måndag 1 mars 2010

Att bli skälpt....

Känner mig så trött.....ledsen.....orklös.....maktlös.....arg.....frustrerad

Det är ett problem, att samhället inte tar sitt ansvar, att man blir dåligt bemött (om man nu blir bemött i överhuvudtaget).
Vi som varit utsatta för övergrepp skriker som jag skrivit innan i tystnad, vi hörs inte.....då finns vi inte. Vi orkar inte alltid stå upp för våra rättigheter, vi vågar inte, kan inte, vet inte ens om vi har varit med om övergrepp....

Nu flera år efter övergreppen orkar jag stå upp för mig själv och kämpar för alla er andra. För jag vet att musten går ur en, man orkar inte....
Trots att jag gått vidare, kommit vidare från övergreppen och det som hände lever jag med sviterna varje dag.
Att myndigheter, människor tror att man måste må helt bra flera år senare, att man inte behöver mer hjälp.
Myndigheterna och samhället sviker oss.
Först tar vi modet till oss att anmäla (långt ifrån alla gör det), sen blir många bemötta som skit (inte jag) som om de bär skulden, sedan går de upp i rätten och får vissa frågor som absolut inte är berättigade eller ens intressanta. Om det leder till en dom är det viktigt att stödet inte tar slut där. Alla som är utsatta, de som anmält och inte, de som fått en dom eller inte måste få hjälp och stöd så länge de behöver.
De har de (NI) rätt till, de är de (NI) värda!
Man ska inte behöva kämpa mer.....gå ännu mer mot strömmen. Man var ett offer i händelsen, när man väl tar sig ur det måste man ändå få stöd kring de frågor som alltid kommer finnas.
Om gärningsmännen döms, får de ett tidsbestämtstraff. Vi får livstid.....särskilt när samhället sviker. Man ska inte behöva kämpa mot försäkringkassan om sjukskrivining, kämpa mot skatteverket om skyddad adress, kämpa hos polisen om besöksförbud mm mm. Borde de inte förstå allvaret? Och vara på "vår" sidan.

Just nu har jag suttit med min skyddade adress och kämpat, bara för det gått några år är då allt packat och klart? Lugnt och tryggt? Nej vi behöver det lugnet en skyddad adress ger, stressen det annars ger skadar mig men främst mina barn. Jag kämpar på.....argare och argare! Förklara sig, varför? Han har inte kunnat kontakta mig pga skyddad adress så inget nytt har hänt. Ska det behöva hända nåt innan? Han kanske aldrig kommer kontakta mig men om....

Förstår att det finns människor som ansöker av inte så allvarliga orsaker, likaså finns de dem som utnyttjar soc och frsk för pengar (sjukskrivniung mm). Men något som gör mig så arg är att "han" har skyddad id pga vad?! Han sitter ju i fängelse just nu och innan påstod han att han var hotad.
Man ska vara mytoman och manipulativ, då lyckas man komma åt och utnyttja det mesta....Men är man rädd, orolig och ärlig vart finns då stödet?
Förändring måste ske. Det ska jag punktera på seminariumet i riksdagen om några veckor.
Stöd oss istället för att skjälpa!

Får så många mail ang detta, de mailen ser inte dem som bestämmer tyvärr. Det borde dem....komma ur glaskulan lite.
Läste förresten om polischefen som nu är anhållen för våldtäkt, grova våldtäkter och koppleri (som han). Att han inte får det lätt i finkan.....tror människor på det? De är ju skyddade och omger sig bara med andra sexualbrottslingar på speciella anstalter. De skyddas bättre än vi.... Att han är polis är väl inte poppis men han får ju skydd. Fint va?
Jag säger inte att de inte borde få det men vi borde också få det. Vi borde också vara viktiga.

Stå upp för era rättigheter, ta hjälp från andra.....ni klarar mer än ni tror och NI ÄR VÄRDEFULLA!

Kram P

2 kommentarer:

att flyga utan vingar sa...

Man blir ju mörkrädd av hur samhället hanterar "sådana som oss". Vi valde aldrig detta men det tas inget ansvar. Det är som du säger vi är dömda att leva med detta på livstid..
Tur att du hittat den ofantliga kämpar glöden som du har och att du orkar..
Du är fantastisk!!
Kram

Anonym sa...

Jag uppskattar att du orkar, vågar skriva och berätta!

 
Blogg listad på Bloggtoppen.se