Denna ilska

Denna ilska....Var kommer den ifrån? Vart har den rotats sig och varför? Jag är inte en ilsken person men ibland på senare år har en sådan hemsk ilska tendens att komma över mig ibland. Jag tänder till fort, hinner inte tänka. Hinner inte ens komma på tanken att räkna till tio eller gå iväg en stund....
Tycker inte om den, vill inte kännas vid den. Tålamodet har alltid varit dåligt men den har blivit sämre även den.
De säger ju att ilskan döljer så många andra känslor, som lidande, frustration och rädsla. Jag tror de alla tre tillsammans blir ilska hos mig.
Det har varit mycket som hänt, många känslor som undertryckts, många känslor som inte fått finnas, många känslor som kommit upp nu efteråt. Det har varit många andras känslor och åsikter som fått spela roll i mitt liv, trots att jag inte velat ta åt mig utan lyssnat på mina egna råd eller råd av de som vet, de som kan eller de som fanns där. Jag har både lidit, varit frustrerad och rädd...tror det avspeglas så här. Just nu iallefall.
Att också ha en mask över ansiktet, leder till frustration, till någon sorg och till slut säkert också ilska.
Nu får jag, kan jag, vågar jag och orkar jag säga vad jag vill, stå för mina åsikter och tankar och göra det jag vill...då släpper mycket inom mig men fram kommer ändå denna ilska. Kroppen pyser över att få bestämma om den och mig själv, blir svårt för kroppen och förstå kanske?

Ligger nog begravet långt inom mig, nån ilska, något "hat". Jag är arg för allt som hänt, med all rätt. Jag är arg på människors attityder mot människor de inte känner, arg på skitsnack, arg på okunskap hos människor som jobbar med "oss" drabbade, arg på olika rättssystem mm....
Gäller och vända den rätt bara. Det jag försöker med Novahuset. Vill att andra ska få det bättre än vad många idag har det.

Jag känner ibland en frustration, i situationer jag hamnar i och behöver hjälp. Det kan även vara i stunder då jag frågasätter mig själv, min mammaroll, mina val. Frustration att vilja ge barnen ALLT och inte tycka man räcker till. Tänker jag efter har vi det vi behöver, mer än vad vi behöver. Men tror att att tvivla är något vi alla gör ibland. Försöker att se hur det egentligen är, med hjälpen omkring mig får jag höra det ofta. TACK! Frustrationen att alltid få dras med honom i mitt liv pga av vår gemesamma dotter är.....frustrerande:) Gäller och tänka annorlunda även där.

Idag åkte vi till Husby gropen. Vilket ställe:) En liten lagun med blå grönt vatten, som utomlands. En stor sandhög ligger man och solar på. Var jätte mysigt. Strålande sol och barnen var som fiskar som vanligt i vattnet. På vägen hem möttes vi av en rejäl regnskur och stannade för fredagspizza (tog en sallad men nallade av Ellas pizza som inte orkade äta upp). Så gick det med min nyttiga måltid.....
När vi kom ut sken åter solen på oss. Ikväll blir det fredagsmys och kanske lite sing star innan barnen ska sova. Hoppas nån bra film visas ikväll, vill bara lägga mig platt i soffan och vara. Känner ingen ilska idag och hoppas det kommer mer och mer sällan. Jag vet att jag är på rätt väg med mitt mående så tror det blir bättre när kontrollen och kontakten med mig själv återkommer helt.

Kram på er