Skrivavbrott och svårigheter

Orden kommer inte....de verkar vilja vara i mitt huvud. Tankarna far där inne som i någon karusell. Men jag får inte ut dem....de verkar inte vilja komma på print. Så därför kommer inlägg nu när jag har något att säga:)

När man varit med om övergrepp händer mycket inom en, tankar man aldrig tänkt dyker upp, hemska flashbacks och drömmar är ens vardag. De kan gå över helt eller iallefall mildras med bearbetning och stöd. Men vissa saker kan följa en föralltid. Man vet inte riktigt hur man ska ta sig loss, komma ur det greppet som håller i en och drar en sakta ner igen.
Man påminns ibland, ofrivilligt, av övergreppen.
Många kan förstå att sex kan vara svårt efter övergrepp, likadant annan närhet som kramar, en klapp eller annat. Man kan även känna sig avklädd med tanken och då känna obehag.
Tilliten är ofta skadad också, den jobbar jag med varje dag, fortfarande. Vissa vet man finns där, vissa är man osäkra på och vissa sörjer man att det blev som det blev. Försöker att se det som så, om de försvunnit pga detta är det inget att bli ledsen för. De var inga vänner. Men ibland tar känslorna över förnuftet och man känner saknaden och sveket ändå, nära inpå sig.

Dessa saker har människor full förståelse för, oftast. Att dessa svårigheter är normala. Att gå till gyn kan man förstå....ibland. Sen kommer saker/situationer som påminner om det hemska, man kanske inte kan bo på hotell, vara ensam, gå till tandläkaren pga minnen av tex oralsex, tvång eller annan maktlöshetskänsla, att inte kunna/vilja äta och dricka för samma minnen och tankar. Dessa situationer är verkliga och hur skulle det bli om vi aldrig vågade gå till läkare, aldrig våga gå till tandläkaren mer och inte äta och dricka? Vi skulle tyna bort, både kroppen, tänderna och hela vi.
Därför är det viktigt med bra bemötande inom dess områden med, de områden man inte tänker på först kanske.
Så nog sätter det spår och det är inte över bara för att det är över. Det förföljer en. Det måste vi visa förståelse för, att det sätter sig djupt och långt in och kräver mycket av en själv.

Jag känner fortfarande obehag hos gyn, tandläkare men glad nog inget mer. Lite hel iaf:). Som jag skrev för några månader sedan skulle jag till tandläkaren, kom jag iväg? Nopp, sköt på det. Ajabaja.
Nya tag.....snart.
Vet att det kan underlätta att berätta lite innan så de förstår lite iaf. Har blivit bättre på det, ju bättre hjälp jag får dessto bättre blir erfarenheterna och sakta men säkert kan de hemska erfarenheterna bytas ut mot iaf bättre. Och jag har ju inget och skämmas för, det är inte jag som gjort fel.

Idag har vi styrelsemöte med Novahuset, blir trevligt och full planering.

Ta hand om er
Kram P