Massge

Det blev en lugn mysig helg med familjen, solen och all snö.

Jag har inte kommit iväg till tandläkaren men på massage. Var ett underbart ställe på östermalm, ska verkligen komma tillbaka. Tror det var bra för mig och kroppen. Det var en blandning av massage, oljor och yoga. Jag var tvungen att tänka på andningen och det är något jag är dålig på. Jag andas väldigt högt uppe och rätt stressigt (med miljoner tankar som poppar upp). Men med ny andning kunde jag släppa lite spänningar och tänka på att bara njuta. Det är något jag lärt mig, att någon annan tar på mig och jag njuter. Ibland poppar något minne el tanke upp men lyckas hålla dem tillbaka en stund. Inte bra kanske, att tränga bort, men behöver en timmes total frihet ibland.
Efteråt brukar dock en häftig huvudvärk tillkomma pga spänningar som släpper och minnen som kommer upp. De jag trängt bort....
Men tänker fortsätta träna, behöver det. Min förra sjukgymnast fick ta det väldigt lugnt med att röra mig pga huvudvärken och minnena men verkar gå åt rätt håll nu.
Kroppen kommer alltid minnas men om den lär om sig kanske det blir lättare.

Ni har väl läst om fd polischefen? Har inte "brottsoffer" bra bild av polisen nu lär de ej våga dit nu. Tyvärr. Själv känner jag många bra poliser och tycker det är synd att en människa ska förstöra för de andra.
Poliser, lärare och läkare är exempel på yrken som man kräver lite mer av, pga att de möter barn, ungdomar och brottsoffer. Så det är alltid beklagligt när något sådant här händer. Samtidigt jobbade han med dessa kvinnofrågor. Förtroendet minskar tyvärr för hela kåren. Men jg hoppas man kan se att "de dumma" finns överallt,i alla klasser och yrken och vågar ge polisen en chans. För de flesta är faktiskt bra.

Varje gång jag ser någon sexbrottsling i tidningar och media tittar jag alltid lite extra, är det någon jag känner igen, någon jag träffat? Sjukt att göra? En del av min önskar nog att fler av de som utsatte mig åkte dit, att jag skulle få syn på dem. Men när jag varken har nr, namn el adress är det rätt svårt. Han skötte allt, planerade allt. Det var han som gjorde detta men med hjälp från andra, ofta. Hur är det möjligt? Att gå mot någons vilja? Att svika och göra någon så illa? Det finns inte inte för mig. Att förstöra någons liv.

Man får tro på karma....allt kommer ikapp en. Så tänker jag att i nuet kan han ej göra mig illa, nu är det jag som gör det...om jag lever i det förgångna och inte tar steget ut. Det har jag gjort, det är jag tacksam för. Om jag gett upp, då hade jag lika gärna kunnat gå och dö. Ärligt. Ett sådant liv vill jag inte ha och är inte värd det heller. Nu får jag se det bra i saker, omge mig med fina personer och söka hjälp när jag behöver. Det är inget nedslag att söka eller be om hjälp, det är styrka. Det behöver vi alla ibland.

Vad tycker ni om denna krönika av Anna Larsson i Svenska dagbladet? Om polisernas kvinnosyn, läs här.

Kram P