Semester?!

Vi är nu hos Teds släkt, samlade för juldagsfest och kalas för faster som fyllde igår. Det är härligt att träffa denna härliga släkt. Båda barnen är lika välkomna, inga "särspel".....
Tankarna och verkligheten kan då ibland även ta semester. Trots att masken åker på mer än vanligt, jag orkar inte lika mycket som för åtta år sedan. Det har inte med åldern och göra, är trots bara 30....utan traumat övergreppet lett till.

Ute är det vitt och underbar, mycket snö. Var hemskt att åka så långt i detta snökaos men var framme vid halv fem på juldagen som bestämt.
Idag åker T och jag till Götet för shopping, hotell mm på tu man hand. Alltid mysigt...och välbehövligt.

Det var en jobbig natt igen, vet inte vart detta ska sluta ....eller när. I natt var inte jag "orsaken" (egentligen är det ju pga mig och mitt mående dock). Alma gnällde, trots sin medicin. Hopplöshet, maktlöshet och panik speds sig. Vet inte vad jag ska göra, INGET hjälper och jag ser inget slut. Lösningen är inte snabb som man ofta önskar. Att när jag mår bra ska hon återfå trygghet och balans. Nej då....dagtid är hon som vanligt, fungerar som vilken sjuåring som helst sen på natten kommer rädsla, otrygghet....jag vet inte men tror det iaf. Hon svarar ju inte, vet inte om något, så henne kan man inte fråga, gnäller, är arg, ledsen.....inget hjälper, mamma tröstar, kramar, pratar lugnt, säger inget, blir arg, struntar i henne, pratar lugnande.....testat ALLT.
Måste söka mer hjälp när vi är hemma igen.
Kan försonas med det som hänt mig, men inte vad detta gjort med min dotter! Fa.... ta dig! Ursäkta språket men blir arg och ledsen. Denna känsla vill man inte ha som förälder....

Hoppas hon får sova i natt, hos sin farmor. Hon behöver sin sömn. De nätter vi sovit hela nätter på sju år går och räkna väldigt fort, tortyr....förstår detta tortyrredskap. Är effektivt, man fungerar ej alls....men måste ju.

Hoppas ni haft en fin jul, har skänkt er många tankar.

Kram P