Strategier+apunge

Jag tror vi alla har våra egna strategier att ta oss igenom svåra stunder, jag hade först en glöm och förträngstrategi (mindre bra och lyckad). Som tur var upptäckte ja "i skaplig" tid att det inte fungerade och började bearbeta och rannsaka mig själv. Vissa minnen och vissa resultat av allt grävande kan vara tungt men behövligt. För att komma framåt, behövs ibland vägskäl som får oss att stanna till, tänka och komma fram till en lösning. Ibland tar man fel väg men stigen kan leda oss tillbaka och denna gång gå en ny väg som förhoppningvis leder oss rätt.
En strategi är och var min mask, den har försvunnit mer och mer men den har en tendens att hoppa upp själv och sätta sig på mitt ansikte ibland utan att jag tänker på det. Av ren reflex. Nu kan jag prata om det, stå för att jag en vanlig tjej har blivit våldtagen. Jag skäms inte, jag vet att det inte är mitt fel. Det är med lättnad jag insett att min kropp börjar bli ett med min själ igen. Den blir inte densamma men de kommer vara ett. Drömmarna på natten har sista tiden kommit tillbaka igen men jag får acceptera dem och ge min kropp tid att släppa in allt, låta den förstå vad som hänt.
Nu är min strategi att hjälpa andra, leva nu och här och umgås med vänner som är äkta och som ger mig energi mer än tar. Är trött på falskhet, dömmande, skitsnack, fördomar och annat trams. Väx upp, skaffa er ett eget liv.
Jag har en önskan i allt, att fler får förståelse för att det kan hända oss alla, hur vanligt det är, att de som drabbas inte får skylla sig själva. Det minsta vi behöver är att folk undviker en eller pratar bakom ryggen. Jag gillar rakryggade människor, sådan kritik tar jag gärna. Gör jag fel, var vuxen nog att ta det med mig öga mot öga.

Träffade en otroligt varm och stark kvinna idag som också vill ut och föreläsa och vi pratade om att samarbeta. Vi berättade lite av våra egna historier och efteråt var jag glad. Inte för att hon också varit utsatt, utan på grund av att det var så lätt att prata om allt med henne. Vi hade aldrig träffats om det inte varit för just dessa övergrepp vi utsatts för (ibland för det med sig goda saker). Det är så otroligt skönt med människor (inte bara de som varit utsatta) som visar empati, förståelse och som inte dömer. Så tack Inka för idag. Du är en otroligt stark, vacker och värdefull tjej.
Läs hennes krönika i city
http://stockholm.city.se/kronika/lasarkronika/16946/jag_forstod_att_det_var_fel_men_inte_att_det_var_valdtakt
Just nu sitter Ella och sjunger på matsalsbordet, hon säger att det är till dockorna men kan tro att hon sjunger till någon på andra sidan jordklotet, så som hon tar i . Ju högre dessto bätte eller?
Sen undrar jag, har jag fått en apa som dotter? Hon gick när hon var nio månader och sedan dess klättrar hon ÖVERALLT, i träd (helst högst upp), på bord, bokhyllor, berg, hustak, klätterställningar, ja överallt. Vad ska det bli av henne? Idag sa hennes "fröken" Roy när jag kom, "Ella satt i trädet idag, hon klättra upp själv. Det har ingen klarat tidigare, inte ens de stora barnen". (hon måste ju ha en utmaning) Det borde vara svårt då det är kalt en bra bit innan grenarna sticker fram och efter det är det många hinder. Men envis som få kommer hon upp.

Vart gick det fel???

Älskar att hoppa, här lär hon sig åka wakeboard. Var det här hon blev orädd? Eller av alla studs i sängen och soffan?

Så här ser mina dagar ut än, detta var när hon var mindre. Man får leta högt upp om hon är borta:)

Nu ska lillan få mat och nanna, Alma kommer hem från en kompis snart med pappa från jobbet.
Ses i morgon, ska fundera ut vad om gick snett när jag fick en apa i magen?

Kram och ta hand om er