Sitter utmattad i soffan, har varit ute och gått/sprungit. Det är en underbar väg, längst klipporna, fram till badet och hem. Älskar att gå i naturen, kunna se och höra vattnet intill en. Komma bort från den vardagliga stressen, alla måsten och bara koppla bort allt. Sudda ut och bara låta nya tankar komma, vissa raderas snabbt vissa hänger kvar och tåls att tänka på.
Det med egenskaper kom upp idag när jag kände mig helt slut men ville springa mer.
Den ena sidan av mig är en vinnarskalle som vägrar förlora, vägrar ge sig och ge upp, den är envis och starkast i världen.
Den andra är lat och ger hellre upp. Dessa två sidor tillsammans ute på ett "pass" är svårt att bemästra. Jag vill så mycket, trots min otroligt dåliga kondition. Har liksom inte tid, ork och lust att ta det lugnt, att börja försiktigt och trappa upp...Nopp, inget för mig. Allt ska ske direkt, nå målen direkt, se resultat och orka NU.
Innerst inne vet jag att detta inte är möjligt, man måste börja lugnt och trappa upp. Resultaten kommer senare. Speciellt när man inte tränat på ett tag.
Jag är likadan på jobb, därav jobbångest. Nytt jobb, då ska jag kunna ALLT i början. Hjärnan vet så klart att detta är helt omöjligt men verkar liksom inte gå in. Likaså med mina mål i livet, vill dit nu. Har ingen ro att njuta av nuET och vara lycklig över det som finns. Det kan ibland skapa agg mot mig själv. Så vill jag inte vara och försöker tänka en extra gång och njuta av nuet och invänta mina mål, mina drömmar. Varför brådska?
Dessa två sidor är ännu en grej att jobba med, dock glad att jag vet om dem så de kan ändras. Tips?
Kram på er, ät nu lite godis, det är lördag:)
lördag 1 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar