Att respektera de döda....

Molnen kan vara lugnande men kan även få igång tankarna på framtiden....på tiden efter. Tankarna for idag iväg till nära vänner som miste sin son. Som om inte det var hemskt nog utsattes de för skändning av hans grav. Hur kan människor? Förstår de vad de gör? Tycker det är hemskt att göra en sådan sak. Nallar var stulna på denne lilla pojkes grav. Vilka människor, vilken värld man lever i.
Jag tittar upp mot molnen och jag ler åt tanken på en cyklande glad pojke som säger att han hämtat hem sina nallar, som cyklar vidare för lek och bus.
Det är så jag vill tänka om de döda, att de finns med oss och finns där någonstans. Våra år av längtan är för dem sekunder. Lyckliga sekunder.

Ofta önskar jag att min farmor fick träffa mina döttrar, att hon fick hålla dem i sitt knä, klappa dem över håret och säga "snörpa" till dem som hon sa till mig. Min goa farmor som alltid var så snäll. När jag minns henne tänker jag på den glada pigga lite mulliga kvinnan, som hon var innan världens hemskaste sjukdom bet tag i henne och drog ner henne mer och mer. Gjorde henne smal, oigenkännlig. Jag vill inte minnas henne så, det gör för ont. Tar mig tillbaka till de fina minnena, när vi åkte till Gotland, när hon kom och tittade när jag spelade fotbollsmatch och när vi bara satt och myste. Då var jag en lycklig "snörpa".

Jag vet inte om ni läst om det döda spädbarnet som någon stal. Det är också något som svider i hjärtat att någon har mage att göra så. Tänker på familjen....Nu läggs utredningen ned i brist på bevis. Som jag önskade att de som gjort det fått sitt straff. Som jag önskar att barnet och familjen fått sitt rätta avsked och en grav att gå till som faktiskt barnet låg i. Det smärtar att tänka på det. Tänk hur det är för dem?

Ännu en dag på Öland, idag blev det mat, skor och presenthandling. I morgon får vi besök av Helena med familj. Ska bli jätte kul, barnen längtar efter lilla Alexander.

Glöm inte "ingen kan göra allt men alla kan göra något" och skänk en liten slant till cancerfonden för en bra sak. Jag skänker ynka 15kr i månaden via sms och ibland större belopp via inbetalning. Alltid något.
Vem som helst kan drabbas....och vem vill inte besegra denna sjukdom? Genom att göra något hedrar jag min farmor Else-Marie och Theo och alla de andra där ute som dött i cancer eller kämpar mot den. Ni är starka och mina hjältar!

Take care
Kram