Tillbakablick

Har ju funderat lite på mina ältningar och funderingar på det som kunde varit och olika människor runt mig som jag inte har kontakt med. Tror det är mycket pga att kroppen skyddar sig och har tänkt att inget av det som hände hade hänt om tex vi varit ihop, om vi var vänner om det vore si och så. Jag vet själv att man aldrig ska säga aldrig, vem vet. Livet hade till och med kunnat vara ännu värre.

Någon (eller själva relationen) som jag tänker mycket på är den kille jag träffade precis innan Jim, Janne, Jan-Erik eller vad han idag kallar sig. (säger man inte att kärt barn har många namn,hm stämmer inte här).

Det var när jag kommit över mitt ex jag hade då, börjat komma ut i världen med nya tag igen.
Jag mötte denna Per i Linköping, på stora hotellet (nattklubb). Han utbildade sig till officer i LKPG, var halvsvensk, tvillingbror och uppvuxen i Norrtälje.

Vi träffades lite, sen kom Jim in i mitt liv och tog över mig totalt. Fick mig att tycka att hans kärleksförklaringar till mig var underbara, att ingen annan var redo för det livet jag ville ha utom honom. Jag började till och med tycka att hans svartsjuka och kontrollerande drag var gulligt i början(de första två veckorna innan allt började). Hade aldrig haft en kille förut som verkade vilja behålla mig till vilket pris som helst. Han fick mig att lämna mina känslor för Per, fick mig att tro att han och jag aldrig hade kulle få en framtid pga att Per inte tyckte om mig på rätt sätt.

Det är lustigt hur livet kan te sig, här "lämnar" jag denna underbara man för ett praktsvin. Jag tror det är mycket därför tankarna gått, hur hade livet sett ut om jag fortsatt med Per. Vi kanske inte hade varit rätt för varandra men jag hade undkommit Jim. Vi kanske hade haft några underbara stunder och minnen tillsammans, kanske.....hade vi varit rätt för varandra.

Samtidigt får detta mig att känna lite panik, då hade aldrig Alma kommit till världen, jag hade missat att träffa många av mina finaste vänner och jag hade aldrig mött T och fått en underbar far till Alma och en till gulldotter. Dessa barn har ju trots allt förgyllt mitt liv och gjort det värt att kämpa för livet.

Det är många tankar som kan fastna och gå på tomgång i huvudet, jag kommer ihåg en gång på ett hotellrum i Västerås. Jag messade med Per, Jim trodde han hade raderat mina vänner, ex killar och deras nummer men detta hade jag i huvudet. Jag visste då att jag var fast i ett grepp omöjligt att ta mig ur, jag ångrade då varje litet steg mot detta helvete. Som jag vet att jag inte ska/kan ånga då jag inte insåg allvaret.

Jag ångrade så att jag inte stannat i en trygg famn. Via det messet fick jag reda på att Jim ringt Per och bett honom backa, dra åt ....., att jag var hans.
Antagligen för att bana väg för sin egna plan. Om Per inte visade intresse skulle jag vara ett "lättare" byte.
Jag minns inte vad jag skrev denna gång, vet bara att jag ville förmedla hjälp och att jag tyckte om honom. Tror aldrig det nådde fram.

Hoppas att han idag mår bra, har ett liv med någon som älskar honom och hans officierkarriär satt fart.
Det är en av de personer och händelser som kan ettsa sig fast i mina tankar. Om, ifall, kanske....

Varje dag är en ny kamp att se dagen för vad den är och när jag idag ser en strålande sol på en blå himmel är livet lättare. Det so hänt har hänt och inget jag gör förändrar det. Det gäller bara att leva här och nu och NJUTA för fullo. Barnen längtar så efter att träffa sin pappa ikväll. Blir en lugn och mysig helg.

Ta hand om er

Is it true.....did I trhrow it away (ÄLSKAR denna sång)

En hemsk nyhet, tioåring våldtogs på skolgård i Linköping läs mer här. Blir så ledsen!

Kram på er