Alma stod vid köksön och bredde en smörgås. Jag såg henne bakifrån och hennes kropp var hans kropp. Så lik, hållningen, rumpan....Det är svårt när man ser något framför sig som man inte tycker om och något man helst vill slippa, så står det framför mig, i en person jag älskar mer än livet själv. Min egna dotter! Jag tittar på henne igen, ser hans mun, läppar..Ser efter ytterligare en gång och ler. Flickan, min älskade dotter ler och ögonen lyser upp hela köket, hela huset, hela universum. Där finns inget av honom kvar, hennes ögon speglar hennes ömhet, empati och klokhet. Jag tar henne i famnen och säger att "mamma älskar dig". "Jaja veeeet" möter jag som svar. "Det är bra det" säger jag sen. Hon tar sin smörgås och går till bordet, som ingenting:)
När människor säger att hon är lik mig blir jag glad, det är skönt att höra. Jag vet inte varför egentligen. Och det hon "ärvt" av honom är kanske det bästa, en stor mun med fylliga stora läppar (som alla kommer vara avundsjuka på i tonåren, jag är det redan:)) och en vacker sångröst.
Hon är ju en del av oss båda men känns som hon bara är min, det är jag som format henne, älskat henne och givit henne trygghet. Hennes underbara personlighet, hennes empati för andra, omtänksamheten mot sin syster och den starka viljan kommer från mig. Även hennes envishet,hm...där krockar vi ibland.
Med hjälp av mig, mina nära och kära har hon blivit en individ som har lätt för att träffa vänner, har det lätt i skolan och lätt för att uttrycka sig.
Men det är svårt ibland när man ser det så tydligt, att hon inte bara är min....det finns spår av honom. Men tack gode gud så bara till det yttre.
Dessa saker, överallt trampar man på dem:) Rosa också självklart:) Hoppas de klarar sig utan oss, för nu åker vi på semester UTAN dem. Även de 20 barbies får stanna hemma. Vi har istället fyllt bilen med sagor och filmer och musik. Blir väl en och annan Spike:) Tack Lundell för dina barnvänliga låtar (lätt att tralla med på)
Vi är på gång, vi är laddade vi är tända....(Ledin dock men passa just nu när barnen står redo för start på mållinjen:) Först till restaurangen och hämta pappa T.
Now Öland, here we come...
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar