Nya lagar i morgon

Den 1 juli (imorgon)får vi nya lagar. En lag som jag tycker är bra är att det blir brottsligt för vuxna att ha kontakter med barn i sexuella syften sk gromning.

Fakta om gromning
Gromning är att ta kontakt med ett barn, odla en relation med barnet och i sexuellt syfte arrangera en träff med barnet.
– När gromning sker via internet kallas det nätgromning eller gromning på nätet.
– I England och Skottland finns lagar mot gromning.
– I dag används det engelska ordet även i betydelsen "förbereda för övergrepp"

Det tidsbestämda straffet för mord höjs även till 18 år. Straffskalan för mord ändras från fängelse i tio år eller på livstid – till lägst tio år och högst 18 år, eller på livstid. Syftet är att skapa ett mer nyanserat straff för mord och höja straffnivån för det tidsbestämda straffet.
Straffnivån höjs till 18 år även för andra grova brott som människorov, grov mordbrand, grovt sabotage, grovt spioneri, folkrättsbrott, folkmord och terroristbrott. Även personer som begår upprepade allvarliga brott kan dömas till 18 års fängelse.

Undrar om det gäller även våldtäkt? Har läst en del om de som gör om samma sak när de kommer ut och verkar få straffrabatt som moderaterna pratade om häromdagen och ville ta bort. Jag vet ju att media alltid skriver det som säljer och visar oss mycket av detta, men tycker det är så hemskt när människor begår brott på permissen eller efter avtjänad dom utan kännbart straff. Idag läste jag om en man som suttit inne och greps nu för nya dåd, våldtäkt denna gång. Han fick inte plats på fängelse...hallå! Detta ska ju inte få vara ett problem, hoppas de som ska i häkte eller fängelse få plats och låt oss "vanliga" få vara trygga.

En ny dag på stranden idag iallafall, underbart och skönt i vattnet. Nu blir det "morden i midsomer"på tv och ta det lugnt.

Kram

En himla massa skratt,bus och glädje

Våran playa

Ella klätterapa och T och Ella åker rutschkana

Ellas söta puffar sen måste ju dockorna torka sig med:)

Kom hem för en stund sedan med lillan, T och Alma är kvar på stranden. Hennes klasskompisar kom ner så hon ville vara kvar. Ella är helt slut, badat och busat hela dagen. En rutschkanatur blev det med. När vi är iväg hela dagen blir det lite memo och lek med dockor också. I morse när vi skulle gå hade vi som vanligt full last och barnen ville ta med sina sparkcyklar och Ella LOVADE att åka hela vägen. När vi kom ner till Almas skola orkade hon inte (oväntat) så med en fullpackad vagn tog jag henne på ryggen och sparkcykeln hängd över på vagnen på nåt sätt. Jag var uttorkad och döende tio minuter senare när vi var framme. Idag var sjukt varmt så underbart med bad.

Vår fullpackade vagn

Helgen var underbar, familjen var bjudna till min älskade vän Alexandra med familj. Vi passade på att åka till Mårängen och bada innan(inte för det ligger på vägen men Norrköping erbjuder inte mycket annat i badväg). Det var jätte mysigt och varmt i vattnet. Sedan vid tre gav vi oss i väg till familjen.

Vi åt gott, pratade mycket om allt och inget och våra fem flickor lekte så bra tillsammans. Fick äntligen träffa mitt gudbarn igen, var länge sedan nu. Vi hade det underbart. Stannade en natt och på söndagen lekte barnen vidare. Känns alltid så underbart och träffa nära vänner, de betyder mycket för mig. Önskar jag kunde träffa Alle oftare, hon är en underbar vän:)

5 tjejer med dockor och vagnar. På kvällen var det klart de ville bada i fotbollsplanens vattenspridare:)Kom tillbaka dyngsura

Tuva min älskade guddotter och jag

Senare var det dags för Novahusets styrelse att sammanträda innan sommaruppehåll och planera inför hösten.

En underbar helg som alltså fortsatte idag. Nu plättar och barnläggdags.

Kram

Helgledigt

Vi har varit borta i helgen därför har jag inte skrivit på två dagar. Ursäkta! Nu vankas det sen frukost sen packa badkläder och picknick och gå till stranden. Kan gå denna väg i sömnen nu tror jag:) Barnen och ja ska njuta av ännu en molnfri dag.
Skriver mer ikväll, lovar. Har haft en underbar helg jag vill berätta om.
Hoppas ni har semester och också får njuta av sommaren.

Kram

Hatten av för Sverige och Michael Jackson

Jag har ofta sett svenska fotbollslandslaget spelat tråkigt, fegt och dåligt (undantag ibland). Nu har jag sett många matcher i U21 EM som varit fyllda med bra passningar, roligt spel och snygga mål. De vågade, de gjorde och segrade...nästan. Iallafall i mina ögon. De hämtade upp 3-0, gav sig inte. Jag hyllar dem trots förlusten ikväll. Tror Sverige har något att se fram emot i framtiden på fotbollssidan. Dags att ta in fler yngre i riktiga landslaget nu. TACK för kämparglöden grabbar!

Sen har den stora popidol och ikonen dött, visste det inte förrens nu när jag läste text tv. Inte så gammal men man undrar ju om alla operationer varit bra? Hur han än såg ut eller om han varit skyldig till brott någongång måste man ju erkänna att han var och kommer vara stor i evigheter. Han sjöng, dansade och gjorde bra låtar. Vila i frid, kan lova att många sörjer och minns honom.

Själv kom man nyss hem från stranden, Ellas bästis Agnes familj och våran var på stranden och grillade på kvällen. Nu brinner det lite i mitt skinn av all sol, jag som smörjer och smörjer. Men är brun nu:) Lite frossa kan man ta. Får ta en varm dusch, ta fram chipsen och mumsa i mig fredagsmyset:). Förresten rådde det visst grillförbud, upps men gott var det och vi eldade inte upp nåt.

Är otroligt stolt över min syster, hon är och filmar Peace and Love festivalen, läs hennes blogg http://ehuya.wordpress.com/. Jag är så stolt över min fina duktiga syster. Love u.

Jag LÄNGTAR så, ska träffa en av mina bästa närmaste vänner i morgon. Vi åker till dem och ska sova där. Saknar henne, mitt gudbarn och de andra såååå mycket. Det var länge se vi sågs nu och är så glad att det äntligen blir av. Hon betyder så mycket för mig. Jag älskar henne, tack för att du finns, att du är du och en så underbar vän. Tack Alle (Alexandra)

Natt go som vi säger här hemma. Ella har vänt på Go natt:)Go unge
Förresten idag s T åt henne att inte klättra så högt upp på en sak, då vände hon sig om, flina och sa. - Jag får det för jag är en klätterapa....jo förvisso men

Lovar att fylla på med bilder på måndag, tar lite kamerahelg
Kram

Molnen och det svåra är obefintliga

Läste precis ett blogginlägg hos en nära vän där hon skrev "kan man ha det bättre än så här?". Det var precis det jag tänkte på nyss? Kom till stranden med barnen vid elva tiden idag, hade med lunch, fika, leksaker och allt därimellan:)
Barnen var lika glada i vattnet idag, jag badade idag igen, 5ggr. JIPPI! men så kallt.

Igår ringde Ellas "bästis" Agnes pappa och vi bestämde att vi skulle ses på stranden när han slutat och hämtat barnen. Jag mitt "mojje" (ursäkta uttrycket) gick glatt in till Ella och ville berätta den glada nyheten innan T läste sagan. Hon blev så klart jätteglad och jag fick en härlig moderkänsla....som idag vänts till lärdom. Som T sagt så många gånger innan, varför tänker du inte lite innan?
Jag blir så glad och vill glädjas med mitt barn men vet att man INTE ska säga något innan. Särskilt inte till en tre åring som inte vet skillnad på två minuter och två dagar (typ).
Så i morse när T åkte till jobbet vid halv åtta började hon fråga "när kommer Agnes"? Tror det var det första hon sa, innan jag vill ha välling.
Sen började en underbar dag med tjat:) Gick bra ett tag men sen kom frågan upp. Jag sa, hon är på dagis nu men kommer senare. Senare finns inte....
Jag hade ställt in mig på senast fyra, när klockan blev kvart över fem började jag trevande säga, "de kanske inte kommer". Jag såg förtvivlan i hennes ögon och tänkte. Detta har jag skapat. Hade jag istället knipit min mun och låtit det bli en överraskning i stället hade hon strålat som solen när de väl kommit.
Vi började packa ihop och vem ser jag då. Jo Agnes, hennes far och bror. Ella blev så glad att allt försvann. Jag började nästan själv böla när jag ser hennes glädje, så som hon längat och väntat.
De lekte sen som de två oskiljaktiga vänner de är.
T kom efter jobbet och vi kom hem halv åtta från en strand som fortfarande hade familjer hos sig. Vilken känsla, halv åtta, sol och skönt, en underbar dag och två lyckliga barn, kunde det bli bättre? JO, jag är gift med en kock så han hade med sig skagenröra på bröd till förrätt och kött och potatisgratäng till varmrätt. Då vill jag tillägga att hans gratäng är bäst i världen. Härligt med en restaurangman.

Nu har jag ätit och varvat ner och ska hoppa in duschen. En ny dag i morgon och hoppas på en lika bra dag då. Älskar dessa dagar då det hemska och jobbiga liksom har blåst iväg. Jag njuter av tidens NU! Hoppas ni med njuter av stunden, ta vara på den. Vem vet vad morgondagen kommer med?

Kramar

Playan

Denna bild säger väl allt? Sommar sol värme och glada miner.
Idag packade jag för playan, tog vagnen till Ella och tur var väl det. Vilken packning. Picknick, leksaker, badkläder, handdukar mm. Men gick riktigt bra, med hjälp från en duktig storasyster (Alma)
Som tur är går vi på 10 min så inte så lång väg. Älskar att bo så nära både klippor och badstrand. Var rätt lugnt idag, folk jobbar väl än.
Alma låg i vattnet nästan hela dagen, trots att jag smörjde henne hela tiden ser det nu ut som om hon har en vit bikini på sig? Tur att barnen har lätt för att bli bruna och inte bränner sig. Barnen lyckades få i mig två gånger i vattnet också, vad gör man inte för sina barn?
Ella ville åka rutschkana och bad på sina bara knän. Mamma Paulina är lite mesig och rädd så ville inte gärna och vem kom tidigt på eftermiddagen från jobbet och räddade mig? Jo en trogen man, T. Han åkte två gånger sedan med Ella. Thank Good, jag slapp:) Hade dock varit tvungen om han inte kommit innan den stängde då jag lovat och man måste ju hålla det man lovar.

I morgon blir det stranden igen, med ny picknick.
Man blir lite gladare av solen, visst?

Har dock tänkt mycket på "situationen" denna vecka då Alma har öron som en....ja vad säger man? Jag måste tänka mig för HELA tiden, hon hör allt. När det gäller det som hänt. Igår hade hon hört ordet fängelset och koppla det direkt till "honom". Som tur är bryr hon sig inte om "den dumma gubben" som hon säger. Hon säger även"han är inte min pappa, det är T som är". Det gör mig trygg och glad. Även om det kommer en dag hon vill veta mer. Nu bryr hon sig inte alls. Jag har inte sagt att hon ska hata honom eller så, det är något hon förstår och väljer själv. Hatar gör hon inte men bryr sig inte. Han är ingen för henne bara. Barn är kloka och förstår mer än man tror. Hon vet att han var elak mot mig och det räcker. När hon frågade om han varit dum mot henne svarade jag Nej. Att han inte brytt sig är väl dumt men det bästa han någonsin gjort.

Nu blir det dusch och smörja in min solbrända kropp, hoppas jag inte vaknar upp som en röd tomat i morgon....
Sen blir det DHW och avkoppling.
Take care.

Kram

Underbar strandkant och finns det nåt gulligare än barnfotsspår?

Namnsdag med mörka och ljusa nyheter:)

Två kvinnor har bragts om livet när gärningsmannen varit på permission, fy....vad gör vi av problemet?
Vissa kanske inte är värda permissioner. Ta mig inte för någon om är för dödsstraff och att man inte kan ändras. Tror absolut att man kan det, bara man själv har insikt med vad man gjort och att det är fel. Att man tar emot terapi i fängelset och visar sig "ändringsbar", då kanske nån permission kan komma, efter några år dock.

När jag precis läst om dessa kvinnor fortsatte jag läsa om en kille i 20 års åldern som blev våldtagen i helgen. Tycker det är viktigt att media tar upp att det förekommer även hos män, då mörkertalet lär vara mycket även där. Kanske ännu större. För hur många killar vill berätta för polarna att en man våldtagit en. Hur det än sker, vem man än är så är det hemskt och hoppas de drabbade får bra hjälp i sin bearbetning.
En kontakt jag har som jobbar med dessa frågor berättade nyligen att det vanliga nu är gruppvåldtäkterna samt att man lånar ut sin flickvän. En del av gruppvåldtäkterna begicks av killar på andra killar, det var "vanligare" än vi kan tro. Viktigt att även de får bra hjälp, Novahuset kanske ska utöka och ta emot alla? Känns väl bättre, man kan inte göra skillnad och alla är värda lika mycket hjälp. Finns nog ännu mindre hjälp till killar/män.

Sen läste jag om Stockholms mamman som misshandlade sina tre barn, lät dem ligga på bara fjädrarna i sängen, rev dem med glas mm. De hade en gång fått bo hos fosterfamilj pga vanvård, men kom senare tilbaka. Till vad? Jo vanvård. Hoppas barnen får stanna hos bra fosterföräldrar. Har ju läst en del om sådana med nu för tiden ang övergrepp mm.

I tidningar står det så mycket hemskt, men som tur var stod vädret på sista sidan och det var SOL och 20-25 grader hela veckan. Lovely!
Härligt att avsluta tidningen med ljus!

Förresten så ringde Juno, en vän som arbetar med hedersvåld. Hon hade varit på Norrtäljeanstalten och föreläst för kriminalvårdarna där. Vem mötte hon i sexbunkern? Jo "han", han har bytt namn igen. (har bytt namn ca 5 ggr när jag "känt " honom). Juno vittnade för mig och de kände igen varandra i finkan. Hon blev paff och sa hej, han gick iväg och tjöt. Why? Jo antagligen så alla i personalen skulle tro att ha blev ledsen och var ännu mer oskyldig än han redan är. Vilket de inte tror, I know!

Jag har namnsdag idag:)Fick en bra dag med mina flickor, sol och picknick. I morgon blir det playan med ny picknick.
I morgon får jag lägga upp bilder.

Kram

Sommaren är här

Nu laddar barnen och jag inför en vecka på stranden i solen. Det sägs ju bli en jätte fin vecka. T jobbar ytterligare tre veckor men många väninnor är hemma med barnen så vi ska nog få sällskap också. Nu ska vi iväg och handla på oss masssssa frukt och annan picknick och ut och njuta av sommarlovet.

Skriver mer ikväll, hoppas ni med får njuta av solen

Kramar

Midsommarfest och mys

Är nu på västkusten och har det jätte gött som man säger här...
Tyvärr skrev jag inget igår då det gick i ett, klä på flickebarnen och fixa hår, dans runt stången, lunch, fest på kvällen och sen hem vid två på natten för att sova.
En mycket lyckad dag, sol under dansen men sen kom regnet som det brukar:)

Skriver mer när jag är hemma, nu sitter jag hos svärmor och skriver. Barnen äter lördagsgodis och tittar på barnprogram.
Snart åker stora skålen fram till oss vuxna.

I morgon åker vi hemåt, hoppas vägarna är lika lugna som i torsdags. Spikelåten får åter förgylla vår resa.
Hoppas ni får en bra lördagskväll och gårdagen var lyckad och ni inte är helt slut.
Kram till er alla

Mot öppna armar

Idag bär det iväg till västkusten, till Ts familj och släkt som numera är hela familjens släkt. T moster fyller 50 så blir midsommarfest på kvällen. (efter smågrodorna runt stången och midsommarlunch)
När Alma och jag träffade dem första gången gjorde vi de med dunder och brak, den 25 december 04. Varje år har de nämligen juldagsfirande då ALLA kommer. T och jag hade bara varit ett par en månad då (känt varandra ett halvår)så var lite nervöst. Vi hade redan varit på skidsemester ihop och vi hade blivit en familj. Går fort när det känns rätt. Jag trodde aldrig att jag kunde träffa någon som honom, som tog Alma till sig direkt, älskade henne som sin egen och "accepterade" hela min historia.
Så nu var det dags för släktträff och tankarna for, vad tycker de om att jag har barn? Kommer de fråga var hennes biologiska pappa är?
Så fort jag klev in i huset försvann min osäkerhet och jag kände mig trygg, lättad och lycklig. Vi möttes av ca 25 personer som tog emot oss med öppna armar. Ts mamma och mormor gav oss en kram och tog Alma i handen och skulle visa henne runt. Alma var nog lätt förskräckt, vilka är alla?
Men vi anpassade oss direkt, alla var så underbara och sen den dagen har vi varit en släkt, en riktig släkt. Alma har farmor, farfar, gammelmormor, sysslingar (inga kusiner än)och en hel drös med andra goa släktingar. Känns som vi alltid varit en familj. Ingen gör skillnad på Ella och Alma och det är som det ska vara.
Hon är deras barnbarn, barnbarnsbarn och T hennes pappa, oavsett.

Igår packade vi bilen men har ändå lyckats packa en väska till, en barbie hit och cd skiva dit mm. Bäst att förbereda sig inför färden. Blir väl ändå en låt som är på mest, "Spike" med Uffe. Sen har vi ju en melodifestivalfantast i Alma, sitter just nu och sjunger med en macka i munnen. Hur många gånger ska man behöva säga, sjung inte vid matbordet? Eller sitt och ät, du får dansa sen.

Sommarlovet inleddes tyvärr inte med värme och sol, men det kommer hoppas vi.
By the way, sov hela natten, utan mardrömmar. Känns skönt. Då hinner reserven fyllas på och jag klarar nästa bakslag bättre.
Man är inte mer än människa och måste få ha dåliga dagar och man behöver inte vara stark jämnt. Svårt att agera därefter ibland bara. Men kämpar på, det finns för mycket underbart i världen att upptäcka istället för att bara lägga sig platt och ge upp.
Ta vara på era nära och kära, du vet aldrig vad som händer i morgon och ibland får man be om hjälp och stöd. Det är bara starkt!

Kram

Gudföräldrar (faddrar)

När man får barn och de ska döpas kommer man till ett val, vem ska vara gudföräldrar (faddrar som det idag heter)?
Förr var det väl så att om något hände mamman och pappan något skulle gudföräldrarna ta hand om barnen. Idag är det ofta inte så, det finns mor och farföräldrar mfl.
Idag ska gudföräldrarna stå för någon form av gudfruktig anda.

Men var är våra barns gudföräldrar idag, när jag behöver svar på frågor som bara en 7 årig tjej kan fråga. Vart är ni med ert tuktande om Gud?:) Alma frågar mycket som rör hur man blir till, vad som händer när man dör, om Gud kan höra henne när hon viskar, om han alltid ser henne. Hur länge han har suttit där uppe i himlen. Vad säga?
I need help! Var är ni när jag behöver er som mest?

Vi kommer inte från någon kristen familj (mer än att vi är med i svenska kyrkan). Vi har heller aldrig sagt vad man ska tro på eller inte, tycker det är upp till var och en att ta det beslutet när man blir större. Men självklart svarar jag på frågor med eftertanke och ett önskedrömmande. Kanske att man kommer till himlen när man dör och man ses igen. Jag vet inte, lika lite som nån annan men jag önskar det är så.
Det är för tungt att tro annat, att det bara är slut. Almas frågor kring döden har varit svåra ibland och jag hoppas jag klarar det bra,hon vill ju bara veta att Theo fick sin födelsedagstårta, om han får cykla hur mycket han vill mm. Klart han får säger jag då!

Ni gudföräldrar, Martin och Helena till Alma och Johan och Marie till Ella, kom nu när jag behöver er. Svara på de frågor ni ska:) Kan jag lämna ansvaret hos er?:)

Vi har valt bra gudföräldrar (faddrar). Med Alma var jag själv och den närmaste stötepelaren var självklar som manlig gudförälder. Han hade hört mig klaga över värk, han hade varit med på första kollen, han kom upp till förlossningen när jag skulle föda och dagen efter för att se underverket. Han var som en stand in för "han" men utan kärlekskänslor. Jag behövde honom då som så många gånger innan. Han ställde upp utan att bry sig om hur jobbigt det var. Tack!
Martin med Alma dag 1 i livet, här är Alma med ett av paketen som innehöll bajen saker, en haklapp:) Hon fick sen mössa, halsduk, mugg, napp och strumpor också, med tryck såklart:)

Helena blev den kvinnliga gudföräldern, det var hon och jag om stod där framme i kyrkan som ett par:) En behövlig vän just när allt var som jobbigast. Guld värd!




Tack fina vänner för att ni var med mig denna dag, som kunde blivit ensam då bara en släkt var med (såklart) Men med min släkt och er där var allt perfekt.



Med Ella tror jag det var hon själv som valde sina gudföräldrar. För vem kan stå emot pappas bästa vän (även bestman), en lagom galen kille med lagom gosig "stor" mage som alltid busar med en, ger en chokladkex (bevis på bild ovan), låter en köra båten och hoppa studsmatta hur mycket som helst, kommer på alla kalas och som alltid blir lika glad när man kommer till jobbet, inga egna barn som upptar energi utan ger allt till våra barn. En famn som alltid är öppen för kramar. Marie hans flickvän är lika underbar hon, en mysig famn att krypa upp till eller busa hos. Vi gjorde Florida resan med dem och det var jätte roligt, både för oss och barnen. Jola som Ella säger och Marie är deras andra familj. Tack för att ni finns, ni är ovärderliga.


Idag är jag världens lyckligaste och stoltaste gudmor till Tuva, här med mig och tvillingsyster Livia. Saknar er, hoppas vi ses snart. Var alldeles för länge sedan. Tack för äran familjen Hammargren/Rosén. Puss

Så ni gudföräldrar, ta ert ansvar och hjälp oss frågande föräldrar och lär dem om allt de frågar, just nu döööör jag på allt snopp, snippa, döden och Gud.....:)

Nu lite solpromenad när jag hämtar barnen på deras sista dag innan SOMMARLOV

Kramar

Att hjälpa stället för stjälpa

Gårdagen har fört med sig något bra trots allt. Jag har insett vilka underbara vänner, familj, släkt, kollegor mm jag har. Ni får mig verkligen att kämpa vidare och inte ta åt mig. Jag vet att jag gör något bra och kommer fortsätta med det. TACK för allt stöd både från väntat och oväntat håll.
Efter en dag i gråt och hopplöst tillstånd är det underbart när solen skiner, när hoppet och lusten väcks till liv igen. Fick ny kraft, så kanske ska tacka henne?
Jag insåg också hur viktigt det är med Novahusets arbete. Vi behövs. För att hjälpa de drabbade samtidigt som att försöka förebygga problemet. Som att föreläsa. Verkar verkligen som det behövs.
Nu växer jag och blir starkare för varje dag, jag faller inte lika hårt och jag tar mig upp igen. Som clownen i lådan, upp och kämpa. Kliv inte på mig. Det är jag inte värd.

Jag vill inte sjunka till samma nivå, vill inte döma och hata. Jag vet att hatet förgör. Jag hoppas hon inser vad hon sagt och istället för att lägga energi på mig så får hon lägga energi på att hjälpa den andra kvinnan att komma vidare.

Vill säga till er där ute, har ni varit med om övergrepp/våld spelar det ingen roll hur länge övergreppet var. Några minuter eller år,det är ändå ett övergrepp och fel. Stå på er. Även det med att anmäla, även om ni gör det flera år efter är det starkt och modigt! Att vi inte vågar anmäla idag är mycket på grund av attityder i samhället.
Ni är alla värdefulla
Sen en sak till, när jag våldtogs dömdes inte jag till ett liv av ensamhet och olycka. Jag är värd att få leva och vara lycklig trots det som hänt. Jag är värd att få skratta igen, få njuta av sex, ja allt det som alla andra får.
Man måste resa sig själv, ta tag i problemet, kliva ur offerrollen och bli en överlevare! Jobbigt absolut, men värt det!
Tack igen ni underbara medmänniskor och vänner!

Nu ödslar vi inte mer tid på detta, i morgon återkommer jag med andra åsikter:)Nu ska jag ut i solen.

Pussar och Kramar

Så trött på att ta skit

Fick en kommentar idag som jag inte egentligen vill kommentera men känner ändå att jag vill det. En gång för alla, jag vill inte ta åt mig någon ära för att "han" fick 14 år. Ära? Finns det något ridderligt i detta? Jag var nominerad i efterlyst pga av att en vän skickade in mig, för det jobb jag gör nu, inte pga händelsen. Att jag vill hjälpa andra.
Tycker du själv att man ska nomineras för hur hemskt man mår, är det nån tävling? Det är många där ute som mår dåligt, man kan aldrig jämföra någons sorg mot någon annans. Det finns tyvär MÅNGA kvinnor som upplever det vi gjort, både i dagar och år. De kanske har de värre. Vi är inte ensamma. Vi är många som lever med skyddade uppgifter, får fly och gömma sig, får hjälp med kontrakt mm. Är det ena bättre än det andra? Vissa tvingas se på när sina barn våldtas, när sin man dödas, blir våldtagen och torterad själv, länge. En eller hundra gånger , det är hemskt i båda fall. Inte antalet som räknas, det är kränkningen. Det märks att du inte jobbar med detta!
Vi kan aldrig veta hur någon annan känner, vissa klarar sig bättre än vissa men betyder det att det är mer rätt eller betyder mindre för det? Jag har barn med honom så på det sättet förföljs jag dagligen men jag väljer att se det på ett annat sätt, vända det hemska till nytt hopp och nya vägar. Man måste kämpa för att ta sig upp! Våra barn är mina och Teds, vi är en ny familj som väljer att se möjligheter istället för att fastna i tomma intet.

