lördag 16 maj 2009

Moving on....and nothing will break me down

Solen skiner även idag. Det är mycket på schemat men ändå helg. Lite lördagsgodis blir det nog till oss alla, det har vi förtjänat.

Lyssnade nyss på Sarah Dawn Finers "Moving on" och ryser varje gång jag hör den. Älskar den, känns som en låt till mig:) När jag hörde den första gången kom tårarna, en strävan att gå vidare och att ingen kan stoppa mig.
Jag går efter allt vidare i livet, mer och mer faller Paulina på plats. Utsidan är likadan (iaf så lik man kan vara efter två barn åtta år senare). Insidan blir aldrig helt densamma mer. Jag har förutom det som hänt vuxit, mognat och ser mycket annorlunda.
Jag kan aldrig backa bandet och gå tillbaka, och bara ta upp mig själv igen. Vara samma Paulina. Jag lever igen men vissa delar av mig är skörare än förr medan vissa är starkare. Jag har lämnat en del av mig själv, mist en del och funnit en del.
Vissa sår i själ och hjärta finns föralltid och det får jag lära mig leva med. Något jag är glad över att funnit är att jag värdesätter det många tar för givet, vänner, familj, mat och tak över huvudet. Trots allt har jag det väldigt bra. Det viktigaste är väl ändå att kunna älska och att älskas och se sina barn växa, glada och trygga och få ha hälsan vid liv.

Jag försöker leva för dagen, vem vet vad som händer i morgon. NU är viktigt. Likadant hur vi är mot människor, vi kanske aldrig får den där andra chansen vi gärna skjuter på.
Som en nygammal Paulina vänder jag blad till en ny, till framtidens blad. Jag börjar en ny resa och det känns bra. Kanske känner vissa igen mig, vissa inte. Saker och människor förändras och hålen vi får i själen blir en del av oss...vi måste nog välkomna dem för att överleva.

"Carpe diem" Fånga dagen

Kram Paulina

Moving on
Dreaming, hoping for another try
I´ve been looking, searching, deeper down inside
And if I loose my way, I´ll find another road
Cause I can make a change on my own

I´m moving on and I´m gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone,I can be who I wanna be
Start living my life for me
I belive that finelly I`m moving on

Something, somewhere, that I long to find
I am learning, slowly, one day at a time
That if I loose and fail, I´ll be fine

I´moving on and I´m gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone, I can be who I wanna be
Start living my life for me
I belive that finelly I`m moving on

(I can move it) To a brighter dawn
(I can move it) Gotta take that fight
(I an move it) I can make it right
I can make it right

I´m moving on and I´m gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give into doubt
Those days are gone, I can be who I wanna be
Start living my life for me
I belive that finelly I´m moving on

I can move it, I can move it

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag talar också ur egen erfarenhet... För 2 år sedan(snart) separerade jag från mina barns pappa... JAg hade varit tillsammans med honom i 17 år... O under de 17 åren levde jag i både psykisk o fysiskmisshandel... Efter vår separation kände jag mig så befriad o jag var så lycklig... Men i höstas kraschade jag psykiskt... Jag började få ångestatacker o blev djupt deprimerad... Sånu börjar så sakta hitta tillbaka till mig själv...Men de tar tid...Efter som jag inte någonsin känt mig själv som vuxen...

JAg
http://ahvarforinte.blogg.se

Paulina sa...

Någon gång brukar det komma ifatt en tyvär. Man får ta en dag i taget. Kämpa på, tänker på dig

Kram

 
Blogg listad på Bloggtoppen.se