Jag påverkas av andras åsikter även om jag inte vill

Det blev en dag i solen med familjen (+en vän till A). Lekpark, häst och vagn och fika gjorde även denna söndag lyckad.
Dagen började inte så bra, sovit dåligt med mycket mardrömmar. Så det var skönt och komma ut och få frisk luft och få tänka på annat.

Ibland önskar jag att jag inte brydde mig så mycket om andras åsikter men svårt när det berör mig. Människor har en tendens att lägga sig i och tycka och tänka om det mesta. För dem är valen så lätta och självklara. Antagligen för de aldrig varit i den situationen.
När domen föll och "han" åkte in i fängelset fanns det forum om detta på olika ställen på nätet, "14 år är det för mycket?"? Dum som jag var läste jag dem och många meningar etsar sig fast än idag. Många av åsikterna har jag ju hört även senare, så kanske därför....
Att man som "misshandlad" inte bara gick, att man själv säkert ville lite, att man överdrev och att man måste vart en speciell tjej för att råka ut för detta....jorå eller hur.
Som om man aldrig tänkte tanken och gå men inte vågade, kunde inte då greppet han hade var för stort rent psykist, man hade brutits ner bit för bit och det blev normalt. En vardag av våld och hot som blir normalt? (Svårt och förklara men det kallas normaliserigsprocessen, kanske vissa hört talas om).
Överdriva har jag aldrig gjort, inte behövt, det var nog sjuka och hemska saker som hände och det finns faktiskt människor som är såna(fler än man tror). Tyvär fick jag se en baksida jag helst sluppit då tilliten fått sig en törn, de flesta jag träffa var gifta män med barn (ibland barnbar) som flydde vardagen till någon spännande träff. De såg vanliga ut och de jobbade med vanliga jobb. Jag fick se att vem som helst till det yttre kunde vara en pervers äckelgubbe som tagit varje chans han fått till att utnyttja en tjej.
Jag blir arg när jag tänker på vad de gör mot sina familjer, deras "träffar" och det sticker i mig när alla därute pratar om sånt de inte vet nåt om.
Jag önskar ingen det jag varit me om, inte min värsta fiende. Men jag önskar att människor kunde se lite längre.
Jag önskar jag inte påverkades av alla ord som andra yttrat, som sårar mig och som tränger in djupare än vad jag kunnat tro.

Ikväll ska jag ut och gå med en vän, en fin vän som betyder mycket. Hon säger alltid rätt saker och hon är mogen, klok och känslig nog att aldrig döma och ifrågasätta på ett klumpigt sätt. Tack för att du är min granne mitt i allt skitsnack.

När någon berättar för er om övergrepp, tro henne, lyssna och döm inte. Det hon säger är ofta inte allt, att föminska det som hänt är vanligt. För att man skäms, känner skuld och vill se om personen man öppnar sig för kan hantera sanningen och stöttar.

Jag är SÅ tacksam mot alla underbara killar som finns där ute och som tar avstånd från sånt här. Jag har äran att ha många killkompisar, ex pojkvänner som jag tänker på när jag blir alltför förbannad över allt som händer. Tack grabbar!

Kram till er viktiga fina människor där ute