Delar med mig av mina råd....

När jag föreläste på konferansen i tisdags avslutade jag lite såhär.....

Jag önskar jag bestämde eller var rik och kunde göra det jag vill. Iallefall önskar jag att kommunerna och beslutsfattare gör mer och att samverkan bli bättre. MEN jag vet också att det ofta inte krävs stora saker för att göra skillnad. De små sakerna kan många gånger vara livsviktiga och livsavgörande och där kan vi alla göra något.

Viktiga små råd som betydde mycket för mig (som vi alla kan tänka på)
- Lägg egna erfarenheter och tankar åt sidan. Var förbered genom att fundera över sina egna föreställningar, fördomar och känslor kring frågorna (i mötet med en utsatt).
- Lyssna, lyssna och våga fråga. Låt inte svåra frågor stå i vägen, om det är jobbigt för dig vad är det då för personen du möter? Viktigt att denna får raka frågor och bevis på att det är ok att prata om.
Jag tycker att folk borde fråga mer. Bara för att man inte tar upp det själv betyder det inte att man inte vill prata om det. Det kanske inte räcker med att fråga en gång. Man kanske måste fråga fem gånger men egentligen vill man inget hellre än att prata om det. Man vill ju inte vara jobbig och så men frågar någon många gånger så vet man ju att de verkligen menar det. Och säg inte "du får säga till om du vill prata om det". För man säger inte till. Jag har aldrig gjort det, även om jag velat. /Carro
- Man behöver inte vara den som vet allt, som har 300 högskolepoäng. Många gånger handlar det om empati och förmågan att möta människor. Framförallt att ha ett samtal, även om det svåra. Om du inte vet säg då hellre: Jag vet inget om dessa frågor men lovar att ta reda på det jag behöver. Det ska ej gå ut över dig. Då lyfter man bort ansvaret på den utsatte, och denna slipper sitta ett helt möte och förklara sig. Ingen kan allt men många gånger räcker en vanlig medmänniska långt.
- Bekräfta: Att det är modigt och rätt att komma/höra av sig och att du förstår att det är ett stort steg att ha kommit
Att inget är deras fel, man får inte skylla sig själv
Att du förstår att man inte berättar allt på en gång och att det är ok
- Det som Göran (polis) och Hans (målsägarbiträde) gjorde, att stötta upp mig varje gång jag ramlade och tvekade
- Inte bara det som hänt är viktigt utan känslorna och tankarna kring det
- Vara förberedd på att de utsatta ofta förskönar historien och sitt mående
- Alla reaktioner/känslor är normala
- Alla är unika och reagerar olika
- Trauma, skuld och skam ger oss ofta minnesluckor och man kan verka lite yr
- Låt personen använda sitt ordförråd. Lätt att man annars inte kommer åt hela sanningen och förtroendet blir skadat. Bara för den du möter säger kuk behöver inte du använda det ordet men det är inget fel att de gör de.
- Uppmärksamma de som mår synligt dåligt men även de som mår bra och sköter skola, har vänner mm. De finns andra sätt att nå dem o prata med dem. De kan vara de som mår sämst.
- Viktigt att förstå att alla kan bli "offer"
- Läs mellan raderna
- Släpp inte taget
- Det tar tid, tålamod
- Första mötet/intrycket är så viktigt, du får många gånger bara en chans
- Inge hopp

Det var lite av det som var viktigt för mig. Kom ihåg att även när det ser som mörkast ut så finns det hopp!
Man kan få stöd på vägen men det måste vara du själv som tar beslutet och gör jobbet! Det kan ingen göra åt dig. Det är du värd. Du är värd att kämpa för!

Kram Paulina