lördag 15 augusti 2009

Jobbigt vänskapsavsked....

För nästan fyra år sedan tog kärleken mig hit (bullen i ugnen hade också lite med flytten och göra. En ny stad, nya vänner och en ny start. Det behövde vi, Alma och jag.
Vi hade bott i en tvåa i Norrköping och när T kom in i vårat liv kom han "hem" på helgerna. Det gick rätt fort så var vi en familj, varken dåtid eller framtid spelade någn stor roll. Då var det nuet som gällde, han tog sig an Alma och älskade henne (och mig). Jag var lycklig, liksom svävde på moln. Trodde aldrig det skulle kunna bli så fint, en familj. Bullen i ugnen hejda sig inte utan blev till rätt fort. Då kände vi båda att vi var tvungna att bo tillsammans som en riktig familj och vi flyttade.
Jag var nervös för allt möjligt och lite skeptisk till staden. Men denna kärlek...
Vi flyttade och blev den där riktiga familjen. Lämnade vänner och familj som jag så klart kom att sakna.
Dessa år har gått jätte bra, barnen har stortrivts på dagis och skola, med vänner och i denna fina del av staden.

Jag hade två "gamla" vänner här redan och det betydde mycket. Men alla har ju sitt och avstånd betyder en del här. Så jag saknad någon nära, en vän, en riktig vän. Jag hittade två, en nere i lekplatsen:) Hon hade tre barn varav den äldsta var som Alma och den yngsta som Ella.
Den andra vännen träffade jag på Almas inskolning på dagis. Vi var båda höggravida och skulle skola in våra stora barn på samma dagis och samma avdelning.
Var nog ödet. Sen dess har vi skrattat, lekt med barn, badat, lunchat, fikat, pratat problem, gått (joggat) och njutit av vår vänskap.

Den tjejen, fina Nina, har räddat mig dessa år. Hon har blivit en av de finaste och bästa vänner jag har. Hon är rolig, klok, allvarlig, känslig, ödmjuk, förstående, omtäksam, fördomsfri, rolig, pålitlig och en underbar vän. Kan nog beskriva henne på många fler sätt men får räcka, ni förstår nog:).
Utan henne här hade det varit ensamt, tomt och inte alls lika roligt.

Idag gjorde hon en sådan där typiskt fin "Ninasak". Mitt i packandet och böket blev hela familjen bjudna på lunch. Det betydde mycket, dels för att slippa laga mat men även att komma bort en stund och träffa vänner. Det blev en fin "avskedsmiddag" med god mat, efterrätt, bad i poolen och mycket trevligt sällskap. Våra barn simmade i poolen och lekte så bra, det var en mysig stund. Det blev inte bara en lunch utan fyra timmar....så går det när man har trevligt.
När vi skulle gå tror jag att både Nina och jag stod tårögda, ville inte säga hej då. Vill inte flytta ifrån henne. Får man ta med dem?:)
Det gör lite ont och är sorgligt, kommer sakna henne så otroligt mycket. Vi flyttar inte långt men ändå. De måste snart komma och hälsa på.

Tack för en fin dag vännen, du är bäst. Sitter med tårar i ögonen, du är en sann vän som kommer vara saknad varje dag. (Ska lägga upp nån bild på oss framöver från idag)

Nu tillbaka till packandet och lite lördagsgodis mellan varven.

Kram P

2 kommentarer:

Anonym sa...

Oh vad jobbigt det känns tårarna bara rinner och rinner! Du skriver så otroligt fint och det känns jätte jobbigt ju mer jag tänker på att du inte längre kommer finnas så nära mig, att jag inte längre kommer kunna gå en kvällspromenad eller åka och simma eller bara sitta på stranden och fnissa tillsammans med dig. Du e en riktig fin vän med ett stort hjärta!! Saknar dig redan kram Nina

Paulina sa...

Jag kommer aldrig någonsin sluta vara din vän. Avståndet klarar vi vännen, trots att det just nu känns jobbigt. Finns alltid här. Ses snart.
Kram du fina

 
Blogg listad på Bloggtoppen.se