Försoning

Ibland kan det vara lätt att försonas med andra eller iallefall lägga det åt sidan. Jag vet inte om jag någonsin kommer försonas eller förlåta det han gjort men jag har gått vidare. Det upptar inte längre all min tid, jag kväver inte gråten och jag låtsas inte längre. Det viktigaste är att jag försonats med det som hände och mig själv. Det är viktigt för att göra ett avslut.
Det är skönt att inte längre upptas av alla känslor för honom, rädsla, kärlek, hat och undran. Jag fastnade ett tag i frågor som "Varför gjorde han så här mot mig "och sökte efter svar. Jag fann inga och även om jag hade konfronterat honom hade jag inte fått sanningen.

Man kan älska någon, tycka synd om någon, hata någon och en sak vet jag. Att hata någon är påfrestande, det leder mest till att man inte lever själv. Nu finns han inte längre för mig, även om ärren finns kvar. Det är känslorna för honom som domnat, han är inte värd min tid, mina känslor. Alltför länge bestämda han allt, vad jag tyckte, vad jag gillade, ja allt. Jag har tagit tillbaka mig själv, den Paulina som alla känner från förr är tillbaka:) Det är ärren som ibland blir för mäktiga att orka med, mardrömmar och känslor som poppar upp. Det är livet efter som kan va tungt ibland, men en dag i taget... Nu finns inga hinder och jag är redo för ett nytt liv. Man måste kämpa för att komma dit, hitta kraften inom sig. Den kraften växer varje dag och jag välkomnar den varmt.
Kom ihåg att vi alla är starka, det gäller bara att ha hopp och tro...

Kram från mig