.
Vi behöver ett kunskapscentra.
Vi behöver samverka mer och bättre. De som får pengar borde följas upp så man kan se vilka man samverkar me. Idag fungerar inte samverkan alls på många ställen. Man tänker på sig själv och sin verksamhet istället för offret och den som behöver oss mest.
Vi behöver förebyggande arbete med ungdomar när de redan är unga. Får att nå alla ev offer och gärnings"män". För att prata med dem, inte om dem.
Vi behöver en handlingsplan för att de som sitter av straffen de fått inte kommer ut som samma personer. Så de får "hjälp".
Vi behöver kunskapsspridning, för ungdomar, föräldrar, personal. Där kan skolan göra mycket. Häromdagen stod det att många var rädda för att börja skolan igen, för kränkningar av olika slag. Det händer på fritiden också och vi en var har ansvar likaså våra föräldrar men detta händer också skoltid och vi måste finnas där för ALLA elever och stötta dem. De ska inte behöva vara rädda för att gå till skolan. Nätet är underbart men det kan även finnas farligheter där. Att informera om vad som är lagligt, vad som är ett övergrepp borde vara självklart på alla skolor då datorer finns där. Man vill ju inte bli anmäld som Bjälstad kommun eller? Likaså poliser, advokater. Låt ungdomarna prata sitt språk, döm dem inte efter hur de pratar. Det är det de säger som är viktigt. Likaså förståelsen och bemötandet är så viktigt.
Vi måste prata med våra barn, om kärlek, sex, respekt. De måste vet att vi finns där både i roliga stunder men även i svåra.

Idag sviker vi offrena, hela samhället och vuxenvärlden gör det. Vi har ett ansvar.
I en undersökning står det klart att 20 000 ungdomar sålt sex, minst en i varje klass har utsatts för någon form av sexuella övergrepp. Våga göra något, våga lyfta frågan. Det kan inte slopas under mattan för att det är tabu.

Läste lite nyheter, en kvinna våldtogs av en man som klättrade in genom fönstret, en annan blev utfryst och mobbad via nätet för hon inte ville klä sig som hora (på en fest i skolan skulle killarna klä ut sig till hallickar och tjejerna horor, lärarna hade sagt påskkärringar o hare). Unga pojkar i Afganistan som säljs som sexslavar till rika män. Man slutar aldrig förvånas....

Idag vill jag vara politiker och ändra saker, jag vill vara rektor och bestämma föreläsningar.....jag vill så mycket, idag som alltid:) Och ni får se mer av mig, det lovar jag. Pratade med fem underbara personer igår, Carolina, Petra, Anna, Janne och Linda J. De finns inom kommunen samt olika organisationer. Jag är tacksam för er och att ni är så öppna med samverkan och sätter den utsatte främst, vi är på samma spår. Underbart! Tack, ni ger mig ork och kraft att fortsätta.

Märkte ni att jag var het idag? Tar med mig min energi till i morgon hoppas jag. Då kämpandet går vidare.
Ta hand om er och varandra.

Kram P

Ful gubbe och döden

Det är ju ingen som kan se på någon att man är en pedofil, eller gärningsman på något sätt. Har många gånger skrivit att en våldtäkts"man" och sexköpare kan vara din granne, en klasskompis och chef. Många gånger är det den trevliga personen vi inte trodde sånt om.
Men man varnar ändå för de fula gubbarna, de med söndriga slitna kläder, halv eller helalkisar, de med håret i ett enda burr. De som sitter på parkbänken eller hoppar på oss från en buske. Vi varnar inte för de vanliga trevliga killarna (för det är ofta män vi varnar för), de vi träffar i skolan/jobbet eller på fest. Eller de vi möter ute på gatan med fru och barnvagn.
Varna får inte betyda skrämma. Det är en avvägning, svår ibland. Tror vi gör bäst i att prata om vad som kan hända och att vi då har den kunskapen att de kan vara vem om helst. Att vi har en öppen diskussion och vet vad våra barn, vänner gör.
Att de vet att vi finns där i vått o torrt, även om det händer. Och då inte ge dem mera skuld.

Detta har jag tagit upp förr och nu till grejen...

