Blod, svett och tårar

Varför lär jag mig ALDRIG!?!
Nu sitter jag här igen, skägget i brevlådan (känns det som) och än en gång har jag varit dum nog att skjuta upp allt. Är helt
S-nurrig
S-tressad
S-kakis
Samt SÅÅÅÅ arg på mig själv. Kroppen skakar, ögonen får blinka lite extra för att inte börja gråta. Vill bara krypa ihop i fosterställning och bli kramad, gråta ut all frustration.

En väldigt viktig ansökning skulle in idag (inkommet senast i morgon och poststämplat idag), för Novahusets räkning.
Så klart kan jag mestadels bara skylla detta på mig, dels var jag ute för sent sen tog jag som vanligt på mig jobbet som visade sig vara ett väldigt stort jobb. Hade tyvärr inte så mycket nytta av det vi gjort tillsammans i styrelsen.
Som pricken över i:et så hade jag ett mobilt bredband som hängde sig och det jag skrivit försvann.
Samt att jag fick göra om hela ansökan pga att det var en annan vi tittat på, jorå. Tror jag fyllde i 40 olika rutor med svar på frågor, inte en mening heller utan ett antal ville de ha som svar.

Man kan säga att nästan allt gick fel men det gick....sluta aldrig tro. Någon ville mig väl ikväll, tack! Många gånger kände jag att det var kört men då hände det något, jag är nog sams med Gudarna jag eller finns det några änglar som vakar över mig och vill mig väl:)

Jaja inget klagande bara slutkörd. Nu har jag lärt mig mer om ansökningar iallafall.
Nu vet jag även att flytta, packa upp själv, ta hand om två barn själv (just dessa dagar med så klart), samt att göra detta var för mycket. Glad att jag kan erkänna det iallafall.
Det var lite fel att ta hem kompisar till Alma idag med men men, man vill ju att barnen är glada.

Jag var tvungen att göra detta, så om det är med blod, svett och tårar jag skriver detta så är det värt det. Var ju för en bra saks skull, för Novahusets överlevnad:)
Så till er där ute, det var för er! För att NI är värda bättre hjälp.

Nu gnyr Alma för sina drömmar och Ella tassade nyss upp i min säng...så får gå och lägga mig med de båda i dubbelsängen så vi alla tre får sova. Ja vet, inget bra föräldraknep, men mysigt ibland:).

Ett extra tack till T som åkt över hela stan till drive in posten nu efter halv elva och min fina vän Nina som hjälpte honom med utskrift. Ni är bäst och underbara för hjälpen och överseendet med Pablo (jag).

Kram och godnatt, glöm inte att säga ifrån ibland, för ert eget bästa:)