Glädjetårar mitt i allt

Ännu en dag av sol, jag ska hämta barnen tidigt och ut och resa. Alltid skönt att komma bort lite, hälsa på vänner man inte ser så ofta och bara va en glad fri mamma. När man accepterat det som hände och inte kan förändra något gäller det att kämpa vidare. Vidare mot något som blir ett nytt liv, som en vas som ramlat i golvet och slagits i tusen bitar gäller det att leta upp de stora bitarna och sätta dem på plats. Några små bitar saknas, de kan liknas av de minnen jag lämnar kvar, av de sår jag bär med mig men som nu är läkta. Glömmer gör jag aldrig men jag lever och har hoppet.

Jag har ibland haft det svårt för att gråta efter det som hände, men nu känner jag ögonen vattnas, en tår faller på min kind. Jag ler, jag lever, jag finns. Det är skönt att gråta. Idag är det inga sorgetårar utan mer lättnad. Jag behöver lätta på trycket ibland. Jag kan numera känna mig stolt över mig själv och älska mig för den jag är...det är en bra bit på vägen. Gör mig tårögd igen:)

Sjukt det där jag skrev igår, om att imorgon kommer jag läsa om en ny flika/kvinna därute....vad gjorde jag? På första sidan på aftonbladet eller expressen stod det "14 våldtagen på tåget". Fy fa...

Nu ska jag packa det sista och sedan njuta av min barn hela helgen. Kommer förstårs skriva här varje dag:)
Ut i solen ni som kan, sug åt er varje solstråle och andas in vårluften....

Kram Paulina

ATT VARA STARK, ÄR INTE ATT ALDRIG FALLA, ATT ALLTID VETA, ATT ALLTID KUNNA
ATT VARA STARK ÄR INTE ATT ALLTID ORKA SKRATTA, ATT ALLTID HOPPA HÖGST, ATT VILJA MEST
ATT VARA STARK ÄR INTE ATT LYFTA TYNGST, ATT ALLTID KOMMA LÄNGST ELLER ATT ALLTID LYCKAS
ATT VARA STARK ÄR ATT SE LIVET SOM DET ÄR, ATT ACCEPTERA DESS KRAFT OCH ATT TA DEL AV DEN, ATT FALLA TILL BOTTEN, ATT SLÅ SIG HÅRT, ATT ALLTID KOMMA IGEN
ATT VARA STARK ÄR ATT VÅGA HOPPAS NÄR DIN TRO ÄR SOM SVAGAST, BE OM HJÄLP NÄR DU INTE ORKAR
ATT VARA STARK ÄR ATT SE ETT LJUS I MÖRKRET OCH ATT KÄMPA FÖR ATT NÅ DIT