Reklam

Ett bra ordspråk säger "ingen kan göra allt men alla kan göra något". Det stämmer så bra. Tänk om alla gjorde något, vilken värld vi kunde leva i. Vissa kanske kan bidra med sig själva, sin kunskap, sin tid eller sina pengar. Det finns mycket att bidra med och jag tror att många tänker det ska jag göra nån gång eller sen....
Många blir bekant med problemet genom att något händer de nära och kära, problemet blir deras vardag.

Jag har inte några miljoner på banken (jag har inget betalt jobb ens)men känner ändå att det lilla jag kan ge blir stort när många bidrar. Jag har vissa jag gärna skänker pengar till, Barncancerfonden, Bris, Rädda barnen, Unicef, Amnesty, Friends samt nu då Novahuset:)Mina små donationer stillar mitt samvete lite och jag kanske bara går miste om två middagar ute i månaden. Vad är det?

Alltid när man ser galor och tillställningar för olika människor eller sjukdomar blir jag ställd mot väggen, rörd och får en käftsmäll (en bra sådan). Vad bra man har det. Så kommer man på sig själv med att vara sur dagen innan för att jag inte kunde köpa alla fem tröjor jag sett utan bara två eller tre. Vilket problem va?
Jag behöver dessa program för att förstå att mat, vatten och tak över huvudet är lyx för vissa. Att mina problem egentligen inte är några problem. Jag trängs inte med hela familjen i ett rum, där toalett, kök och sovplats ska finnas. Vi har alla varsitt rum.
Jag blev aldrig mobbad i skolan, men tänk de som blir det. Att vara ensam är nog det värsta. Har ni sett reklamen de gör (friends). Att inte synas....jag blir ledsen varje gång jag ser den och ångrar ALLA gånger jag varit dum mot någon. Sen att de kanske inte ens har en familj att vända sig till...usch.
Sen har vi barncancerfondens reklam där 4 stolar står uppradade. 3 av 4 överlever cancer,brrrr usch vilken tanke. Man tänker inte, vilken lycka för dessa tre familjer utan känner med dem som finns i den fjärde familjen. (jag känner en "sån" familj och hade äran att lära känna denna ängel")
Persbranth säger klokt i unicefs reklam att många bara tänker göra något, men finns det nån mer rätt tidpunkt än NU? Sätt handling före tänket.
Det finns många där ute som är beroende av oss, varför inte hjälpas åt? Alla barn har inte vatten, sjukvård och absolut inte skola. Vissa barn har vi i Sverige, de apatiska barnen, de sjuka, kan vi inte ta hand om de barnen iaf, utan att skicka hem dem? Är inte det vårt ansvar.

Igår läste jag skrämmande nyheter
"Mellan 500 miljoner och 1,5 miljarder barn utsätts VARJE ÅR för våld på något sätt, enligt en rapport från fn:s barnfond, Unicef.
Det handlar om fysiska, sexuella och psykiska övergrepp i hemmet, i skolan, på instutioner eller i samhället i övrigt.
Rapporten visar också att över en miljard barn lever i konfliktdrabbade områden, varav 300 miljoner under 5 år. Mer än 150 miljoner barn i åldern 5-14 år tvingas att arbeta"

Jag fylldes av glädje och hopp när jag senare såg "The secret millionare" och fick följa David som var miljonär och skulle arbeta tio dagar som volontär på sjukan för att se hur det var. I slutet avslöjade han sin identitet och gav checkar till höger och vänster, till de som var värda det och som berört honom. Vilken man:)
Jag har många gånger önskat, när jag ser att lotto ger 20 miljoner, att jag vann massa pengar. Jag skulle självklart unna mig något själv och barnen men tänk att kunna skänka bort pengar till de som behöver, kunna tacka vänner och familj för allt stöd med en resa, kunna hjälpa till att bygga upp viktiga verksamheter. Det är min dröm, för att skänka.... Men jag spelar inte så lite svårt:)

Nu ska snart Ella och jag gå ut e stund och blåsa bort ser det ut som när jag tittar ut. Sol men träden viker sig dubbla:) Nu har jag babblat en massa igen, var tvngen att få ur mig lite åsikter bara....

"Det känns alltid bättre att ge än att få"

Ta hand o er.

Kram