torsdag 17 juni 2010

Minnen

Minnen av rädsla, maktlöshet, oro....då jag kände mig värdelös, äcklig, dum och ensam....ledsen tog jag hand om mig själv. Dolde sanningen, både för mig och andra. Jag skämdes....hade skulden på mina axlar....duschade bort det hemska, valde mask, plåstrade om själen och log.

Jag tittar in i ett par svarta brunnar....möts av ilska, hat och förakt. Jag blir rädd, darrar i hela kroppen. Vad händer nu? Fick nyss höra alla hemska ord man kan.....jag som bara tittat upp från backen och oturligt nog var det en man där. Jag hade flörtat, horan i mig ville knulla....för det ville jag visst med alla. Bara det jag dög till. Det kröp i kroppen. Var jag så värdelös? Hans ord borrade i mig....
Kände mig nästan äcklig av mig själv, som om han hade rätt. Han bet sig in innanför huden, med sina tankar och känslor. Vi satt i bilen, hela tiden kokade han bredvid mig. Vad händer nu? Vad blir det av mig? Vad blir det av detta? Finns jag i morgon?

Någon kom in, det var tydligen han jag skulle ha sex med. Skulle "han" vara med eller "bara" denna för mig nya man. Hur kan jag överleva detta bäst?...jag flyr....bort till fjärran långt borta. Jag känner inget, jag ser inget, jag finns inte. Jag fungerar som en robot, bara för er. Själv flyger jag upp mot taket. För att slippa döden, för att slipa hoten o rädslan viker jag mig. Jag lyder som så många gånger förr. Kan du se mina tårar? Kan du inte se? Att jag inte vill, mina ögon ber....

Ni är flera, sliter och drar....allt som nu händer ber jag någonstans att jag ska klara. Förnedring....jag skäms, jag skakar. Det händer så mycket som inte är mina val, de finns inte ens i min värld....Det gör ont, det är vidrigt....det är jag! Kan inte se, torkar, kan inte gå, gör ont, vill kräkas, får inte visa....Alla dessa ögon, alla dessa hjärtan....varför undrar ni inte, varför räddar ni mig inte?


Många gånger minns jag allt, några gånger e otydliga....
Många gånger gör det ont, som om jag går sönder....några känner jag ingenting.
Så tacksam att något inom mig kämpat vidare....gett hopp. Det går, tillsammans är vi starka!

Ni är inte ensamma, ni bär ingen skuld! INGEN har någonsin rätt att göra något med er som ni inte vill. Ni är värdefulla..... KOM IHÅG DET!
http://www.novahuset.com/

Kram Paulina

2 kommentarer:

att flyga utan vingar sa...

många kramar till STARKA OCH FINA dig!

Anna sa...

Så starkt skrivet, är så glad att det fanns styrka inom dig när allt detta hände så du kunde överleva!

Ljusets kramar

 
Blogg listad på Bloggtoppen.se