onsdag 13 oktober 2010

Dikt från sjukstugan

Norpade denna text av finaste Caroline Engvall som hon i sin tur hittat.
Den stämmer bra och får mig att tänka på att det är vi själva som måste jobba för att det ska bli ändring. Självklart med hjälp från andra men det är bara vi som kan hjälpa oss själva. Det är vi själva som har ansvaret för vår framtid och lycka. Och det är vi skyldiga oss själva, att kämpa mot det mörka till lyckan.
Det kan vara svårt först och man vill helst att någon tar problemet, lagar det och lämnar över det igen. Lagat, fixat och glömt.
Men då har vi aldrig kommit åt problemet, vi behöver vädra och bearbeta. Vi behöver också stödet för att orka detta och se det så här.
Tänker också att det är viktigt att se ljuset, se hoppet....för det behöver inte vara svart för man varit utsatt för hemska saker. Det finns ett ljus i tunneln och det gäller att fokusera på de små betydelsefulla saker man känner eller gillar. Behåll hoppet fina vänner därute! Det går att komma vidare! Och ni alla är värda det!
Vi finns för dig om du behöver stöd och råd, Novahuset
Vi har tystnadlöfte, för inga journaler och du kan vara anonym!
Njut nu av denna vackra, tankvärda dikt.

Kram från en sjukstuga

Lyckan är som fjärilar
Kommer och går i livet

Sök inte efter fjärilarna
och skyll inte på trädgården om de saknas
Kliv ned från din balkong
och rensa bort ogräset
Odla nya frön
och vattna varje dag

En vacker dag får du se grodden
och sedan plantan
Vattna vidare
snart kommer knopp och blom
och fjärilarna
återvänder till trädgården, ditt liv

Lyckan är som fjärilar
kommer och går i livet

Sök inte efter lyckan
och skyll inte på världen om den saknas
Kliv ned från den hållningen
och rensa bort missnöjet
Odla nya tankar och ta de steg som krävs
Träna flitigt
En vacker dag ser du resultatet
Sträva hängivet vidare
Snart får du se fjärilarna,
tillfredställesen och glädjen,
återvända till trädgården, ditt liv

2 kommentarer:

Sofie sa...

Hej Paulina!
Läste artikeln om dig i Solo och gick in på din blogg! Blev fast för din historia, jag har också ett tungt förflutet. Jag har blivit utsatt för incest i 20 år och för 2 år sedan bröt jag ihop totalt, sen dess ar jag försökt tagit livet av mig jag vet inte hur många gånger, har svåra självskadebeteenden. Har varit inlagd på sjukhus 9 mnader det senaste året pga suicidrisk så har jag legat inne på LPT en nu är jag hemma. Försöker kämpa mig framåt men det är så jävl svårt...hur ska man få motivation och orka leva? Hur gick du vidare? Tankarna bara surrar och jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra längre....

Kram kram // Sofie

Paulina sa...

Hej Sofie
Tack för att du skrev till mig, jag beklagar allt du varit med om. Du får gärna maila mig på vår Novahus mail: mailjouren@novahuset.com så kan vi höras mer där!
Så hoppas jag att jag kan nå dig och att du kan få må bra igen. För det går, jag lovar! Och det är DU värd.
Kram Paulina

 
Blogg listad på Bloggtoppen.se