Att våga öppna sig

En av de tankar som dök upp under riksdagsseminariumet var att en forskare och gynekolog från NCK pratade. Hon var jätte bra, hade bra åsikter och var förtroendeingivande.
Hon tog upp Kvinnofridslinjen, dit man kan ringa om man varit med om misshandel, övergrepp mm. Där svarar psykologer, kuratorer som är "experter" inom detta.
Det är ju jätte bra men vet att många gånger öppnar man sig inte till dessa "professionella" utan mer för jourkvinnor mfl.
Jag vet det själv....jag öppnade mig aldrig helt för psykologer, terapeuter eller liknande. Kanske var min skam som inte ville försvinna, kanske var personkemin.... Det var jobbigt att inte öppna mig, samtidigt var det jobbigt att våga öppna mig, Släppa ut allt... Jag gav små hintar...som jag vet/tror en jourkvinna hade uppfattat på ett annat sätt en de jag mötte. Ville att de skulle se mig, förstå....kunna läsa mina tankar.
Jag ville öppna mig men skämdes och tyckte det var mitt fel, sen ville jag bara glömma. Jag trodde jag skulle klara att förtränga, det kunde jag, ett tag....Det kommer alltid ifatt en. Jag önskar jag öppnat mig tidigare, tror jag hade gjort det om jag kommit till en jour direkt.

Men många av de jag möter i mitt jobb nu säger att på en kvinno/tjejjour känns det mer tryggt och jag känner igen mig. Det känns mer som hemma, ingen sjukhusmiljö.
Tror att det är viktigt, en mysig atmosfär samtidigt som "behandlingen" inte blir för "behandling"....hänger ni med på den formuleringen:)

Det kan vara skönt att bara prata och få stöd, bli lyssnad och trodd på. Det är ofta det viktigaste, att få berätta, känna sig förstodd, trodd på och få bekräftat att man inte är ensam.
Många gånger har jag känt att professionella inte har varit med om dessa samtal alltför ofta och då känner man sig frågesatt vilket absolut inte får hända. Man måste känna att man inte själv var den som gjorde fel. Samtidigt tycker jag att en samverkan mellan professionella och jourer är bra, då vissa behöver hjälp en jour inte kan erbjuda. Man kan ju kombinera dessa två "hjälper".

Jag är fullt medveten om att det finns många bra professionella som är underbara och som har rätt kompetens, men tyvärr sviktar det mellan kommunerna. Stockholm vet jag är bra på mycket inom detta.
Alla måste ha rätt till rätt och bra hjälp, det ska inte vara beroende på var man bor.

Jag vet att jourer för mig betytt mycket och jag vet att Novahuset betyder mycket för många där ute.
På en jour vet man att de möter många tjejer med just detta problem, inte massa andra problem. Vi är experter just på våran sak.
Sen kan jag känna att utbildningen inte är allt, som många politiker ofta verkar tro. Jag vet att bara med rätt vilja och med rätt känsla kommer man längre med ett "offer" än med högskolepoäng. Interna utbildningar och personliga egenskaper är det bästa, helt klart.
Jag kände och vet också att många tycker som mig, att det är skönt att prata med någon som varit i samma situation....man behöver inte förklara på samma sätt. Det är en svår sak att "förklara" för någon som är obekant med problemet.

Så något jag tycker är viktigt är att politiker (de som bestämmer) mötts med professionella samt jourare för bättre jobb och planering. Det är ändå vi som arbetar med frågorna som vet mest.
Det hoppas jag på, bättre dialog mellan "golvet" och cheferna....

Idag blir det bio med hela familjen:) Alma har hälsat på sin gamla klass i dag, de hade saknat henne verkade det som. De hängde på henne hela tiden....:)

På vägen hem fick vi höra ett surt samtal mellan man och kvinna, där kvinnan gjorde slut över telefon....pga hans barn, Ja mycket ska man höra.... Lite privat för tunnelbanan kan jag tycka....men men

Ha en fin fredagskväll ni fina

KRAM Paulina

P.S
Blir alltid lika arg varje gång jag åker tunnelbana, vart fa... är papperskorgarna?