Media tolkar och skriver det som säljer, det är fakta. De har även skrivit att han vara oskyldig. Är det sant för det står där? Jag levde i år och var rädd, hoppades att han ändrat sig. När jag fick veta att han fortsatt ville jag främst ge den kvinnan stöd i rättegången med att vittna mot honom. Om två berättar samma sak är chansen mycket större att han fälls. Då anmälde jag även för min skull, för att få ett avslut.
Det är inte alls säkert att det hade hållit i hovrätten om vi inte varit två, då det kom fram många nya bevis rörande henne.
Det är ingen som ska ha nån ära, tycker det är fel ord. Hon har gjort ett jätte jobb och är stark som anmälde likaså jag. Hur sent det än var. Det finns många där ute som gått vidare, som jag tycker är starka på sitt sätt trots att de inte kommit "fram" och anmält.
Media ville länge ge betalt för att höra våra historier men jag ville inte. Då fokus skulle hamna på händelserna. Nu har min mening varit att "lansera" Novahuset, visa att vanliga tjejer kan råka ut för det och att man inte ska skämmas. Sen har de så klart skrivit om det som hänt och valt överskrifter som lockar. Hade den andra kvinnan velat göra detsamma hade jag stöttat henne men hon orkar inte just nu.
Jag har gjort detta för att hjälpa andra, få igång Novahuset. Inte för att få nån ära! Så himla larvigt, omoget, ogenomtänkt och sårande och säga så. Om du visste vem jag var och hur jag bryr mig hade du aldrig uttalat dig.
Jag tycker det är sorgligt att människor har så mycket och säga om andra, i stället för att göra något vettigt. Det gör dig lika oförstående som "han".

Nu ska jag ägna kvällen åt barnen, mår bättre trots detta påhopp och de får mig alltid lycklig.

Det finns ingen vinnare i detta, jag önskar vi alla kan få tillbaka hoppet och ljuset igen, mest den andra kvinnan. Människor som dömer andra har inget hos mig och hämta. Jag vill inte låta hatisk men blir oerhört sårad av sånt här, försöker förklara min sida av historian. Hoppas du kan ha förståelse och se det på ett annat sätt efter detta och fortsätt stödja den andra kvinnan och lägg energi där det kan hjälpa. Hon är värd all hjälp och önskar henne all lycka och att hon ska hitta ro igen.

P

Mörkrets brunn

Idag har jag en jobbig förmiddag, det mörka drar ner mig och jag känner ingen ork, ingen vilja alls. Vakna med tryck över bröstet, ångest som var så stark att man nästan kunde ta på den, var irriterad och helt slut. Drömmar kan göra mycket, inatt fick de mig att följa med i djupet, i det mörka hålet. Jag ville bara dra täcket över huvudet, försvinna och vakna på nytt, pigg och glad.
Jag drömde om våldtäkter, inte bara en utan flera, jag drömde inte om en man, gärningsman, utan flera. Jag drömde inte om "vanligt" sex utan hemskt förnedringssex som mer liknade tortyr. Jag drömde om rädsla om utsatthet och mina näras tankar och hat riktat till mig. Att vara ensam! Det kändes så.
Alla jag bryr mig om hade i drömmen vänt mig ryggen, jag var ensam i en strid jag aldrig skulle klara själv. Människor jag älskade skrattade åt mig, hatade mig och försvann...
Än sitter känslan kvar och jag gråter. Känner mig så ensam just nu. Att människor jag älskar, som jag bryr mig om försvinner och inte älskar mig som jag är, är en av mina värsta farhågor.

Känns som kroppen krigar mot något den inte förstår, inte vet vad den ska strida mot. Just nu gäller det bara att hålla upp huvudet, att hitta de små solglimtarna i tillvaron. Tro inte jag inte värdesätter de i min närhet, att de inte får mig glad. Just nu är det för tungt att tänka på, de ger mig skuldkänslor gentemot barnen. Att en dag som denna inte vara den mamma de förtjänar, att inte riktiggt orka. Det är den värsta känslan jag kan bära. Om de bara visste hur deras mamma älskar dem, visst vet dem?

Jag hade mycket att göra idag, inget blev gjort. Jag laddar ny kraft, ny kraft tills barnen kommer hem.
Jag vet att som många gånger förr kommer en ny morgondag, en ny ljusning. Nu får jag hålla mig ovanför ytan tills den dagen kommer och hoppas inte natten följs av fler drömmar som etsar sig fast.
Jag ser det positiva med gråten, skönt att den kommer ur en.

Sen är jag j....förbannad på de personer som plundrat Theos grav. Alla hans nallar var borta igår när hans mamma kom dit. Förstår inte och kommer aldrig göra, hur kan man? Skäms på er. Nu vill jag inte ge er mer tid, det är ni inte värda.
(Vi får tänker som hans mamma, att Theo hämtat hem dem själv)

EN STOR KRAM, det behöver jag idag

Veckoavslutning

Regn idag igen, men bara att försöka hålla ut och hoppas på att värmen hittar hit snart. Idag blir det styrelsemöte med Novahuset http://www.novahuset.com/. Alltid lika kul att träffa de andra och planera. Nu blir det sommarlov snart men tror det finns jobb och göra ändå.

En vecka till är avklarad, Alma har haft avslutning i kyrkan och Ella har haft tårtkalas/venissage som avslutning. Nu går de bara tre dagar till sen har de minst 6 veckor ledigt med mamsen. T är ledig tre.
Alma har kommit hem med en box med teckningar, vi satt ner i helgen och tittade närmare på dem.


När hon var liten, lekte hon med Theo och när hon skulle berätta om något som gjorde henne ledsen beskrev hon krocken i Florida (det är en ängel längst ner då jag sa att vi hade änglavakt)
När man ser detta förstår man att Theo och krocken har funnit mycket i hennes tankar under året, svåra minnen som hon pratar om ibland. Känns skönt att hon ventilerar sina känslor när det händer svåra saker.
Jag vet själv att jag alltid har haft det lättare att skriva än och prata och att rita för barn kan vara väldig bra terapi. Jag är glad att det kommer ut på något sätt.