Vi var på festival i helgen och inväntade barnens farmor (trots att det inte är Almas riktiga farmor ser vi det så) vid ett bankomatuttag. Alma höll på att hoppa från en bänk o jag satt på andra sidan, med ryggen mot henne. Det var dag, mycket folk....jag hörde henne säga nej. Hon kom fram till mig, jag vände mig om och såg just denna fula gubbe. Denna gång var han inte normalt klädd, som en svensson utan var den snuskige, sunkiga fula gubbe många varnar för. Jag frågade vad han sagt. - Han frågade om jag ville hoppa upp och rida på honom och följa med så skulle jag få glass.
Jag blev tyst, trodde inte det var sant.
Hon sa då - Jag ville ju följa med på ett sätt, jag ville ju ha glass.
Jag blev ännu stummare, kramade henne. Sa (igen) att hon aldrig får följa med någon hon inte känner, att det var bra att hon ej gjort det. (hade ju sett det men nästa gång kanske hon skulle va själv).
Ville springa efter honom och slå honom, men det får man ju inte....:) Men ack så förbannad jag/vi var.

Jag fick ett prov på att det kan självklart vara fula gubbar som beter sig också men vad som är mest skrämmande var: Om en sån ful sunkig gubbe nästan lyckas få med sig min 8 åriga dotter hade en välklädd, trevlig kille/man/kvinna haft det ännu lättare och kanske lyckas.
Usch, oroande. Vill inte oro eller skrämma henne men pratar om henne om det ibland. Likaså respekt och ett nej är ett nej. Kan vara småsaker som om lillasyster inte vill kramas o säger nej. Att respektera varandra och deras kroppar, tankar och känslor.
Jag tror inte jag skrämmer dem, för vi pratar så mycket roligt också. Det får inte bara bli hemskheter. Jag hoppas de kan prata med mig om allt. Än så länge känns det så, vi har en bra relation. När de mår dåligt eller är ledsna över något berättar de vad som hänt. Det känns bra, att sluta sig är inget bra....i know. Även om föräldrar inte behöver veta allt ska de veta att de kan prata om allt om de vill.

Apropå de så var vi på kyrkogården igår. "Hälsade på" min farmor och Theo. Det var känslosamt, några tårar kom. Likaså tusen frågor från en nyfiken och lite ledsen Ella. Vart är de nu? När kommer de upp från marken? Hur kommer de till himlen? Är de ensamma? Varför dör man? Pust vilka frågor.....som vi försökte förklara på bästa sätt. På vägen hem var det två småtöser som grät och tänkte i baksätet.
När Ella skulle sova grät hon igen och sa till sin pappa: Jag vill inte att Theo ska vara död, jag vill leka med honom. Jag vill inte dö, vill inte ligga själv i jorden....lova att du är där då pappa.
Vad säger man? Vad vet man om döden? Jag vet bara vad jag önskar.... Och hon verkade nöjd med svaret.
Det är svårt och prata om svåra saker men också viktigt. Vi kan inte skydda barnen mot allt även om man vill.

Så helgen har upptagits av en ful gubbe och döden som samtalsämnen. Nu ligger jag halvdålig i sängen. Ont i hjärtat, vet ej om det är stress eller annat. Men ingen fara, barnen leker med pappa och jag får tid att vila och lyssna på deras gyllene skratt och lek. Den värmer hjärtat som snart ska må bättre igen. Nu lagar de mat och dukar, min kock och mina älskade barn. Love u!

Kram P

Ett straff - en hjälp? Eller kanske både och

Polischefen överklagade ju sin dom, vilket inte alls var oväntat. De flesta våldtäkts och övergreppfall brukar ju överklagas och det får man nästan vänta sig.... Detsamma gällde mitt (våra) fall.
Det är ett tungt slag i magen för offren, att behöva dra allt igen. Gå igenom de raderade minnena och återuppväcka det hemskaste och mörkaste.
För mig var beskedet om överklagan jobbigt men ändå väntat och jag var förberedd. Tingsrätten var svår men ändå lyckades jag ta mig igenom det. Nämndemännen gav mig tro och hopp, deras ögon gav mig tillit.
Hovrätten kom att bli värre. Och jag önskar det vore/hade blivit annorlunda i en hel del där. Inte i straffet dock, det blev maxstraffet 14 år, men bemötandet där var kyligt, hårt och det varma hoppet och tron fanns inte på samma sätt i deras ögon. Stenansikten. Det är deras jobb, att vara neutrala och jag kan inte anklaga det för annat men det kändes i min kropp, själ och hjärta. Det sved och vred om.
Det jag såg var att mitt sexliv, kläderna fick mer plats i hovrätten. Min skuld. Det gjorde mig arg men jag behövde den ilskan för att orka.

