Välsignad

Just nu gör det ont, gör ont i mitt lilla (stora) hjärta. Min lilla Ella har varit ifrån mig i hela fem dagar, usch vad jobbigt det är. Hon ringde (T slog numret) förut och grät. Nästan skrek ut sin förtvivlan, "mamma kom hem". Aj den satt. Nu är jag helt förstörd.

Som ofta när jag blir ledsen kommer minnen upp. Det är som om jag blir sårbar, som om jag är allmänt byte och då blir jag rädd.
Idag kan jag hantera dessa känslor bättre än för några år sedan. En bit av mig kommer alltid bära ärr som jag skrivit förut. Jag är glad att det slutat blöda men ärret svider ibland. Just nu!

Jag ska snart sova, först blir det en puss och kram på en sovande skolflicka. Alltid när jag ser mina flickor slår hjärtat lite extra. Trots jobbiga tider står vi här idag, starkare än någonsin. Trots att jag påminns varje dag om Almas pappa låter jag honom inte komma nära mig, in på livet igen. Jag håller honom (hans minne) på avstånd.
Jag ser honom i henne men väljer istället att se godheten i hennes person. Hon är trots allt ett barn, ett vackert värdefullt barn. Hur hon än blev till är hon en välsignelse. Vågar inte tänka på var jag varit utan henne....kanske inte hade varit alls.
Tack barn för att ni räddar mig varje dag från att drunkna, ni får mig att leva, att se ljuspunkter i det hemska. Alma räddade mitt liv när hon blev till och när hon föddes, nu är det två trollflickor som gör det. Älskar er!!!1

Jag har läst mycket om det nya "hotet", sex/lättklädda bilder som skickas via mobilen och sprids samt om bilder på nätet. Blir att blogga om i morgon.

Kram och godnatt