Mitt i mitt kaos när minnen tränger fram är det väldigt lätt att förlora sig i lidandet, smärtan och sorgen. Då är det viktigt att försöka hitta att ljus och hopp. För jag tror att de alltid finns något att glädjas över trots det svåra, något som vi minns av lycka, något som får oss att må bra och kämpa.
Jag försöker se det bra i saker/händelser även om det är svårt ibland. Ska försöka hitta nåt bra varje dag i all framtid.
Just idag är det barnen som leker i en koja i köket, tillsammas som älskade syskon:)

Ses i morgon, nu blir det ut i regn och rusk och åka på möte.
Kram

Det är en kall sommar vi har

Kallaste sommarinledningen på 50 år. Jo det märks. Är det bara jag som har minnen från barndomen då man inte gjorde annat än bada och leka i det fina sommarvädret? Jag minns det så, men man kanske bara minns det man vill minnas. Hade tur, min pappa är lärare så vi var hemma med honom HELA sommaren. Det var värt mycket, så skulle jag vilja ha det med mina barn i framtiden. I sommar har jag faktiskt lov, jobbar lite med mail och planering bara så jag inväntar värmen nu.
Nu när man har egna barn verkar sommaren bara dyka upp enstaka dagar. För två helger sedan låg barnen i vattnet hela helgen, denna helg får vi väl ta på oss regnkläder och gå ut eller vara inne och måla eller leka med alla dockor som ligger ÖVERALLT!

Inatt hade jag ställt klockan på ett då T skulle upp och iväg till Johan för att titta på Stanley cup finalen, Pittsburgh Penguins vann. Hade lite svårt att somna om, Ella kom upp från sitt rum och la sig bredvid mig, mysigt! Vi tog en sovmorgon. T skulle dock upp och jobba sju på morgonen och är på väg hem nu igen. Antar att han är rätt trött.

Nu har den åtalade pojken erkänt mordet på Therese. Han säger i förhör att flickvännen uppmuntrat honom att göra det. Vilken tragisk händelse för alla.
En annan tragisk nyhet är att en Skåneskola har mörkat en misstänkt gruppvåldtäkt, tjejen var tvungen att möta sina förövare varje dag, ingen polisanmälan eller avstängning. Det ska ha skett på en toalett på skolan. Hoppas det blir utredning.

Idag åker min minsta syster till Mallorca, sååå skönt det vore med en tripp nu. Ha en underbar skön resa med din kära och ta gärna med dig värmen hit.
Såg ni förresten Talang igår, tyckte ni rätt vann? Alma hejade på Charlie och vi vuxna med så vi blev glada över vinsten.

Nu blir det en lugn mysig dag med lite lördagsgodis:)

Kram

Än en gång är enskilda personer domare

Ingen har väl kunnat undgå mordet på femtonåriga Therese, där två jämnåriga sitter häktade. När något sånt här tragiskt händer är de där enskilda personerna som vet allt och bäst snabba med kommentarer och dömande. Känner jag igen alltför väl sen min historia cirkulerade i media. Är han oskydig och kvinnorna ljuger? Varför gick dem inte bara? Får de skylla sig själva?
Låt bli att dömma, låt rätten, advokater och polis göra det de kan bäst, deras jobb. Vi får hoppas vi får ett svar, för allas skull.
Man kan förstårs tänka, hur kunde det bli så fel? Men att döma hjälper varken en själv eller andra. Just nu vet vi inget.

Ingen av de anhöriga, varken till offret eller "de misstänkta gärningsmännen", har det lätt nu. Jag tror inte någon av de misstänkta heller tar det med en klackspark, vare sig de är skydiga eller oskyldiga. Det är ju mord vi pratar om.

Jag tänker på familjerna som drabbas och hoppas personliga hot och kommenterer läggs åt sidan. Att människor förstår och visar hänsyn i denna svåra stund.
Rättvisa kommer säkert segra, men vann någon? I detta fall finns det bara förlorare, ingen går segrande ur detta. Människor har mist sina barn, syskon och vänner på både sidor. Men på Therese sida är det föralltid.
Jag skänker dem en tanke! Idag verkar det som hela Sverige gråter för Therese, så som det regnar.

Så hedrar du Thereses minne
Sms:a texten TESS till nummer 72950.
Kostnaden är 25 kronor som oavkortat går till Bris, Barnens rätt i samhället.
Observera att ordinarie trafikavgift för ett sms kan tillkomma, beroende på operatör.

Kram

Apgranskning:)

Igår visa jag bilder på min minsting som klänger på allt och har granskat lite. Har tänkt på hur Ella blev en apa, tittade på kort och kom fram till att flera personer varit delaktiga. Mormor och morfar, farmor och farfar, mostrar, fastrar och farbröder med respektive, gudföräldrar mfl, alla har de en tendens att kasta omkring detta lilla flickebarn som en vante. Antagligen för att hon älskar det.

Storasyster Alma lär ut trix Likaså moster Karin

Pappa SJÄLVKLART!

Kanske har våran underbara barnflicka haft ett finger med i allt, då hon kom till oss när Ella bara var 6 månader så, ja jag tror det:)
Själv har jag aldrig åkt karusell eller vattenruschbana eller klättrat för att locka henne, eller? Jo,tagen på bar gärning

Nu är förklaringen klar, vi har visst en hel del med det och göra. Som bevisen visar håller hon många gånger någons hand, så vi har antagligen uppmuntrat henne. Men har alltid velat ha en liten kelig apa så....

Antar att man är en hönsmamma med första barnet, lugnar sig lite med andra (kan då resultera i en apunge), tredje och fjärde barnet vill och vågar jag inte tänka på om vi kommer så långt någongång. Härligt med stor familj och vore mysigt men samtidigt är jag oerhört lycklig med mina töser. En välsignelse om man kan få ban. Finns tyvär många där ute som skulle bli underbara föräldrar men som aldrig får chansen sen finns det även dem som kanske inte borde ha barn. Det är sorgligt.

Hoppas inte regnet faller över er, det skulle visst komma en hel del idag. Men i vanlig ordning kommer det när jag ska hämta barnen.

By the way, skrev ju inget om Sverige matchen. Ja vi vann, jätte bra, men med tanke på motståndet var det väl ett måste. Läste att det tagit Sverge 318 minuter fram tills detta 1-0 och göra mål i kvalet, jorå. Go Sweden!