Jag fick gå igenom allt igen, i minsta detalj....tårar, minnen och känslor jag inte visste om eller kunde hantera.
Trots detta behövde jag denna andra hovrättsakt. Det kan låta lustigt men att genomborra historian, att inte få välja vad jag skulle berätta och minnas och berätta ALLT visade sig göra gott. Det var tvunget att genomarbetas. Hade jag släppt det där hade jag nog slutit mig igen. Glömma, glömde....glömt.
Jag hade valt att inte prata om det förbjudna, det som ingen visste. Hade valt att berätta de "lugnaste" hemska minnena. Inte de vidriga, äckliga och hemska som jag nu kan nämna nästan utan att blinka. (kommer självklart mörka dagar me)
Visst gick jag igenom allt i tingrätten och kanske hade det räckt men jag tror inte det. Hovrätten var ett måste även för mig, liksom för honom. Jag är lycklig att det gick vår väg även i hovrätten och önskar tjejerna detsamma.

Dessa tjejer kanske inte känner som mig, eller ser de det inte nu. Jag förstod det först många år senare. Vi är alla olika och jag önskar bara de har bra stöd och sänder dem all kraft.
Så tjejerna har tuffa dagar, veckor framför sig av smärta och jobbiga minnen men jag önskar att det blir för dem som för mig. Att de kan ge något bra i slutet.
Det bästa hade varit om han erkände allt och de slapp detta från början....(det bästa vore självklart om han varit en bra man och inte gjort detta)

Det som behöver ändras är hur man ser på offrena, deras sexliv, klädsel och leverne. Där behövs förändringen. Ingen ska behöva känna denna skuld i rätten, tryckt ner i halsen. Tror det får många och backa, inte berätta allt. Detta gäller även hos polisen.
Jag är tacksam för stödet jag hade, annars hade jag kanske inte upplevt något positivt alls. Stödet är avgörande, de lyfte mig. Tack!

Nu kommer svärmor snart och mannen i em. Vi ska hämta barn, fika och äta gott sen festivaldags:)

Kram P

Politiker o polischef....som sagt de kan vara vem som helst

En moderat anklagades för att ha gjort det, nu har två socialdemokrater även gått över gränsen och köpt sex, läs här. Nu verkar politiker tänka på annat än valet....får se vem som vinner och vad de kan ändra på både innanför deras egna väggar och i Sverige.
Dessutom fanns fru och barn med i bilden här. Som jag skrev igår, de ser inte ut och är på ett visst sätt.

Samtidigt överklagar polischefen sin dom, 6,5 år, han vill frias från flera våldtäkter, misshandel och koppleri och kräver dessutom att få skadeståndet till offren och sina advokatkostnader reducerade. Se här.

Just nu blir man bara för trött på allt, blä. Men får hoppas det kan leda till något gott, att människors attityder ändras, att det kommer upp på tapeten och mer görs.
Visst kan vi få önska det iaf? Mitt i allt tragiskt.

Kan ju uppmuntra med två fulbilder på mig (o en halvnormal), tog kort för en tidning som har en intervju med mig idag och kan bara inte va normal jämnt:). Och ibland måste man liva upp
allt helvete! (för mycket underbart finns också)



Kram P

Så fel bild....

