Mask

När man är medveten om en sak borde det ju vara lätt att ändra den "ovanan"? Det är inte alltid så lätt....
Ett av mina "fel" är att masken åker på oftare än jag vill. Den är en vana, så svårt att skaka av sig den. Tar fram den i farten....även om jag inte behöver. Som en reflex.

Ibland tar jag fram den för att jag inte orkar prata om "det" med just den och just då. Men många gånger kommer den utan att jag tänker på det...kommer på det efteråt eller när jag är helt slut av just den anledningen. Ett "falskt" spel hela dagen.
Vet inte om falsk spel är så jag känner även om jag ibland döljer själen med vilja. För det mesta sker det som det vore bestämt innan, av just en reflex.
Ibland är det också för att jag så gärna vill, vill vara normal, vill orka och vill visa att jag kan var glad.

Många med mig har sagt att "jag kunde bli skådis".....det är så sant. Dramaten, ring:) Man kan "lura" de flesta. Med att lura menar jag att dölja sanningen för att ljuga det kan jag inte. Men just att dölja sanningen, det jag känner, är jag BRA på.
Kroppen, känslorna lever sitt egna liv ibland men själen blir pga förträngning, förskjutning och "masken" skada. Man skadar sig själv, inte medvetet men det tar på en. Så otroligt. Därför många som lider av trauman är så trötta...dels händelsen sen dels "efterspelet".

Jag har blivit bättre på att visa mina riktiga känslor, be om hjälp, ta hand om mig själv,min kropp och själ men ibland går tåget bara vidare.....går som på räls och inget kan stoppa mig.
Men att glädjas över delmålen är viktiga, fram till slutmålet....så är stolt och glad att jag försöker och är medveten om problemet.

Ikväll blir det att slappna av, komma nära tankar och känslor och släppa fram just det som kommer upp. Det behöver kroppen och den är värd att pysa ut....
Igår var vi på mina föräldrars årliga glöggfest, mycket mysigt att träffa min familj med respektive, alla mina föräldrars vänner. Många av dem har känt mig sen jag föddes, det är roligt:)
Hade faktiskt mina fd svärföräldrar där med, sen tonårstiden. De blev vänner medan jag och P var ihop i tre år. Roligt att de håller kontakten, reser ihop och är nära vänner.
Nu ikväll doftar det pepparkakor, vi har ljus och stjärnor mm tända och ute faller snön. MYSSTÄMNING!
Fick också njuta av syster Erikas luciasång idag, tack!

Hoppas ni haft en fin helg och får en ny bra vecka.

Kram på er