Efterspelet av drömmar

En god morgon kunde det varit, men drömmen kom till mig i natt. Det fyllde mig med rädsla, ångest och tårar. Det har gått många nätter utan drömmar nu men igår läste jag nog för mycket tråkiga nyheter och allt verkade slås ihop i en enda dröm.

• Jag läste fallet där en kvinna våldtagit en annan kvinna (intressant fall då det inte är så vanligt, dels just för det vanligaste är man-kvinna men även för mörkertalet i dessa fall)
• Fortsatte läsa om den kvinnan som våldfört sig på en ung kille framför web-cam och sin manliga vän (fy f...)
• Sen om de fyra våldtäkterna (varav en var en gruppvåldtäkt) på Arvikafestivalen (samt tre på Peace and love)
• Apatiska barn, en familj med tre apatiska barn har blivit utvisade. Blev rörd när jag såg dem igår på tv.
• Läste om fosterfamiljer och blir så bestört. När ett barn fått genomlida så mycket hemskt ska det vara så svårt att barnet hamnar hos någon bra, kärleksfull familj? Tycker det är så sorgligt när man läser om vanvård hos fosterfamiljer. (vet att det finns bra med)
• Läste sedan om adoptioner då vi länge pratat om att T ska adoptera Alma. Nu ska det bli lättare för sambos och även fosterfamiljer att adoptera.
• "'Ärendet" med mamman som vanvårdat sina barn och fick dem åter och sedan nyss blev "påkommen" igen har jag tänkt mycket på. De särade visst på barnen, hur FA... tänker man då? De är varandras trygghet och behöver varandra. Hade jag varit fostermamma hade jag krävt alla barnen. Ska man inte utgå från barnens bästa?

I dessa fall när man ev ska ta mamma/pappa från barnet/barnen tycker jag först det är viktigt att människor runt omkring varnar när de ser något misstänksamt, (det är inte alltid fult att lägga sig i) och då självklart blir tagna på allvar så myndigheter kan kolla upp det. Att familjen får stöd eller sätts på utredningshem för att avgöra hur förhållandena ser ut. Sen tycker jag att även om det är barnens biologiska föräldrar har man rätt att ta de ifrån dem vid fortsatt vanvård. ALLT ska väl utgå från BARNENS bästa och ibland är det tyvärr inte att vara med sina biologiska föräldrar. Hemskt men tyvärr sant.

De apatiska barnen som många hävdar inte finns finns faktiskt. (nåt fall finns säkert som falskt med som allt annat). Jag har sett ett "riktigt"fall, när jag jobbade på ett utredningshem. Det är hemskt när hela framtidstron och hoppet sviker en och inget finns kvar. Det enda är att gå in i sig själv. Det är väl dessa barn och familjer vi ska hjälpa om nåt? De som våldtagits, hotats och misshandlats i sina land och flyt, barn som är uppvuxna här. Usch blir upprörd!

Med dessa nyheter i bagaget igår somnade jag trött efter dop mm under dagen. Sedan drömde jag om våldtäkter, boende på det störta kvinnohemmet jag sett, grova förnedrande händelser och rädsla. Där fanns apatiska kvinnor, det fanns barn och sen jag. Jag var en som drabbades men tog även hand om andra. Den konflikten gick inte ihop i drömmen då övergreppen skedde där och nu.

Nu måste jag få luft och tänka på annat. Då molnen kommit tillbaka ska jag shoppa med barnen lite. Jag är ensam med barnen en vecka till nu innan T har semester och vi åker på semester. Så återkommer när huvudet och ångesten lagt sig

Kram