Artikel
Igår läste jag om en allsvensk fotbollsspelare som åtalas för att han köpt sex. Som om inte det var nog. Hans uttalande gjorde mig så trött.....Han sa: Skulle jag köpa sex? Om jag ska vara ärlig så har jag tusentals tjejer som jag kan få hur lätt som helst.
Skrämmande på två sätt. Ett: att en sexköpare ska vara någon om inte kan få andra och se ut på ett visst sätt, typ en ful gubbe. Det är helt fel bild av det. Det kan vara snygga, trevliga och ha välbetalda jobb. Din granne, familjefadern i affären eller din chef. Han kan ofta få andra, det är ju inte bara de som inte får nåt som köper sex. Jag vet, jag har mött dem.
Lika dumt är uttalet om att han kan få tusentals tjejer om han vill. Låter lite drygt och dumt va? Han har verkligen målat in sig i ett hörn. Det är inte en bra bortförklaring han kommer med direkt.

Jag antar att jag hade en bild av både prostituerade och sexköpare innan jag själv var med om det jag var. Den bilden finns inte längre, inte heler bilden av den lyckliga horan. I mitt arbete möter jag tjejer som säljer/har sålt sex och de flesta gör det som ett självskadebeteende. Många kommer också in i detta pga att något hänt innan, en del fastnar där av olika andra anledningar.
Söker uppmärksamhet, spänning sen är man i något ohanterbart. Och möter dessa "vanliga" män. Vissa värre än andra.

Så uttalanden som denna kan jag bara rynka åt. Likadant åt all okunskap andra människor har om övergrepp mm. De verkar veta, men har aldrig varit i närheten av det.

Nu har jag pyst ut lite frustration:) Nu blir det lite jobb och tv soffan. Barnen somnade tidigt, de har börjat dagis och tvåan nu ign efter ett långt sommarlov.

Kram på er

Viktiga stunder....

Nu var det några dagar sedan, det har varit fullt upp med ansökningar, möten och planering för Novahusets höst. Spännande, tufft men roligt och nödvändigt. Ni vet att jag kämpar vidare och inte ger mig:)

Igår hade jag (vi) en underbar dag, först badade vi hela familjen och min syster med kille. Sedan blev det barnfestival med ponnyridning, hundagility, kaninutställning, barnteater, klättervägg mm. "E" njöt av att sitta på hästryggen igen.
Vi gick hem för att äta lite gott, sedan gick vi tillbaka för sånguppträdande, eldshow och fyrverkerier. Sedan blev klockan mycket för två trötta barn. Vi vände hemåt och lämnade många där som skulle se utomhusbio i värmen. "E" ville självklart ringa mormor och morfar för att meddela att hon var uppe lika sent som vuxna:).

Tack syster för en underbar dag och kväll:) A och E, ni är fantastiska och ger alltid er mor ett varmt hjärta.

Ibland kan man bli tårögd för "mindre", att vara nära mina barn, min familj och syster. Att lyssna på sång som gav gåshud, texter som bet sig fast.....
De som arrangerade allt hade satt upp facklor längst vattnet och kvällen var ljuvligt varm. UNDERBART! Då känner jag att jag lever och verkligen vill göra allt för att leva som jag vill de år man har. Man vet aldrig när det upphör.

Idag är det en vanlig söndag med mys och fix hemma, barnen har "beställt" spagetti och köttfärssås så snart blir det mat. Kanske en mysigt kvällsdopp innan mannen i morgon åker till jobb och veckan börjar på nytt med att va åtskida som en hel familj, skola, dagis och Novahus jobb. Det är mycket med det nu men ack så viktigt och roligt (förstå mig rätt). Det är dags för en skolkampanj nu.
Jag vill säga till er alla som hör av sig till oss, via mail eller msn, jag är stolt över er. Det är ofta ett svårt och jobbigt steg, men ni har gjort det och vi finns där.
Ni är alla värdefulla, ikväll jour igen....

Kram Paulina

Drömmar som biter sig in.....

Jag vaknade av att allt det jag nyss, i drömmen, gått igenom var verkligt och "här". Visste knappt om det var en dröm eller på riktigt. Många drömmar är så. Hjärtat i halsgropen....dunkande. Rädslan nära och känslan från då är närvarande. Drömmen biter sig in, borrar sig fast och etsar sig kvar.
Inatt handlade det om fruktansvärt kränkande och förnedrande saker han och andra tvingat mig till. Det lustiga var att det var komiskt i drömmen, som ett "skämt". Kan vara så att det var skammen o skulden jag då kände som visade sig på detta sätt. Eller var det han som skrattade mig i ansiktet, att det jag var med om var "roligt" för honom och jag inte skulle bli trodd.
För mig var det aldrig ett skämt. Det var inte en mardröm.....det var verklighet.
Jag kan rysa...när jag tänker på då....kan rysa när jag tänker på drömmen. Urin, avföring, spott, slag, sex i alla former och i detta grepp.

