Ett nervöst men tacksamt ex:)

Livet är upp och ner, man träffar nya vänner och man bryter kontakten med vissa, man lär sig något nytt varje dag och jag vill njuta av livet och mina nära varje sekund jag finns. Det finns mycket att skriva om livet....

Livet är också bra roligt och annorlunda, just idag blev jag full i skratt av en känsla. Jag har två vänskapsrelationer som skiljer sig i mängden, mitt ex och hans tjej (fästmö). I en "normal" värld ska man väl inte hålla kontakt med sina ex, man får ju inte messa, ringa och ses. Eller? Många anser nog det, och det har jag (vi) hört många många gånger. Att sedan bli nära vän med hans nya, hur fel kan det bli? Ja enligt många har vi tre hört, hur kan ni vara vänner? Får de ses? Accepterar hon dig? Folk dömer, tycker och tänker om det mesta som inte är inom normalramen.....

Många hade kanske inte klarat ett sådant "förhållande", många hade nog varit svartsjuka, otrygga eller kanske vara frågande. Jag är glad att de två personerna, vännerna, är mig nära och tänker ungefär som jag. Att vi möts och inte ser felen utan möjligheterna med vänskapen. De betyder mycket för mig, de är värdefulla och jag behöver dem båda.
Just därför går jag på nålar, de ska ha barn typ närsom helst och jag av alla människor är nervös. Hur låter det, exet är nervös:)
Men de har haft det tufft och jag önskar de allt bra i världen och vill bara se dem med lillan/lillen i famnen. Se deras lycka.
Vet ju att allt kommer gå bra men ändå någon spänning i kroppen, hur känner då de?

Det var några år sedan man själv gick med en bebis i magen och jag kan sakna det. (kanske inte sista veckan:)). Att känna sparkarna, livet inom en som växer och växer. Det finns.....ett liv inom en. Men det är först när barnet kommer ut man förstår det overkliga. Jag har varit med om det två gånger och förstår inte än idag hur allt kan bli så fint och bra, att ett liv kommer ur en. Kommer och kommer, det plågas fram:). Men all smärta är värt det.
Att allt är på plats precis där det ska, visst är det ett mirakel?
Hm blir sugen, får krama om alla bebisar i min närhet. Får kidnappa exets och Becks lilla för några sekunder sen när den gjort dem glädjen att komma och luktar in bebisdoften....sjukt:)

Idag blir det finbesök av T:s mamma, mormor och syster. Det ska bli roligt att visa upp vårat nya hem och omgivningar.

En sista tanke, tack Becka för allt jobb med Novahuset, utan dig vet jag inte vart jag varit nu. Uppe och stressat i taket eller legat med ångestkramper....det har varit så mycket med dessa ansökningar och själv hade jag inte klarat det. Det betyder så mycket för mig att få hjälp att dela detta viktiga med någon. Du är bäst vännen.

Kram på er