Sorgepeng?!

Ni har kanske läst om den mamma som fick sin sjukpenning indragen eftersom hon inte infann sig på arbetsförmedlingen dagen efter att hennes son dog i hennes famn efter en tids cancer.
Helt sjukt....men antar att det är reglerna det är fel på och måste ändras. Men medkänsla måste man väl ha?
Vem skulle ha lust, ork och vilja att uppsöka ams dagen efter en sådan sorg? Allt man vill just då, kan jag tänka, är att få tid tillsammans med de man älskar, få sörja och få ett "fint" avsked. Att ta upp en samtal och fixa dessa "små och obetydliga saker" just då. Vem bryr sig om annat än sorgen? Vem ska behöva det? Och vem kan kräva det?
Mina tankar går till Victor, hans familj och hans nyfödda syster Wilma. Det är tragiskt det som hänt, mest att de förlorat sin son....inte pengarna i sig.

Tyvärr förvånas man inte, de finns vissa riktlinjer som man själv upplevt inom andra "händelser", som det jag jobar med. Man har sina riktlinjer och regler och lämnar känslorna helt. Förstår att man inte bara kan gå på känsla men då måste ju något ändras.
Hoppas det kommer en lagändring, att det ses över framöver.
Moderaterna vill nu att om ett omyndigt barn dör ska föräldrarna ha rätt till ersättning från föräldraförsäkringen under två veckor. De vill införa en sorgepeng till följd av domen. Vet inte om pengar gör något annorlunda....mest tanken.
Upp till politikern nu!
Hoppas fler kämpar än föräldrarna, denna kamp ska de inte behöva ta själva.....styrkekramar till er