Min Alma 7 år...

För sju år sedan satt jag och höll min förstfödda dotter i famnen, jag ville inte släppa henne med blicken, inte heller ur famnen. Hon sov på mig och jag höll om henne. Tittade på detta underverk och förstod då vad all smärta gett, det var värt varenda ögonblick.
Igår kunde jag inte riktigt somna, låg och tänkte på den dagen hon blev till och allt vi sedan dess varit med om. Det har varit en lång resa...men med henne vid min sida har det känts lättare. Hon har fått mig att leva, fått mig att gå vidare. Hon fick mig att glömma, på både gott och ont. I början var det en överlevadsstrategi, hon var viktigast och jag var "tvungen" att förtränga. Det kom dock ikapp mig men är lycklig över de stunder, de dagar, de minnen vi fått tillsammans. Hon är verkligen min sol! Mitt hopp!

För sju år sedan, klockan 10:43 föddes hon och just nu för sju år sedan låg hon vid mitt bröst, antingen ätandes eller sovandes. Jag luktade in den härliga babydoften och kände på hennes mjuka hud....hon var så len och mjuk, min Alma. Liten som hon var, 2,965kg och 50 cm lång, kröp hon ihop i fosterställning. Jag var lycklig, jag var stolt. Vi klarade det, du och jag. Mamma var vid min sida under förlossningen, som en stand in för en respektive. Hon sov hos mig två nätter innan då jag började känna något. Klockan tolv på natten till den 27:e åkte vi in, farfar hämtade oss (han körde mot rött, så nervös var han:)). Sen efter många timmar och stön låg hon där, tittandes med ett öga och undrade vem jag var.
"Jag är din mamma, jag kommer alltid finnas här och älska dig, just nu är det allt du behöver veta. Sov nu min älskade dotter".
Jag minns hur stolt jag var över det vackra knytet, om hon bara visste....

För sju år sedan började mitt mammaliv, känns som igår men samtidigt som en evighet sedan. Vi har som sagt varit med om mycket. Mycket lever med oss än idag men mycket är avslutat.
Det viktigaste är att vi har varandra....Jag ser på min dotter nu, sittandes med sin klippbok. Hon är fin, hon är älskad, hon är mitt allt.
Hon ska sova nu, födelsedagen har gjort oss alla trötta. En lycklig dag lider mot sitt slut och det är dags att ge detta flickebarn en godnatt kram och puss och säga "Jag älskar dig"

Ses i morgon, nu ska jag natta min lilla tjej som blivet såååå stor. Vid födseln kunde jag inte gråta, var väl så omtumlad men nu fäller jag en tår. En lyckotår för att hon finns hos mig.
KRAM