Höstskur och tårar

Det har vräkt ner hela morgonen och förmiddagen, höstregnet har kommit. På en vecka slog det om från sommarvärme till höst. Träden är vackra där ute med sina färger och visst kan jag känna att det är mysigt när det regnar. Med en filt över sig, tända ljus, ett bad och bara mys... En dag i allafall. Sen får det gärna klarna upp.
I morse skulle barnen cykla i regnet som slog ner på oss, det var dags för lämning på skolan. Det är rätt skönt att "behöva" lämna på skolan, dels för det är mysigt att följa med men det är även skönt att få en nypa luft på morgonen när luften är som härligast. Det är tröttsamt att ta sig upp ibland, men alltid värt det när man väl är hemma igen.

Igår var jag och intervjuades i Linköping, (ni får vänta lite med och se av vilka). Det var två trevliga män som mötte upp och det var lättsamt. Vi fotade i Bergs slussar då detta är en fin plats att se och eftersom verksamheten ligger i Linköping och Norrköping passade det perfekt. Det gick bra men man kommer alltid på mer att säga i efterhand:)

På kvällen kom allt över mig, jag kände mig sårbar, ledsen, rörd men nånstans ändå glad. Jag tänkte på allt som hänt dessa 9 åren. Först övergreppen i 4 månader sedan hoten och rädslan i ytterligare 4 år, sen följde tings och hovrätt (där jag var tvungen att vara borta från min älskade Alma och bar lilla E i magen och var rädd för missfall pga stress), sedan kom efterspelet med en dotter om inte sovit bra på 7 år pga händelserna jag utsatts för (så j... orättvist) och nu arbetet med Novahuset.
Det har varit mycket och vilken resa....Det har varit otroligt tufft men jag har växt och blivit starkare och jag är ändå glad. Kan se mig själv i spegeln och säga att jag är lycklig.
En sak som är säker är att utan min familj, vänner, bekanta som hjälpt mig och mest mina barn hade jag aldrig funnits här och levt detta lyckliga men ibland jobbiga liv och ha denna kraft inom mig att fortsätta mitt arbete som blir när mina ben inte orkar mer eller mina armar inte ens orkar fortsätt via dator. Öronen måste nog hinna bli dåliga med, annars kan jag göra telefonjobb för Novahuset:) Länge i framtiden kommer detta vara mitt liv, det är jag säker på.

Igår när dessa känslor kom över mig, var det jobbigt att återigen inse vilket helvete det varit men en sådan härlig känsla att det gått "väl" om man kan kalla det så. Det är så jag väljer att se det och det är så jag måste välja att se det för att leva vidare.
Jag ville bara skrika ut till mina nära vad de har betytt, och gör än, otroligt mycket.
Det betyder ALLT!
Därför vattnades mina ögon och tårarna kom. Jag lever och jag gör det med de bästa runt mig. Älskar er!

Mellan mina funderingar och min känslo bergodalbana har ja läst nyheter som får det att vända sig i min mage.

• Läs Detta (Osedvanlig grymhet i Guinea där de våldtog kvinnor offentligt. Soldaterna sköt överallt och folk föll. Kvinnor fick sina kläder avslitna. Soldaterna körde in sina gevär i deras vaginor).
• Kyrkopolitiker våldtog sina egna barnbarn. Han passade sin barnbarn flera gånger i veckan i dotterns villa. Dömd till fängesle – har kvar sina uppdrag i församlingen.
  Läs mer Här
• Småbarnsmamma låstes in och misshandlades och våldtogs i 4 dygn, läs mer här
• Såg även Detta, sexförbrytare i USA som får bo i skogen för att de inte får vara nära skolor mm. Jag tycker det är rätt att det tas på allvar och att de har koll på dem men är de inte människor de också och ska ha rätt till tak över huvudet? Man kan hata dessa människors handlingar men någonstans är man väl lika hemsk om man önskar dem detta? Eller? Jag vet inte...

Nu lite samtal, sen hämtning och mys med barnen och mamma som kommer idag. Igår var min fina älskade lillasyster på besök och var barnvakt då jag intervjuades. Tack för hjälpen sys.

Kramar