Ondskans ansikte

Jag har sett det, jag har utstått det.
Ansiktet (ansiktsuttrycket) fyllt av ondska.
Det har förföljt mig, ibland har det varit det första jag sett framför mig när jag vaknade, ibland även när jag somnade. Det har förföljt mig i drömmarna om natten och gjort så jag vaknat tvärt och trott att det var nära.

Nu har jag haft fria nätter, känns lustigt. Som en ond vana man blivit beroende av som nu är borta. Det är tomt, på ett bra och skönt sätt.

Kommer ihåg sista gången vi sågs (utanför rättssalarna). Det var i september (tror jag)-05. Han ringde och skulle komma över med någon peng till Alma. (det hände typ två gånger dessa år, vilket inte gjorde något). Jag tror egentligen aldrig hon var orsaken till att han kom då han alltid kom sent när hon sov och frågade aldrig hur det var med henne...

Han kom och var denna gång "annorlunda", han var nere och behövde hjälp. Han berättade om sin tjej som han försökte lämna men som vägrade(vilket isade sig vara tvärtom). Han visade mig typ hundra sms från henne med samma gulliga innehåll. Jag hade den vanliga inställningen, han har skickat dessa till sig själv från en annan mobil. Jag kände igen beteendet och orden i messen. Kunde vara hans ord. Ord jag hade fått höra.

Han höll sig hela tiden på avstånd och "skötte" sig. Men hela tiden blinkade en varningssignal inom mig. Jag höll mig lugn med, då Alma var i rummet bredvid. Jag är glad att han inte försökte något då jag varit "tvungen" att utstå något jag inte velat, just på grund av min dotter. Hon kunde inte få vakna.
Men inget hände den kvällen/natten. Han försökte på sitt sätt få över mig på hans sida, tycka synd om honom men som tur var hade jag denna tid blivit en duktig skåderspelerska själv. Jag höll bara med för att hålla honom lugn. Och i bakhuvudet sa min inre röst, "lita inte på ett enda ord han säger". Det hade jag lärt mig.

Han stannade i soffan när jag lagt mig. Jag sov ingenting, blundade knappt och låg med en knuten näve under kudden (som det hade hjälpt om det hände något). Den knutna näven hade inte kunnat rädda mig men den stod för något, min kamp om mitt liv, min vetskap om vem han egentligen var och nu jäv...tänket.

När han trodde jag sov smet han ut och skickade ett mess. Han är och var en flyende man. Det jag inte visste då var att han var häktad i sin frånvaro för hemska brott mot kvinnan som anmälde honom först, kvinnan han så länge plågat och som äntligen lyckats ta sig därifrån.
Det jag inte visste då var att denna kvinna skulle få även mig att anmäla och komma ur "garderoben". (då jag förstod att det inte slutat med mig, att han hade gjort sig skyldig till mer och fler kvinnor var drabbade)
Det jag inte visste då var att ett år framöver skulle förhör, tingsrätt och hovrätt vara mitt liv.
Det jag då inte visste var att minnena skulle behöva komma tillbaka upp till ytan och börja plåga mig igen.

Han berättade aldrig att han hade en annan tjej där hemma, som just då var på förhör.
Han berättade aldrig sanningen....som vanligt.
Är bara glad över att inget hände den natten, att han gjort något mot mig eller Alma, att polisen kommit in och tagit honom mitt framför en "sovande" Alma. Är glad över att han "bara" försökte få över mig på sin sida.

Så nog har jag sett vad jag kallar ondskans ansikte, kanske inte helt den kvällen då den gömde sig under en yta av manipulation och lögner. Men just det är väl en ondska?
Ondskan hade så många gånger innan skrattat mig i ansiktet, gjort mig livrädd.
Nu är ondskans ansikte blekare och blekare, nu lyser mina barn, min familj och vänner upp och ger mig vackra ansikten att njuta av, ta del av.
Tack för att ni räddar mitt liv VARJE dag!

Kram på er