Kram så länge

Strategier+apunge

Jag tror vi alla har våra egna strategier att ta oss igenom svåra stunder, jag hade först en glöm och förträngstrategi (mindre bra och lyckad). Som tur var upptäckte ja "i skaplig" tid att det inte fungerade och började bearbeta och rannsaka mig själv. Vissa minnen och vissa resultat av allt grävande kan vara tungt men behövligt. För att komma framåt, behövs ibland vägskäl som får oss att stanna till, tänka och komma fram till en lösning. Ibland tar man fel väg men stigen kan leda oss tillbaka och denna gång gå en ny väg som förhoppningvis leder oss rätt.
En strategi är och var min mask, den har försvunnit mer och mer men den har en tendens att hoppa upp själv och sätta sig på mitt ansikte ibland utan att jag tänker på det. Av ren reflex. Nu kan jag prata om det, stå för att jag en vanlig tjej har blivit våldtagen. Jag skäms inte, jag vet att det inte är mitt fel. Det är med lättnad jag insett att min kropp börjar bli ett med min själ igen. Den blir inte densamma men de kommer vara ett. Drömmarna på natten har sista tiden kommit tillbaka igen men jag får acceptera dem och ge min kropp tid att släppa in allt, låta den förstå vad som hänt.
Nu är min strategi att hjälpa andra, leva nu och här och umgås med vänner som är äkta och som ger mig energi mer än tar. Är trött på falskhet, dömmande, skitsnack, fördomar och annat trams. Väx upp, skaffa er ett eget liv.
Jag har en önskan i allt, att fler får förståelse för att det kan hända oss alla, hur vanligt det är, att de som drabbas inte får skylla sig själva. Det minsta vi behöver är att folk undviker en eller pratar bakom ryggen. Jag gillar rakryggade människor, sådan kritik tar jag gärna. Gör jag fel, var vuxen nog att ta det med mig öga mot öga.

Träffade en otroligt varm och stark kvinna idag som också vill ut och föreläsa och vi pratade om att samarbeta. Vi berättade lite av våra egna historier och efteråt var jag glad. Inte för att hon också varit utsatt, utan på grund av att det var så lätt att prata om allt med henne. Vi hade aldrig träffats om det inte varit för just dessa övergrepp vi utsatts för (ibland för det med sig goda saker). Det är så otroligt skönt med människor (inte bara de som varit utsatta) som visar empati, förståelse och som inte dömer. Så tack Inka för idag. Du är en otroligt stark, vacker och värdefull tjej.
Läs hennes krönika i city
http://stockholm.city.se/kronika/lasarkronika/16946/jag_forstod_att_det_var_fel_men_inte_att_det_var_valdtakt
Just nu sitter Ella och sjunger på matsalsbordet, hon säger att det är till dockorna men kan tro att hon sjunger till någon på andra sidan jordklotet, så som hon tar i . Ju högre dessto bätte eller?
Sen undrar jag, har jag fått en apa som dotter? Hon gick när hon var nio månader och sedan dess klättrar hon ÖVERALLT, i träd (helst högst upp), på bord, bokhyllor, berg, hustak, klätterställningar, ja överallt. Vad ska det bli av henne? Idag sa hennes "fröken" Roy när jag kom, "Ella satt i trädet idag, hon klättra upp själv. Det har ingen klarat tidigare, inte ens de stora barnen". (hon måste ju ha en utmaning) Det borde vara svårt då det är kalt en bra bit innan grenarna sticker fram och efter det är det många hinder. Men envis som få kommer hon upp.

Vart gick det fel???

Älskar att hoppa, här lär hon sig åka wakeboard. Var det här hon blev orädd? Eller av alla studs i sängen och soffan?

Så här ser mina dagar ut än, detta var när hon var mindre. Man får leta högt upp om hon är borta:)

Nu ska lillan få mat och nanna, Alma kommer hem från en kompis snart med pappa från jobbet.
Ses i morgon, ska fundera ut vad om gick snett när jag fick en apa i magen?

Kram och ta hand om er

Sorg i olika skepnad

När man tänker på sorg förknippar man det ofta med döden, men det kan vara så mycket mer. Barnlöshet, skilsmässa, sjukdom, flytt, missbruk eller andra händelser som betyder någon förändring/förlust. Alla drabbas någon gång av någon form av förlust, därför borde vi väl veta hur vi bemöter andra med sorg? Ttvär är det inte så, folk verkar skrämmas och dra sig bort istället för att finnas tillhands.
Det är inte lätt, en del vet inte hur, vissa vill inte ens ta reda på hur. Men jag tror ingen vill hamna där ensam när man själv sörjer.
Sorg är den normala och naturliga reaktionen på en förlust, alla känslor är därför naturliga och normala. Problemet är att vi socialiserats till att tro att dessa känslor är onaturliga och onormala. Sorg är klart den starkaste av våra känslor, samtidigt är den vår mest försummade och missförstådda upplevelse, både av de som sörjer och deras anhöriga. Många tycker tyvär inte de blir förstådda och håller ofta inne med sina riktiga känslor.
Man kan aldrig veta hur någon känner, man kanske inte själv vet det. I bästa fall kommer vi ihåg hur det kändes när vi drabbades av våra egna förluster och kanske kan hjälpa på så sätt. Något finns det man kan göra, det tror jag på.

Om man tänker efter har man "drabbas" av sorg många gånger, jag minns några, mina kaniner dog, förhållanden som tog slut, abort, flytt, övergrepp och svek.
Första gången döden tittade på mig och jag kände dess kalla vind svepa över mig var när min farmor dog. Min farmor lämnade oss alltför tidigt i cancer, hon hade mycket kvar och ge. Det var märkligt, vaknade på natten av en känsla, väckte min sambo, kände att något var fel. Straxt därefter ringde pappa och berättade att farmor lämnat oss och frågade om jag ville följa med för ett avsked. Alla känslor kom över mig som sorg, rädsla och en oerhörd smärta. Jag grät oavbrutet tills vi var framme, då blev jag lite rädd, jag hade aldrig sett en död människa förut men vill säga adjö. Hon låg på sin sida av sängen i vit skjorta och svarta byxor. Klar för avfärd. Hon log, jag tog hennes hand och rykte till. Den var kall, hela hon var kall och hennes hy var blek, nästa genomskinlig. Det var inte min farmor, min farmor var en levande, glad och kraftig kvinna som satt med mig i famnen och kallade mig snörpa (även när jag var vuxen) Jag brukade pilla med hennes blå pärlhalsband. Vart var hon nu? Där låg en kvinna som cancern gjort oigenkänd. Så smal, så annorlunda.
Trodde att hon snart skulle sätta sig upp, vakna till liv. Det gjorde hon aldrig men jag tror hon finns där någonstans min älskade farmor. Nu bevarar jag henne i mitt minne och hjärta.

