Läste precis ett blogginlägg hos en nära vän där hon skrev "kan man ha det bättre än så här?". Det var precis det jag tänkte på nyss? Kom till stranden med barnen vid elva tiden idag, hade med lunch, fika, leksaker och allt därimellan:)
Barnen var lika glada i vattnet idag, jag badade idag igen, 5ggr. JIPPI! men så kallt.
Igår ringde Ellas "bästis" Agnes pappa och vi bestämde att vi skulle ses på stranden när han slutat och hämtat barnen. Jag mitt "mojje" (ursäkta uttrycket) gick glatt in till Ella och ville berätta den glada nyheten innan T läste sagan. Hon blev så klart jätteglad och jag fick en härlig moderkänsla....som idag vänts till lärdom. Som T sagt så många gånger innan, varför tänker du inte lite innan?
Jag blir så glad och vill glädjas med mitt barn men vet att man INTE ska säga något innan. Särskilt inte till en tre åring som inte vet skillnad på två minuter och två dagar (typ).
Så i morse när T åkte till jobbet vid halv åtta började hon fråga "när kommer Agnes"? Tror det var det första hon sa, innan jag vill ha välling.
Sen började en underbar dag med tjat:) Gick bra ett tag men sen kom frågan upp. Jag sa, hon är på dagis nu men kommer senare. Senare finns inte....
Jag hade ställt in mig på senast fyra, när klockan blev kvart över fem började jag trevande säga, "de kanske inte kommer". Jag såg förtvivlan i hennes ögon och tänkte. Detta har jag skapat. Hade jag istället knipit min mun och låtit det bli en överraskning i stället hade hon strålat som solen när de väl kommit.
Vi började packa ihop och vem ser jag då. Jo Agnes, hennes far och bror. Ella blev så glad att allt försvann. Jag började nästan själv böla när jag ser hennes glädje, så som hon längat och väntat.
De lekte sen som de två oskiljaktiga vänner de är.
T kom efter jobbet och vi kom hem halv åtta från en strand som fortfarande hade familjer hos sig. Vilken känsla, halv åtta, sol och skönt, en underbar dag och två lyckliga barn, kunde det bli bättre? JO, jag är gift med en kock så han hade med sig skagenröra på bröd till förrätt och kött och potatisgratäng till varmrätt. Då vill jag tillägga att hans gratäng är bäst i världen. Härligt med en restaurangman.
Nu har jag ätit och varvat ner och ska hoppa in duschen. En ny dag i morgon och hoppas på en lika bra dag då. Älskar dessa dagar då det hemska och jobbiga liksom har blåst iväg. Jag njuter av tidens NU! Hoppas ni med njuter av stunden, ta vara på den. Vem vet vad morgondagen kommer med?
Kramar
onsdag 24 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så skönt det låter med strandbesök hela dagarna. Och tur att Agnes dök upp. Jag är precis som du...klart man vill berätta för barnen om det roliga som ska hända...men man får äta upp det ibland...hårt kanske men att handskas med besvikelse är ju en livets lära det också...men lite försiktig ska man nog vara.
Ses på söndag vännen. Kram Becka
Skicka en kommentar