Idag högg och sved det i mitt mammahjärta. Lillan skulle fotas på dagis och pga våra skyddade uppgifter får de ej vara med på gruppfoton. Min 8 åring förstår detta och vet ju en del men lillan på 4 år började idag gråta och fråga varför hon inte fick vara med när de andra gick iväg. Att se hennes tårar och höra den frågan gjorde att jag inte kunde hålla mig. Tårarna brann inom mig, kände en sådan sorg. Jag har accepterat det jag varit med om men när det drabbar de jag älskar mest är det svårt, tungt och jobbigt.
Det känns orättvist.
Mitt hjärta blödde, jag höll henne i famnen och kände en sån maktlöshet.
Det är ingen dröm att leva med skyddad adress, hade gärna skitit i det just nu men det är nödvändigt.
Det kanske är jag som gör det till en stor grej och tänker mycket men jag vill ju att mina barn ska få det andra har/får.
Det går över men i morse var det jobbigt och sitter självklart kvar ännu.
Ska ta mig en lugn kväll nu och njuta av att hon nu sover lugnt och tryggt i sitt rum.
Mamma älskar er fina döttrar.
Kram P
Det känns orättvist.
Mitt hjärta blödde, jag höll henne i famnen och kände en sån maktlöshet.
Det är ingen dröm att leva med skyddad adress, hade gärna skitit i det just nu men det är nödvändigt.
Det kanske är jag som gör det till en stor grej och tänker mycket men jag vill ju att mina barn ska få det andra har/får.
Det går över men i morse var det jobbigt och sitter självklart kvar ännu.
Ska ta mig en lugn kväll nu och njuta av att hon nu sover lugnt och tryggt i sitt rum.
Mamma älskar er fina döttrar.
Kram P
5 kommentarer:
En massa styrkekramar skickar jag till FINA dig, du är underbar!! kram
Så bra du skriver Paulina!
Tack för jag fick lära känna dig på kursen sex,unga och internet, du har fyllt på med erfarenhet från något speciellt..
Ewa
Åhh, detta skar i mitt mamma hjärta också. Lilla vännen. Kanske ni kan ta ett "kompisfoto" med kompisarna på dagis eller så, så att hon också får vara med på ett hörn lilla gumman. Jag ska försöka att bli lite mera aktiv i mitt skrivande och läsande av bloggar. Så jag börjar här och nu:) Hoppas allt är bra med er. Puss o kram.
Har vart borta länge från bloggvärlden men nu kommer jag tillbaka och ska hålla mig kvar!
Att läsa dina ord gör mig gråtfärdig och det rinner ärligt talat en tår ner för min kind. Men du gör dina döttrar en tjänst, du skyddar dem med alla medel, dem är de viktiga, hon kommer förstå en dag men fram tills dess blir det lite jobbigt! Förstår att du började gråta, men du gjorde verkligen det rätta! (Vet att du själv vet det också)!
Du är så stark! En person jag kommit att beundra!
Kramar
Många kramar till er, tack för att ni finns
Skicka en kommentar