"Gråt ej vid min grav
Jag finns ej där
Jag finns i solen, i spegelblänk på havet
Jag finns i vindens lek över sädesfälten
Jag finns i stilla regn
Jag finns i vintergatans stjärnehär
Jag finns
Och nu när du i tidig morgon väcks av fågelkvitter är det min röst du hör
Så gråt ej vid min grav
Vi ska ses igen"

Nu är det dags att ringa kommuner sen blir det tårkalas och vernissage på avslutning nr 2:)
Hoppas ni har en bra dag i regnet och glöm inte bort varandra

Kram

Sommaravslutning 1 avklarad

Börjar bli trött på brillor nu, är en linsbärare annars. Måste fixa en ny omgång. Men ser kanske smartare och mer proper ut såhär:)

Idag är jag en stolt och rörd mamma. Vi steg upp tidigt, in i duschen, klä på tjejernas deras klänningar, göra flätor, picknick och mig själv får jag inte glömma i all hast. Mot kyrkan, vi hann även denna gång.
Även om inte solguden ville ge oss sol idag envisades vi med sommarkläder, barnen i klänningar och jag korta vita byxor och linne, brrr. (Nya kavajen fick värma mina frusna axlar)

Kyrkans atmosfär, barn som sjunger gjorde mig rörd idag. Det rörde upp mycket känslor och jag är väldigt lättpåverkad och känslig. Tänk att min Alma är så stor och är en klar "nolla":). Jag satt i kyrkan med videokamera och digitalkamera, fullt upp när allt skulle dokumenteras till en pappa som var på jobbet. Tur va väl att mamma (barnens mormor) var med, Ella satt hos henne medan jag hade fullt upp med tekniken. Tur var väl också det, att jag hade och göra gjorde att jag inte böla sönder barnens sånger. Stolt att allt gått så bra trots allt, en riktig liten skolficka med vacker sångröst.

Det gjorde vi jäkligt bra döttra mi. Du och jag mot världen, min räddning min älskade dotter. Det har varit mycket uppför men mer ljus, glädje och kärlek som övervinner allt. Min lilla kämpare!

Efter kyrkan följde vi barnen till skolan för att säga glad sommar till fröknar och klassskompisar, samt lite fika. Alma skulle sedan på kalas så jag, mamma och Ella tog picknicken och gick till hästarna och "blomhuset".

Mamma hade med sig en present till Ella, stora såpbubblor. Jag lyckades efter några försök medans Ella frös i vagnen. Får leka mer när sommaren blir en riktig sommar med värme och sol.

Min mamma yra till det även idag:) Vi gick förbi denna fontän på håll och såg några vita blommor vi tyckte va fina. Gick in i "blomhuset" och frågade vad det var för blommor. "Ingen aning" sa tanten i kassan. När vi stannade där för picknick stopp såg vi att de vackra vita blommorna var utslagna och snart vissna tulpaner och vi garva som bara vi kan. Fotobevis!!

Väl hemma blev det hederlig köttförssås med spagetti. Medans jag tillagade gourmemiddagen spelade mamma o Ella "Hello Kitty memo". Ella vann såklart båda gångerna, inte för att hon brydde sig. Klappa händer och skrek JAA både när hon och mamma hitta rätt. När mamma och jag skulle få henne att räkna frågade vi "hur många har mormor?"(tanken var att hon skulle räkna) Ella svarar "sådär" och pekar. Ett nytt försök, "hur många har du då?" "Många".... Smart tjej det där:)

Nu har pappa i familjen kommit hem från jobbet och de tre tog en cykeltur.

Kommer somna med denna sång i huvudet idag, sången FD sjöng(kan bero på att Alma sjungit den ett halvår hemma nu)

Två på en tendem cyklar vi till stranden

Du klagar på att det går trögt

Men du är en klen en

Jag rör knappt på benen

Se så fort vi rullar fram

känn så lätt det går

Jag tycker det är jobbigt nu (killarna)

Tycker du (tjejerna)

Det är väldigt mycket motvind nu (killarna)

Tycker du (tjejerna)

Tack mamma för att du kom idag och Alma, jag är så stolt över dig. ÄLSKAR DIG

Puss o kram

Min styrka övervinner dig

Ljuset och hoppet ger mig alltid ny kraft

Jag är trött på att hindras av rädsla, oro och annat som kan mala sönder en inifrån och ut. Är trött på nätter som fylls av mardrömmar, är trött på att hoppa till när något knakar i huset eller en vind pustar in en gren i fönstret. Det är då jag märker att övergreppen har satt sina spår. Det var inte bara månader av övergrepp, utan resulterade senare i år av hot och rädsla.
Även om jag accepterat det som hänt, accepterat att det inte är mitt fel och lyckas komma vidare förföljer det mig. Någonstans där inne gror det och vill inte planteras nån annanstans. Det är ok att det finns där, för det är en del av mig, nu och alltid men blir arg på mig själv när jag rycker till för minsta grej. Mest för att jag vet att barnen påverkas och detta är INTE deras strid.
Har han vunnit då? Nej aldrig, jag är inte rädd för honom, han finns inte för mig, jag tänker inte på det som hände på samma sätt som förr men katastroftankarna finns. Men de är för så mycket mer, som har funnits förr. Som att mista mina barn, att dö ung och inte få vara en del av mina barns liv. Han kan inte bryta ner mig, så stark är jag och jag har hoppet.
Så det äran ger jag honom inte.
Jag får accepterar att det är som det är och försöka komma tillbaka till nuet när det kommer tillbaka och njuta av varje stund.

Har suttit framför datorn och i telefon hela dan och jobbat. Förstår inte de som jobbar så varje dag, bli helt nermald i huvudet. Har pratat med olika myndigheter mm, tror det kan ge nåt:)
Som om det var slut nu, nopp, STÄDA. Vill inte, orkar inte men måste. Blir nöjd efteråt det vet jag. Då säger jag till mig själv, håll i ordning denna gång så behöver du inte städa lika mycket nästa gång. Smart tänkt Paulina, varför gör jag inte så? Nej har annt viktigt att göra, städa går och göra imorgon....ligger väl kvar ändå eller? Vi får se vad jag säger efter denna gång.

"Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete" sägs det ju....hehe nej vill fakiskt ha ordning och reda men är så slarvig!!


Min kära dotter överlät detta till mig igår med befallningen "Mamma de sitter ihop, fixa det"
Det visade sig vara sju halsband som trasslat ihop sig. Jag löste ekvationen:)

Hoppas på fint väder i morgon då Alma slutar "nollan", vad tiden går fort....

Kramar