Min styrka övervinner dig

Ljuset och hoppet ger mig alltid ny kraft

Jag är trött på att hindras av rädsla, oro och annat som kan mala sönder en inifrån och ut. Är trött på nätter som fylls av mardrömmar, är trött på att hoppa till när något knakar i huset eller en vind pustar in en gren i fönstret. Det är då jag märker att övergreppen har satt sina spår. Det var inte bara månader av övergrepp, utan resulterade senare i år av hot och rädsla.
Även om jag accepterat det som hänt, accepterat att det inte är mitt fel och lyckas komma vidare förföljer det mig. Någonstans där inne gror det och vill inte planteras nån annanstans. Det är ok att det finns där, för det är en del av mig, nu och alltid men blir arg på mig själv när jag rycker till för minsta grej. Mest för att jag vet att barnen påverkas och detta är INTE deras strid.
Har han vunnit då? Nej aldrig, jag är inte rädd för honom, han finns inte för mig, jag tänker inte på det som hände på samma sätt som förr men katastroftankarna finns. Men de är för så mycket mer, som har funnits förr. Som att mista mina barn, att dö ung och inte få vara en del av mina barns liv. Han kan inte bryta ner mig, så stark är jag och jag har hoppet.
Så det äran ger jag honom inte.
Jag får accepterar att det är som det är och försöka komma tillbaka till nuet när det kommer tillbaka och njuta av varje stund.

Har suttit framför datorn och i telefon hela dan och jobbat. Förstår inte de som jobbar så varje dag, bli helt nermald i huvudet. Har pratat med olika myndigheter mm, tror det kan ge nåt:)
Som om det var slut nu, nopp, STÄDA. Vill inte, orkar inte men måste. Blir nöjd efteråt det vet jag. Då säger jag till mig själv, håll i ordning denna gång så behöver du inte städa lika mycket nästa gång. Smart tänkt Paulina, varför gör jag inte så? Nej har annt viktigt att göra, städa går och göra imorgon....ligger väl kvar ändå eller? Vi får se vad jag säger efter denna gång.

"Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete" sägs det ju....hehe nej vill fakiskt ha ordning och reda men är så slarvig!!


Min kära dotter överlät detta till mig igår med befallningen "Mamma de sitter ihop, fixa det"
Det visade sig vara sju halsband som trasslat ihop sig. Jag löste ekvationen:)

Hoppas på fint väder i morgon då Alma slutar "nollan", vad tiden går fort....

Kramar