söndag 8 augusti 2010

En gång på nätet alltid på nätet...

Jag läste om en tjej som fick samtal och äckliga mms på sin mobiltelefon, hundratals. Hon fick veta att numret fanns på en porrsida. Där stod även hennes adress och andra personliga saker om henne. Till slut anmälde hon detta, hade ip adressen, men det lades ner.
Ska man kunna göra vad som helst mot någon?
Det kunde hänt värre saker, de kunde kommit hem till henne. Det som hände var nog för att mer skulle gjorts kan jag tycka.
Läs om Elisabeth här

Kan bli så frustrerad på sånt här, man kan lägga ut bilder/filmer, skriva fula ord om någon eller ge ut nummer och adress, man kan till och med hota människor men det läggs många gånger ner. Även om de kanske inte ser hotet så känner "offret" många gånger det. Det känns "kusligt" att någon vet nummer, det känns kränkande att finnas på bild, man kan vara rädd.
Vem är någon och säga att det inte är så farligt eller ok?

Jag anmälde första gången när jag var på internet, utan vetskap. En film såldes och en biljett utlovades om man köpte filmen. Jag hade en hemsida....tydligen. En gång var jag på en porrsida, ansiktet syndes inte men jag visste ju. Han hade lagt ut mig.
Det är kränknande och när det läggs ner suger de musten ur en. Man får liksom känna skuld och skam samt att man inte är viktig och han ej gjort fel.....helt utan att någon sa emot. Det var så, det hade jag då fått bekräftat. Då vågade jag aldrig berätta om de värre brotten.

Nu i efterhand kan jag känna att just den anmälningen som ej gick vidare kan "skada" mig mest, jag kanske finns där ute....söker man noga lär jag göra det. Det kan aldrig släppa eller försvinna helt. Som sagt en gång på nätet, på nätet för alltid. Och känslan att veta det är svår ibland.
Jag hoppas man i framtiden (snart) kan "fånga in" de som sprider bilder/filmer, kränker någon med ord eller på något sätt lägger ut människor så här får ett straff. Att det inte längre är ok. Att man jobbar med det och förbättrar sig. För det kan förstöra väldigt mycket för en människa...hot eller inte.

Har i alle fall haft en mysig helg, mina systrar var här och en respektive. Vi firade min 8 åring för tredje gången:) Nu har hon äntligen blivit firad av alla. Vi grillade och åt gott, det är så härligt att ha alla samlade. Glad att de finns....
Nu blev jag nyss klar med en ansökan för Novahuset, pust. HOPPAS!
I morgon är det en ny vecka och nya tag. Jag är redo....

Kram P

1 kommentar:

A. Johansson sa...

Som vanligt så har du så rätt vännen, du skriver om de som de behövs skrivas om. Jag vet hur det är när polisen inte tar en på allvar, när man känner att ingen tror på en och man lägger hela skulden på sig själv.

Kram

 
Blogg listad på Bloggtoppen.se