Ögon kan säga mycket, likaså dess blickar. Ibland mer än tusen ord.... De kan avgöra hur man gör, hur man känner och hur man ser olika situationer och faror.
Jag har många gånger mött ögon, svarta av ilska och hat (eller vad det nu var men så jag kände). En blick kunde få mig att bli rädd för mitt liv, inte känna något alterntiv till det som hände och en sådan usatthet.
En blick, så var man i ett grepp utan at veta hur man kunde komma ur det.
En blick och man kände sig tvungen att fullfölja hans önskan.
En blick och mitt liv raderades och underkastades.
En enda liten blick.....
Många gånger behövde han inte höja armen eller hota mig med ord.
Jag visste att kniven fanns, jag visste hur arg han kunde bli....ja visste...en enda blick sa allt detta. Att gör som jag säger, annars blir det värre.
Det är nog det många har svårt att förstå, att man inte säger något eller går på hans linje utan direkta hot eller slag. Men man lär sig, lär sig läsa mellan raderna, lär sig förstå hans känslor och person. Man lär sig hur det blir när man inte lyder... Man har försökt alla knep o metoder. Andra kan ha svårt att förstå det, jag hade sälv svårt att förstå det....förut. Därför skulden och skammen höll mig så hårt tror jag.
Så då är det rätt bekvämt (för honom), en blick och någon går i ens led. Man följer minsta vink, av rädsla, oro och ovisshet. Då är man rätt nedbruten.
Idag sitter blickarna kvar, jag har blivit rätt bra på att läsa av (dock fel ibland pga att jag många gånger tror det värsta och tilliten inte än är på topp). Men jag studerar gärna någons ögon, vad säger dem....samma sak som munnen? Jag kan läsa en blick som tar avstånd, jag blir rädd när jag avläser kontroll eller liknande. Likadant med oförståelse eller fördömmande. Ögon säger mycket.
Nu blir det att ta hand om stora tjejen som nu är sjuk, sjukan igår. Hennes återkommande spottkörtel som krånglar....alltid något. Pust. Men nu vet man ju vad det är, så medicin och vila. Hoppas hon kan vara med på skolavslutningen.
Ta hand om er
By the way, vann kriget med skatteverket, denna gång....kan andas lite lättnad över att ej behöva vara rädd och orolig hela tiden. Att man ska behöva kriga för sitt liv.....
Kram P
tisdag 8 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Bara KRAM. Du skriver så fint och smärtsamt...
Du har så rätt om ögon och jag liksom du har lärt mig läsa av ögonen, i alla fall på de jag träffar ofta. Håller tummen för din tjej och glad för din skull angående skatteverket. Kram Anna
känner igen det du skriver, och skickar tankar och kramar
Skicka en kommentar