Bemötande av sorg

Vi alla har nog varit med om någon sorg, dödsfall, flytt, avsked, övergrepp,sjukdom,skilsmässa och allt däremellan. Vi har också mött andra i sorg.
Många gånger vet vi inte hur vi ska bemöta människor i sorg. Jag har varit på båda sidor. Jag har mött dem med sorg och jag har burit sorg.

Jag vet att ofta spelar det ingen roll om vad man säger, hur man säger det.....det viktiga är att man finns, vågar närma sig och inte flyr personen i sorg.
Varför man frågar och pratar är viktigt, det visar att man bryr sig. Att någon ens pratar med en i sorg är så viktigt och många gånger avgörande för läkning mm. Man behöver prata om det, veta att det finns människor runt sig.

Många säger, jag vet inte vad man ska säga.... Finns där bara. Det är det viktiga. Det skulle vi själva velat om det var ombytta roller, visst?

Det finns dock saker man inte vill höra, som många fått höra. Jag vet....jag är en av dem.

• Var inte ledsen
• Ersätt förlusten
• Sörj i ensamhet
• Tiden läker alla sår
• Var stark (för andras skull)
• Håll dig sysselsatt

Jag har många gånger hört, mister du en står det tusen åter mm. Visst det gör det men just nu mår jag dåligt. Låt mig vara ledsen. Samma gäller när någon nära dör och någon säger, han har det bättre där han är nu?! Visst personen kanske inte lider av sjukdom el liknande mer men vad är ett bättre ställe än här hos oss? Hur vet du att han har det bra? Vi kan alltid hoppas det men när man sörjer måste man få vara ledsen för att komma vidare.

Jag har varit med om att en ny kanin har köpts för att ersätta en annan när den dog. Vi köper en ny.....i all vänlig tanke men man måste få sörja den man hade först för att njuta fullt ut av den andra. Det kan även låta såhär "du hittar en ny flick/pojkvän snart" som jag nämnde ovan.

Att sörja själv är det många som lär sig, "ska du gråta, kan du göra det på ditt rum". Människor kanske inte vet hur de ska bemöta en när man gråter, då sluter man sig och gråter i ensamhet. Det bli liksom fult att gråta. Man skäms nästan.

Tiden läker alla sår.....du ska se att du snart mår bättre känner vi väl alla igen? Javisst kommer jag må bättre men NU mår jag inte bra.

Var stark, håll huvudet högt...är det inte mer plågsamt att hålla det inom sig? Att sticka huvudet i sanden löser inget. Ofta håller man sig stark för andra.....

Håll dig sysselsatt frasen har jag "mött" många gånger. Det är bättre om du kommer ut, det är bra att ha något att göra. Visst kan det vara bra men man måste även lyssna på kroppen. Försvinner sorgen för att jag jobbar/träffar vänner/pluggar? Den skjuts bara bort, gror inom en. Man måste bearbeta innan det kan försvinna. Och är man utbränd måste man "göra inget", finns inget val.

Som sagt är det inte alltid lätt att veta vad man ska säga och ofta menar man väl när man kläcker ur sig de fina fraserna jag nämnt. Men man kan försöka tänka lite längre....
Man gör det dock inte av illvilja. Att inte försöka kan jag tycka är mer illvilja och skulle/har sårat mig mer. Någon om drar sig bort eller låtsas som inget....

Något att tänka på....
Nu lördagsgodis och mys . Barnen sov borta i natt,nu är de hemma igen. MYSIGT! Ska krama mina älsklingar, de är mitt allt. Så glad att jag har dem, mina sorger flyger lättare förbi med dem nära.

Kram Paulina