fredag 13 november 2009

Dikter till er fina...

Det finns många människor där ute som inte inser hur fina och viktiga de är. De har mörka historier i sitt bagage som man önskar man bara kunde trolla bort. De tjejer jag har kontakt med berör mig varenda en, på olika sätt.
Detta är till er och till er andra som bär med er tunga och plågsamma minnen.

Ni är värdefulla och betyder något för mig. Jag önskar att ni finner hopp i det mörka och tror att ni ska kunna ta er ur denna mörka tunnel. Jag är säker på att det går! Ni klarar mer än ni tror och jag finns här, jag tänker på er och sänder er hopp och styrkekramar.

"Syndabekännelse för förtryckta
Gud, jag bekänner inför dig att jag inte haft någon tro på mina egna möjligheter.
Att jag i tankar, ord och gärningar har visat förakt för mig själv och min förmåga.
Jag har inte älskat mig själv lika mycket som de andra,
inte min kropp,
inte mitt utseende,
inte mina talanger,
inte mitt eget sätt att vara.
Jag har låtit andra styra mitt liv,
jag har låtit mig misshandlas och föraktas.
Jag har trott mer på andras värderingar än mina egna och
låtit människor vara nonchalanta och elaka mot mig utan att säga ifrån.
Jag bekänner att jag inte har sträckt på mig i min fulla förmåga,
att jag varit för feg för att ta strid i rättfärdig sak,
att jag vikit mig för att slippa bråk.
Jag bekänner att jag inte vågat visa hur duktig jag är,
inte vågat vara så duktig jag kan.
Gud, vår far och skapare,
Jesus, vår bror och frälsare,
Ande, vår mor och tröstare,
Förlåt mig mitt självförakt.
Upprätta mig, ge mig tro på mig själv och kärlek till mig själv.”

(Man behöver inte vara troende för att dessa ord hugger tag i en, så sanna de kan vara och har varit för mig iaf)

Dig väntar en glädje.
Det finns inga förlorade dagar,
inga förlorade år.
Någon har tagit vara på dem,
satt in dem på ditt framtida konto,
låtit dem växa med ränta på ränta.
Tusenfalt skall du få dem tillbaka -
inte sådana de var då du trodde att du förlorat dem,
kantstötta, sönder trasade.
Någon har tagit dem i sin hand som krukmakaren tar en grå,
ful lerklump och formar av den det ogripbara.
Du ska få tillbaka alla dina förlorade dagar,
alla dina förnedringens år -
inte sådana de var men sådana de ämnades att vara.
Dig väntar en stor glädje någonstans ännu förvarad i en kruka av ler.

"Det som inte dödar dig, gör dig stark!"
"Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att alltid hoppa högst, att vilja mest
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att alltid komma längst eller att alltid lyckas

Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och att ta del av den
Att falla till botten, att slå sig hårt, att alltid komma igen
Att vara stark är att våga hoppas när din tro är som svagast, att be om hjälp när du inte orkar
Att vara stark är att se ljus i mörkret och att kämpa för att nå dit"

Ni är värda livet, lyckan och framtiden! Ni är värda era drömmar, för ni är speciella precis som ni är.
Styrkekramar till er

1 kommentar:

smultronet sa...

Fina dikter! Dom berör så! Gillar speciellt den om leran och krukmakaren.

Hoppas du haft en fin dag för de e du så värd!

Värmande styrkekramar
Smultronet

 
Blogg listad på Bloggtoppen.se