Kärlek och tacksamhet

Ibland när jag är ute och går och låter tankarna vandra fritt kommer jag på mig med att känna en sådan tacksamhet till T.
Han kom in i mitt och A:s liv när hon var 2 1/2 år (5 år sedan). Han blev snabbt hennes pappa och älskade oss både som inget av det som hänt "spelade" någon roll. (förstå mig rätt).
Han har hela tiden stöttat mig, innan, efter och i rättegång.
Resan har varit otrolig tufft, för mig som person, som mamma och definitivt som käraste. Jag har många gånger stött bort eller behövt mer än man normalt gör. Jag har testat honom, jag har låtit honom ta mycket.
Ibland behöver jag vara nära, ibland behöver jag vara själv utan minsta beröring. Jag behöver förståelse i tystnad men inga god råd. (svårt att förstå för en nära ibland, jag är inte lätt att leva med)
Jag behöver vara mig själv, hitta mig själv och bygga upp den person jag blivit.
Jag tänker annorlunda, jag ser annorlunda på saker och jag har förändrats dessa år sedan våra vägar möttes.
Så ibland blir det motgångar, det blir kontflikter men trots slitningaroch mycket tungt står han här. Han älskar E och A på precis samma sätt, som sina egna (varav E bara är biologist hans).

Jag är tacksam för att han stått vid min sida, för att bygga upp mig själv men också bygga upp min dröm (Novahuset).
Som ni vet har jag gjort detta på heltid snart ett år, ideellt, och det hade aldrig gått utan honom och hans stöd.

Jag säger det inte tillräckligt ofta, men jag älskar dig och är dig evigt tacksam.....Tack för att du är du!

Har varit på spa hela helgen med mamma och mina älskade systrar. Så underbart!
Underbara behandlingar, god mat och stora fina rum. Det som smällde högst var mitt fantastiska sällskap. Är så trött nu, får visa bilder och skriva mer om helgen i morgon. Blir en tidig kväll nu, ladda för möte och intervju i morgon.

Caroline Engvall (författaren till "14 år till Salu") har skrivit om mig i helgen, läs här .

Ta hand om er och varandra.

Kram Paulina