Det sägs ju att sår av svärd kan läkas men att det är svårare med såren som ord har skapat. Det stämmer bra in på mig. De svidande, ömmande och värkande såren, de som syndes var hemska men skulle ge med sig. Orden och den psykiska misshandeln var värre på många sätt. Den fick mig att känna skuld, skam och att jag var värdelös. Att jag inte fanns. Den fick mig att känna beroende till en man jag då hatade. Ibland kände jag att jag skulle föredra en käftsmäll istället för tortyren av ord och nedtryckning.
I bakhuvudet fanns hela tiden att något kommer kosta mig mitt liv, antingen kommer han eller någon "kund" han hittat vara orsaken till min död. Eller skulle jag själv stå för den, som den enda vägen ut.
Många säger att självmord är egoistiskt och till en viss del kanske det är så men har man inte varit i den situationen när allt är mörkt, man kommer inte upp ur brunnen eller ut genom tunneln, man ser inget hopp.....vad gör man? Ångesten sköljer över en och man har panik, vill bara bort men vet att han kommer vara där resten av livet, som en skugga.
Det är skrämmande och tänka tillbaka på dessa känslor, nu har jag så mycket att leva för, vänner, familj och främst mina döttrar. Nån där uppe ville nåt annat....det fanns tid kvar för mig här på jorden. Det är jag tacksam för....
Alla kommer inte ur förhållandet, alla har inte "tur".
Om ni läst aftonbladet denna vecka har ni kunnat följa ett reportage om de 153 kvinnor som dödats av sina män under 2000. Detta har gjort mig arg för det kunde hända, rädd för att det fortfarande händer, ledsen för kvinnorna och familjens skull och lättad för min egen skull att jag inte var en av dem. Jag sänder mina tankar till dem och deras nära.
De 153 kvinnorna, de som dödades av en man de stått nära, älskat oh litat på.
- 114 slogs ihjäl i sina hem
- de flesta dog i sina egna sängar
- de var i åldrarna 15-86, de kom från alla olika samhällsklasser och bodde i villor, i lägenheter, i städer och på landet
- hälften av kvinnorna ville lämna mannen
- några av kvinnorna sökte hjälp
- några av männen sökte hjälp
- vart femte mord hamnar aldrig i domstol då mannen tog sitt liv
Barnen
- under 2000 talet har 126 barn mist sin mamma
- 39 barn var hemma
- 18 av dem såg det hända
- 6 barn hittade sin mamma
Detta berör alla, det är ingen privat angelägenhet. Våga stå upp för dessa kvinnor och alla kvinnor som lever där ute i liknande förhållande, lägg dig i, ge inte upp och lyssna
Kram från en berörd Paulina
torsdag 7 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar