onsdag 16 december 2009

Jag mötte ondskans ansikte

Jag frös idag, av två anledningar....den ena var att det var snöstorm ute och den andra inte lika lätt att blåsa bort, en kopia av "han". Jag stod och inväntade mitt sällskap för julklappsinköp. Vände mig om, tittade in på människorna på fiket bredvid. Jag mötte en blick, ett ansikte.....jag tittade bort, tittade igen för att vara säker på att det inte var han.
Det var sjukt likt, några år äldre men han åldras väl som vi andra...han satt där själv och tittade på mig. Han borrade sig in i mitt huvud, såg inte glad ut, alltför lik...ondskan.
Först kände jag ingen rädsla, inga minnen ploppade upp.....känslan var bara uschaan, blä och fy.

Jag stod frusen några minuter, typiskt att jag fick vänta just idag. Jag kunde inte sluta titta, det kunde inte vara han men ändå....jag tittade, han tittade (stirrade). Jag började känna mig mer och mer osäker, mer och mer beredd för flykt och fajt.

De var de längsta tio minuterna på länge, när vi sedan gick, gick han med.

Känslan som uppstod får mig alltid att tänka. Inte på de övergrepp som hände utan annat. Som, vad hade hänt om det varit han? Vad händer när vi ses, om vi ses? Hur ser han ut, kommer jag känna igen honom....(antar att man aldrig glömmer den värsta personen i sitt liv).
Det är många tankar som spelas upp. Är glad att känslorna var skapligt självsäkra och starka dag, jag stod emot. Jag vann även denna fajt. Nu vet jag ju att det inte var han, men i min fantasi var det just han.
Läskigt det där, med dubbelgångare. Har stött på några av hans nu, inget jag vill göra om. Håll er borta, vill inte se, vill inte ge av mina känslor, av min ork. Han är inte värd en sekund, en tanke eller känsla från mig. Stackare som är lik honom! De kanske rentav är motsattsen, hur fina som helst.

Nu begraver jag även mannen från idag....har avklarat lite klappar och har en del kvar. Mysigt ute i snön.....roligt att ge bort saker till jul....glad över att livet ändå kan vara så fint som det faktiskt är, trots allt.
Jag är tacksam för mina döttrar, min familj och vänner......
Jag är tacksam för även denna jul....

Ta hand om er och varandra

Kram P

2 kommentarer:

Anonym sa...

Usch, känner så väl igen mig. Blev våldtagen av min dåvarande pojkvän och tror hjärtat ska stanna varje gång jag råkar ut för en dubbelgångare

Paulina sa...

Ja tyvärr sitter det kvar, länge o väl.
Hoppas du kommit vidare, det är du värd!
Kramar o tankar till dig

 
Blogg listad på Bloggtoppen.se