Jag blir illamående av dessa uttal

"Kammaråklagare Rolf Hillegren vid City åklagarkammare i Stockholm uppskattar att rättssäkerhetsaspekten betonas.
– Det ska vara höga beviskrav i brottmål, även i sexbrott, säger han. Han menar att lagen i dag har urlakat vad begreppet våldtäkt betyder.
– När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse, säger han."

Vad? Ordningsföreelse?
Så överfallsvåldtäkter är de som ska räknas? Sex i hemmet ska man bara ställa upp på? Går det inte att bli våldtagen hemma?
Det är ju faktiskt hemma, eller i alla fall av en bekant de flesta våldtäkter begås.
Jag blir stum av sådana uttalanden. Det är just sådana som gör att människor därute som blivit våldtagna eller sexuellt utnyttjade inte vill anmäla. Denna syn på våldtäkt gör det ännu svårare att få fast gärnings"männen" och möta upp dessa "offer" (överlevare som jag hellre säger").

Usch, mer kurser för personer som möter utsatta personer i sitt jobb verkar vara ett måste, det visste man väl men nu blir det ännu klarare.

Just nu är det rättegång för en kopplerihärva i Sthlm, man önskar ju att domare och nämndemän där tänker annorlunda. Känner med "offren" där som fått utstå mycket, rättegången har varit tvungen och tas om. Vilken situation för dessa flickor, det är jobbigt "bara" en gång. Nu får de utstå ännu mer. Sänder tankar och styrka till dem.

Idag var det bidrags och projektmöte med Novahuset, MYCKET skulle skrivas och beräknas. Helt slut nu. Ett års ideelt jobb börjar ta på mig:) Men tycker det är så kul och snart får vi hoppas att jag kan leva på det med. Tack tjejer för ett hårt jobb idag, ni är guld värda!

Jag sov inget i natt, en hemsk mardröm förföljde mig och jag vaknade med ångest, var ledsen, rädd och otrygg. Varför? Vad vill drömmarna säga?
Dessa mardrömmar är så verkliga och känslan sitter kvar länge. Svårt att förstå att det bara är en dröm. Kan ibland vara arg på personen i drömmen för vad den gjord mot mig där. Fel, visst men känns så äkta. När jag blir rädd och otrygg har jag en tendens att bli arg och irriterad i stället för att berätta och bli ledsen.
Ett projekt att jobba med:)

Nu är Alma med mormor och handlar en mindre skolväska. Kan ju inte ha gympaväskan asså:). Har jag en tonårsdotter helt plötsligt....OJ vad tiden gick fort.
Ännu en dag i skolan för henne och hon stormtrivs.
Själv är min nervositet kanske förklaringen till drömmarna. Många tankar far genom huvudet innan jag somnar. Blir detta bra? Kommer skolan vara bra? Vänner? Har vi gjort rätt?
Denna otrygga känsla....tips om hur jag ska komma ur den?

Kram på er