Den rätte, den orätte

Kärleken möter vi alla på någon gång, den närmare sig och med ett brak är man där. I ett förhållande av något slag, något som varar för en kväll, några veckor, månader, år eller hela livet ut. Ibland såras man, man sårar själv och ibland rasar det så ordentligt att man inte vet om man orkar testa igen. Ofta gör man det.

Jag är i själ och hjärta en sann romantiker som tror på ett lyckligt slut, att hitta den rätta och leva livet ut tillsammans. Men jag tror även att det kan finnas flera potentiella " den rätte".
Hela mitt liv har jag drömt om att möta någon som tänkt som mig, som hade de "kriterierna" jag sökte hos en man. Jag gav aldrig upp drömmen, jag gör det inte än idag.
Människor runt mig sa ofta, var inte så kräsen, du lever i en filmvärld. Ja kan hålla med om att mina drömmar liknade de romantiska filmerna, men det var min dröm men även min verklighet som ingen skulle ta ifrån mig. Varför ska det inte kunna finnas så bra förhållanden?
Jag tror att många idag nöjer sig med det de har pga barn, ork eller annat. De har kanske inte haft kärleksdrömmar eller tror de kan få det där "allt". Jag tror det blir något man får ångra och man inte bara själv kan förlora utan även barnen. Jag tror att barnen hellre vill se föräldrarna lyckliga isär än olyckliga tillsammans.

Jag kanske är kräsen och har varit genom åren, men det är ju jag som ska vara lycklig och vet vad jag behöver och önskar. Jag kräver inget speciellt utseende, inget speciellt jobb. Utan jag har alltid önskat mig respekt, kärlek, tillit och liknande mål och drömmar. Jag har velat få lika mycket tillbaka som jag själv ger vilket är mycket när jag väl faller. Någon som har ett eget liv men samtidigt ett tillsammans med mig.

När jag blev gravid föll många drömmar, men varför skulle det behövas? Ensam med en dotter varav hennes far sitter i fängelse för grova sexualbrott mot mig och andra. Vem skulle acceptera den sannigen och verkligheten, vem skulle älska oss och framförallt henne? Önskade så mycket en far till henne, en familj. När hon var 2 1/2 fick hon det, en far, en familj. Han har älskat henne som sin egen sen dess och det har varit viktigt för mig. För vad är viktigare än sina barn? Jag är tacksam för att det hände just då.... Samtidigt vet jag att vi hade klarat oss hon och jag. Vi var ju ett sammansvetsat team hon och jag, min älskade dotter. Jag hade brutit direkt med en man som inte fick ett fungerande förhållande med min dotter då hon är och var viktigast.

Jag måste säga att trots ett stort misstag i kärlekens väg har jag haft tur, jag har fallit många gånger. Blivit förälskad några gånger, kär i några och älskat några. Att få de tre i samma person och förhållande är lite svårare och sällsyntare. Men med drömmar och kärlekstro går det. Vissa killar man mött har blivit vänner, vissa har bara försvunnit och vissa kommer förevigt finnas med i hjärta och i minnen. Jag är glad att jag mött så många bra killar, vet inte vad jag gjort annars då "han" kom in och förstörde min tilltro till de flesta. Men det viktigaste, jag vågade och i längden vinner även jag.

"Den som vågar den vinner"
"Hellre älskat och mist än inte älskat alls"
"I väntan på den rätte kan man ha j.. kul med den orätte"

Idag var det ännu en dag på stranden med mycket tankar och funderingar i huvudet. Som tur var fick jag sällskap av en underbar vän som jag kan prata med om allt. Hon är guld värd och får mig alltid att tänka "klokt" i alla situationer. Vi pratade mycket om förhållanden så det satt fart på dagens bloggade:) Tack Nina!
Nu ska jag ut och gå, tänka och koppla bort lite tankar och fylla på med nya. Nu får T ta över en stund, mamma behöver lite ensam tid ibland med:)

Kram