Ibland säger vi inte något på veckor, månader om A:s biologiska pappa, han finns inte, han är ingen. Ibland väljer vi att inte minnas, vi väljer att vara nöjda med vårt liv nu.
För henne är det svårare på ett annat sätt, hon förstår inte riktigt vad som menas med biologisk pappa, (hon förstår nog men vill inte riktigt då T enligt henne är hennes pappa).
A bryr sig oftast inte, hon nämner honom knappt.
Idag kom jag in på ämnet, var något föräldraprat om vad man inte får göra mm..(då hennes killkompisar gjort något fel idag)
Denna gång vek A inte av vägen, hon valde inte att strunta i honom, hon valde att fråga. Hur länge har "han" suttit inne? Hur länge ska "han" sitta där?
Sen en fråga som högg tag i mig, varför måste "han" komma ut?
Huvudet gick på spinn, vad var rätt svar? vad var rätt svar för e 7 åring i detta sammanhang? moraliskt rätt? pedagogiskt rätt? psykologiskt rätt? och viktigast, vad tyckte jag som mamma var rätt?
Jag tog henne i famnen, vi pratade en stund...hon berättade att detta var en av de saker hon drömt om. Att han var fri. Det högg, högg hårt i hjärtat. Jag visste att så var fallet men att höra min "lilla" flicka berätta det så öppet med sådan inlevelse fick mig att vilja fly...fly bort med min familj till landet tryggt. Finns det?!
Just då när vi satt där med armarna om varandra var vi trygga i varandras famnar och jag sa till henne att jag hoppades han mådde bättre och fått hjälp när han kom ut. Trodde jag det, nja? Önskade jag det, javisst.
Vi låg länge och läste saga ikväll, hon läser så bra nu och jag blir så stolt. Det var skönt att koppla bort det förra ämnet och vara en "normal" mor med dotter. Skratt, prat och godnattsaga.
Nu blir det bonde söker fru, lite jobb och lite egen tid
By the way....
Uppsala tidningar (Josefin Sköld) tar upp viktiga ämnen i en artikelserie.
"Vuxna män söker sex med barn", läs här
"Han vill betala 1000 kronor för en oskuld", läs här
"De finns överallt i din närhet", läs här
"Ett bokat möte kan leda till fällande dom", läs här
Ta hand om er fina
Kram Paulina
onsdag 11 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Usch förstår det är jobbigt! Men tycker du ska vara stolt över dig som kan hantera det så bra ändå verkar det som.
Skickar styrka!
Ps hoppas din kille vinner tävlingen =) Ska hålla tummarna!!
Ps2. Får jag länka till din blogg på min?
Kram
Smultronet
Absolut du får gärna länka mig? Om du känner att du vill dela med dig av dina "skyddade" inlägg får du gärna maila mig lösen. Vore intressant att få dela tankana med dig.
Det lämnar jag såklart inte vidare.
Ta hand om dig! Du är värdefull!
Många kramar
tack Paulina. Ja det kan jag göra. Vad har du för mailadress?
Tack för din omtanke
Hoppas du haft en bra dag!
Styrkekramar
Smultronet
Min mail paulina@novahuset.com
Kramar till dig
Skicka en kommentar