Tvivel

Jag tror vi alla tvivlar ibland, på oss själva, på de i vår närhet och andra faktorer, händelser eller människor runt om i denna värld.
Mina tvivel rör ofta människors tillit och min egen styrka och vilja. Ibland känner jag inom mig att jag ibland bara följt/följer med i andras spår utan att stanna upp och tänka. Vill jag detta? Är det ok? Får jag tycka annorlunda? Vad vill jag?
Det kan röra små saker som att ibland ta en fika eller ett glas vin ute med vänner. Kan antingen känna skuld för att jag inte är en bra mamma (vilket jag vet inte hänger på sånt och att barnen mår lika bra som jag över att inte sitta ihop med mig hela tiden) eller känner jag att jag inte har rätt till det.
Många gånger i "hans" och mitt förhållande fick jag hoppa i min dåvarande bäddsoffa (den lät på ett visst sätt), jag fick sätta på fläkten över spisen eller ringa med dörrklockan, allt detta för att han skulle veta att jag var hemma. Hade bara mobiltelefon då så...

Sådan saker kan sätta sig fast hos en och blir förbannad när jag ibland fortfarande lever andras liv och inte mitt.
Många gånger när jag var ute så ringde han och frågade var jag var, jag fick sedan mer eller mindre springa hem då han inte tyckte jag skulle vara ute och knulla runt. Då jag egentligen tog en fika med en vän eller handlade vände han det till att jag hade sex med några killar... Eftersom det var det enda jag dög till och jag var värdelös. Det värsta var nog att ha fick det att låta och verka som det verkligen var mitt fel. Dessa människor som utsätter andra för fysisk misshandel är ofta skickliga, skrämmande skickliga. Därför låter det lustigt i mångas öron, hur man kan gå på det. Jag anser att man inte kan döma innan man varit där eller har förståelse för dessa situationer.

Idag ska jag göra det jag vill, först stranden med familjen sen en lugn kväll eller en drink ute. Vem vet vad jag väljer och orkar. Det viktiga är, JAG väljer och jag vägrar skämmas eller känna skuld över det.

Hoppas ni får en fin solig dag

Kram