Vill inte acceptera vinterns närmande...

Jag älskar ljuset, jag älskar värmen och vad den gör med mig. Att vakna till en blå himmel, av solens strålar, fågelsång och av den underbara känslan utsövd och pigg gör mig levande. Jag känner mig fri, lycklig och lugn. Samtidigt som lugnet och inre ro infinner sig får jag kraft, kraft att vilja, kraft att kämpa, leva och njuta av varje sekund.

Jag behöver ljuset i mitt liv. Nu inväntar jag mörkret, det kalla och försöker vara positiv och pigg. Men flyktkänslan kommer, den närmar sig varje dag mer och mer. Tröttare och tröttare stiger jag ur sängen, tröttare och tröttare gör jag mina måsten.
Missförstå mig inte, jag älskar hösten. De färgglada färgerna i trädens toppar, löv att leka med på marken och fåglarnas avfärd mot varmare klimat. Jag sticker inte under stolen med att höstkläder ligger nära hjärtat med, att köpa en höstgarderob är alltid upplyftande.
Jag älskar även vintern, att kölden biter i mina kinder, det knastrar under fötterna när man går och snön ligger täckt över marken. Alla roliga aktiviteter som pulkaåkning, skidor,skridskor och kasta snöbollar är också ett plus. Att ligga i snön och göra änglar med barnen och sätta en morot mitt i snögubbens huvud är också det något härligt och glatt.
Men....
Med detta ljuvliga höst och vinterväder måste ljuset finnas för att lysa upp dessa härliga årstidsegenskaper. Jag behöver en sol för detta. Annars blir jag TRÖTT! Kanske får köpa en sån där lampa med "riktigt" solljus:). Eller fly landet.

Förra året åkte vi till Florida över nyår två veckor, underbart! Nu sitter jag med planer och flykttänk för mörkrets intrång. Om jag fick välja hade en resa inbokats till november och en till februari. När det är som mörkast och blaskigast här hemma. Det skulle behövas för att få tillbaka energin.

Nu ser jag ut genom fönstret och ser att jag "klagar" i onödan, för hösten har knappt börjat. Visst är det kallare på morgonen och kvällen men dagarna är fortfarande somriga och soliga. Jag älskar detta! Jag försöker att suga åt mig varje solstråle, all energi som finns och njuta över vädret nu. Men kroppen är smart och har redan börjat bygga upp negativa känslor för mörkrets intrång. Det gör mig trött, så fruktansvärt trött. Hatar att vara trött av ingenting.
Det är inte många som förstår min trötthet, jag har en viktig vän i detta, Elisabeth. Tack för att du vet och förstår min trötthet. Jag vet att den säkert kommer från allt som hänt, att kroppen är trött efter så mycket förträngande och nu så mycket ärligt spel. Det sätter sig på kroppen, absolut. Hur långt man än kommer på sin nya väg. Det kommer alltid finnas där som en skugga trots att jag nu har den bakom mig istället för framför.

Nu ska jag njuta i solen några minuter sen få lite energi att jobba. Ett måste idag, finns mycket att göra.

Tack tjejer för i fredags och dialogdagarna ang kvinnokonventionen och mäns våld mot kvinnor som ungdomsstyrelsen anordnade. De gav mig mersmak och energi trots att den tog mycket energi att vara vaken så länge. Jag åkte därifrån med fler "måste göra" och ny kraft att göra dem. Nu kommer vi ta nya tag och köra på vårt viktiga arbete. Ni glömmer ej medlemsskapet på http://www.novahuset.com/ va?

Tack för mig och idag
KRAM PAULINA