torsdag 24 september 2009

Ny dag, nya tag

Jag vaknade självmant idag, alltid lika härligt. Solen sken in på mig och kraften fylldes på, lika härligt det. Packade ihop barnen och snart beger vi oss till Almas vän Nathalie för en stunds lek med fyra tjejer (+två mammor). Tjejigt värre:)

Jag har kommit på att jag kan hänga upp mig på saker, på människor. Att jag inte riktigt kan släppa taget. Vet inte alltid vad det beror på. En del relationer finner jag förklaring till, en del behöver jag och en del mår jag bra av.
Men sen finns det vissa undringar om personer, gamla ex och gamla vänner, som liksom biter sig fast. Jag har blivit sårad av några vänner genom åren och de kan hänga efter mig i tanken trots att jag hellre skulle vilja släppa. Mår inte bra av dem men ändå frågar jag mig själv vissa saker och känns nästan som om jag ältar.
Samma gäller ex, två ex är nära vänner och de behöver jag och inte så mycket mer om det, men sen finns det andra. Andra som en gång fått mitt hjärta att klappa som en skenande häst, det finns killar/män som varit bra men inga känslor uppstått från min sida. Vissa har försvunnit ut i tomma intet och jag kan fråga mig var de är, vad de gör och vad som kunde blivit.
Det är en jobbig tanke, då jag borde släppa taget, leva med man och barn här och nu. Men vissa funderingar verkar bita sig fast.
Vet att jag känner mig oerhört sårbar, rädd att bli sviken igen och på det sättet säkert flyr verkligheten och tänker mig bort. Fel? Kanske, men jobbar på det och låter allt ha sin gång.

Något jag absolut inte vill är att sakna de vänner som svikit mig någon gång i livet, undra vad vi som vänner kunde gjort idag, hur nära vi kunde varit. Jag har fina vänner och de får mig att må bra, de ger energi istället för att ta. Som det ska vara. Hur kan det då komma sig att jag kan sakna det som var? Är det dem jag saknar eller tiden före, då det var lättare, då man bara var tonåring utan måsten? Saknar jag det trygga livet och var det särskilt tryggt med dessa vänner?
Funderingarna är många, ska lämna dem här och nu....för en stund. Kanske kommer på en lösning snart och får till ett avslut som är väl behövd.

Nu lite jobb, sen lek och skoj med barnen (Alma har studiedag idag). Jag ska suga i mig solens energi och ljus och inte fundera så mycket. Jäkla tänkare....
Tack ni fina vänner jag har (killar som tjejer), ni är underbara och jag är så oerhört tacksam att jag har er!

Kram Paulina

Inga kommentarer:

 
Blogg listad på Bloggtoppen.se