En del av drömmen var sådan....en mörk tunnel av minnen, dock komiskt....(sjukt).

I den andra delen var jag i fängelset hos honom....min dotter var med mig....han sa det han brukade, han tittade på mig så som han brukade. Jag föll. Inte för honom utan för sättet. Ni som varit kära i den ni hatar vet vad jag menar. Hat o kärlek på samma gång. Det är en lustig känsla, svår och förklara för hur kan man känna så?!
Han använda sitt allt, och jag föll in i greppet, in i hjärntvätten och in i beroendet. Det var hemskt att vakna till, att vara där igen.
Att min dotter blev indragen i drömmen vill jag helst av allt glömma, hon trodde honom med....han skulle greppa taget,ljuga och hon skulle bli sviken. Som så många av oss blivit.

Fy och fä...tur var det bara drömmar men det är kusligt hur verkligt det kan kännas och vilka känslor som blossar upp inom en. Det blir återigen en påminnelse om de förflutna, som en ond cirkel som bara kommer tillbaka...

Fokus positivt och framtid. Fokus mig, fokus mina barn.
Härmed lämnar jag dig ännu en gång i sticket, går ifrån greppet. För det gör jag i detta nuvarande NU, jag lyckas med det. För jag måste, jag vill och jag kan!

Kram på er

En gång på nätet alltid på nätet...

Jag läste om en tjej som fick samtal och äckliga mms på sin mobiltelefon, hundratals. Hon fick veta att numret fanns på en porrsida. Där stod även hennes adress och andra personliga saker om henne. Till slut anmälde hon detta, hade ip adressen, men det lades ner.
Ska man kunna göra vad som helst mot någon?
Det kunde hänt värre saker, de kunde kommit hem till henne. Det som hände var nog för att mer skulle gjorts kan jag tycka.
Läs om Elisabeth här

Kan bli så frustrerad på sånt här, man kan lägga ut bilder/filmer, skriva fula ord om någon eller ge ut nummer och adress, man kan till och med hota människor men det läggs många gånger ner. Även om de kanske inte ser hotet så känner "offret" många gånger det. Det känns "kusligt" att någon vet nummer, det känns kränkande att finnas på bild, man kan vara rädd.
Vem är någon och säga att det inte är så farligt eller ok?

Jag anmälde första gången när jag var på internet, utan vetskap. En film såldes och en biljett utlovades om man köpte filmen. Jag hade en hemsida....tydligen. En gång var jag på en porrsida, ansiktet syndes inte men jag visste ju. Han hade lagt ut mig.
Det är kränknande och när det läggs ner suger de musten ur en. Man får liksom känna skuld och skam samt att man inte är viktig och han ej gjort fel.....helt utan att någon sa emot. Det var så, det hade jag då fått bekräftat. Då vågade jag aldrig berätta om de värre brotten.

Nu i efterhand kan jag känna att just den anmälningen som ej gick vidare kan "skada" mig mest, jag kanske finns där ute....söker man noga lär jag göra det. Det kan aldrig släppa eller försvinna helt. Som sagt en gång på nätet, på nätet för alltid. Och känslan att veta det är svår ibland.
Jag hoppas man i framtiden (snart) kan "fånga in" de som sprider bilder/filmer, kränker någon med ord eller på något sätt lägger ut människor så här får ett straff. Att det inte längre är ok. Att man jobbar med det och förbättrar sig. För det kan förstöra väldigt mycket för en människa...hot eller inte.

Har i alle fall haft en mysig helg, mina systrar var här och en respektive. Vi firade min 8 åring för tredje gången:) Nu har hon äntligen blivit firad av alla. Vi grillade och åt gott, det är så härligt att ha alla samlade. Glad att de finns....
Nu blev jag nyss klar med en ansökan för Novahuset, pust. HOPPAS!
I morgon är det en ny vecka och nya tag. Jag är redo....

Kram P