Offer eller överlevare

Att kallas offer ibland känns ok men vill hellre se mig själv som överlevare. Till en del har jag varit ett offer, det hände ju mig, där jag var offer och han gärningsman. Jag var ett offer de dagar, månader och år jag var i hans grepp, då jag kände mig maktlös och han gjorde vad han ville med mig.
Men jag överlevde, och det gör mig till något annat, något starkare, det gör mig till en överlevare.
Det finns så mycket styrka i att vara en överlevare! Det gäller bara att komma dit. Det behövs hjälp och stöd från omgivningen men den största och svåraste kampen måste man själv stå för.
Ett tag måste man få gråta, tycka synd om sig själv och älta men för att få leva igen måste det till hopp, styrka och förändring. Man kan inte bara lägga sig ner och säga, han/hon har förstört mitt liv. Visst, det kanske han/hon gjort till viss del men man är alltid själv ansvarig för det man gör sen.
Det finns många där ute som dagligen blir utsatt för misshandel, övergrepp, hot mm. Jag tänker att det alltid finns någon som har det värre. Jag tänker på de familjer i länder där övergrepp mm är en vardag, de ser sina familjer utsättas, mördas mm. Jag tänker även på att de dagligen sker här i Sverige, dessa övergrepp och misshandel. Jag försöker tänka att jag har haft tur, jag lever, jag har tak över huvudet, familj och jag är älskad. Visst har han förstört mycket för mig men jag kan inte få det ogjort och då finns det bara två val, lägga mig ner och dö eller kämpa för mitt liv, igen.
Man kan aldrig jämnföra sorg eller övergrepp,(även om jag tänker att det finns folk som har det värre för att ge mig själv en spark därbak) eller vem som har det värst. Alla reagerar vi olika på sorger/kriser som vi möter, någon kanske skakar av sig det lättare än andra och vissa fastnar i något som för en annan inte var så farligt.

Med detta vill jag inte säga att det varit lätt, det har tagit mig många år att komma hit. Men jag är värd bättre, jag är värd att göra mig själv lycklig. Jag är skyldig mig själv detta, att leva vidare, att leva igen. Inte låta honom vara en del av mitt liv längre, som han är om jag lägger mig ner. Då har han vunnit och det vill jag inte ge honom.
De dagar som är svåra blir färre och när de kommer är jag förberedd och accepterar dem. De måste få finnas och jag måste få gråta. Men det är skönt och veta, att i morgon är det bättre. Då har styrkan och hoppet åter vunnit.
Jag och alla ni där ute har rätt till lycka och hoppet är viktigt att det finns för att ta oss dit

Kramar P
"Idag är jag stark"