Överraskning...

Sitter med ett bultande hjärta, fick ett samtal nyss (ett glatt sådant). Berättar mer om det om två dagar:)

Kan säga att ibland kan verkligen allt slit, alla uppförsbackar spårlöst försvinna. Det känns som man landat i en annan kropp, med ny energi.
När det är som mörkast känner jag mig som den mest ensammaste i världen, den mest rädda, den mest utslitna.
När det väl vänder kan inget eller ingen stoppa mig, mitt mående, mina mål och jobb.

Det är ofta tufft, två barn ensam i veckorna, jobba ideellt, belysa problemet vi har i Sverige. Samtidigt som man ska vara den perfekta vännen och mamman(det vill jag gärna). Jag vill detta så mycket så jag jobbar jämnt. Vart hamnar då jag? Jo sist i kön. Just nu känns det värt det, mina barn och arbetet får gå först just nu. Jag tar små pauser och bara njuter av lugnet och de små sakerna kan göra så mycket. En ny påfyllnad av kraft, för vad händer om jag går sönder? Då kan jag inte hjälpa nån.

Ibland kommer det ifatt mig och jag tänker på det jag varit med om, två rättegångsprocesser (varav en gravid), det som hände innan, rädslan och sviket. Att behöva fly sin adress, inte riktigt veta var man hör hemma, det kommer ifatt en ibland. Det är fortfarande dubbla känslor där. Visar mig gärna och säger till alla, så här ser en våldtagen ut, varken bättre eller sämre. Jag vill visa att man inte ska skämmas eller känna skuld. Därför jag går ut med namn och bild i media och i blogg. Inte för att jag som person ska synas....utan det jag står för.

Ibland vill jag bara släppa allt, säga att jag bor där och där, inte behöva dölja mina barns söta ansikten i bloggen, inte behöva tänka vad jag kan skriva. Hatar detta skyddade liv men det är en nödvändighet just nu känner jag. Trots det är jag stark, vet att allt går åt rätt håll och jag bryr mig om och gör det JAG vill.

Nu fortsätter jobbet med novahuset, sedan en väl förtjänt glass i solen med lilla E innan vi hämtar A efter hennes friidrottsdag:) Love u kids, ni får mamma att vara kvar på jorden och kunna njuta av vardagssakerna.

Har hört många gånger att människor i min närhet är stolta över mig. Det är alltid svårt att vara stolt och älska sig själv,kommer dit mer och mer. Så gör ett försök, jag är stolt över mig själv, jag gör ett jäkla bra jobb:) Inte så svårt....jag kan nog ge mig beröm trots allt. Men utan er i min närhet hade jag ALDRIG kommit hit, TACK!

Ska koppla av med Sarah D F, älskar hennes låtar. Så klockrena, I moving on.....

Kram på er

Idoler för mig

Ni där ute som varit utsatta/varit med något hemskt men ändå finns hos oss. Ni som kämpar, ni är mina idoler.

Ni som inte dömmer, inte föraktar eller sviker. Ni är mina idoler.

Ni som älskar, ser det fina och inte det hemska, annorlunda eller jobbiga hos människor. Ni är mina idoler.

Ni med öppna sinnen, öppna hjärtan och ni som vill väl.....ni är mina idoler.

Vänner och familj, ni är ovärderliga!

Det finns många kämpar därute, jag finns med er i tankar, hjärta och själ och kämpar för just DIG! Jag är en seg jäkel och ger mig aldrig....inte när det gäller något bra som detta.

Nu blir det att återgå till musikidolerna på tv. Ses i morgon.

Kram ni underbara där ute

Laddar för en "tjatvecka"

Jag tycker det är så tragiskt att de som utsätts för våldtäkt/sexuella övergrepp inte får den hjälp de behöver. Det är den största anledning till mitt idealla jobb med Novahuset, för att fler ska få hjälp och att de som bestämmer över pengar mm ska förstå att det behövs på fler ställen i landet.
Hjälpen ska inte bero på var man bor, som det ser ut i dagens läge. Det drabbar människor i hela Sverige och det borde prioriteras mer.
När vi var på ungdomsstyrelsens dialogdagar sa någon mycket klokt
- Det ska inte bara finnas hjälp till de drabbade om någon vill, orkar och kan jobba ideellt.

Det är så rätt, människor som jobbar med detta är mer värda och de som får hjälp ska inte behöva tänka. "Någon hjälper mig om de orkar, vill och kan". Det ska vara självklart att de får hjälp. Samtidigt som de som arbetar med dessa frågor ska få lön. Det är ett jobb som alla andra, kanske tyngre ibland. Och jag är säker på att de som väljer detta yrke inte gör det för den höga lönen. Samtidigt tror jag de flesta avsätter tid till arbetet som ligger utanför arbetstiden.

Jag får mail från tjejer som varit utsatta för olika övergrepp och när jag hör deras bemötande blir jag mörkrädd. Vart är kunskapen? Hur ska forskningen om detta nå ut till alla det berör? Det forskas mycket kring ämnet men människor verkar inte nå denna kunskap. Ut och föreläs eller något, för det måste hända mer.

Jag vet själv att man orkar inte kämpa mycket själv. Väl nere i skiten tar orken slut. All ork man har går till att överleva stunden. Man behöver bemötas bra direkt och få det stöd man är värd och behöver.
Jag tänker ägna nästa vecka till att fortsätta med ansökningarna (skulle behöva någon till detta, utan Becka hade jag gått under), samt att jaga kommunmänniskor som kan hjälpa oss. Nu har jag laddat energi och blivit lite upprymd. Tänker inte ge mig. Det är viktigt att kämpa för detta och de ska ge dem som behöver den hjälp de har rätt till. Det är samhällets ansvar och de måste göra de som står bland annat i kvinnokonventionen....

Förra veckan läste jag (som vanligt om övergrepp) i tidningar om två tjejer som sålt en annan tjej, de anhölls för koppleri. Sen var det en kvinna som anhållts för sexuellt ofredande och kränkningar på sin fosterdotter. Det hade pågått i fyra år. Det är sjukt i sig men något annat jag inte fattar är att 2004 åtalades samma kvinna för att ha trakassaserat och svält (hur säger man:))sin adoptivdotter. Hon friades men är det ändå inte lustigt att hon får vara fostermamma? Fosterbarn om några behöver väl komma till någon bra familj.
Dessa nyheter! Intressanta fall då det rör kvinnor. Det är inte lika vanligt men det förekommer och därför tycker jag det är bra att det uppmärksammas.

T är och badar med barnen nu så ska fortsätta jobba, take care.

Kram på er

Ett nervöst men tacksamt ex:)

Livet är upp och ner, man träffar nya vänner och man bryter kontakten med vissa, man lär sig något nytt varje dag och jag vill njuta av livet och mina nära varje sekund jag finns. Det finns mycket att skriva om livet....

Livet är också bra roligt och annorlunda, just idag blev jag full i skratt av en känsla. Jag har två vänskapsrelationer som skiljer sig i mängden, mitt ex och hans tjej (fästmö). I en "normal" värld ska man väl inte hålla kontakt med sina ex, man får ju inte messa, ringa och ses. Eller? Många anser nog det, och det har jag (vi) hört många många gånger. Att sedan bli nära vän med hans nya, hur fel kan det bli? Ja enligt många har vi tre hört, hur kan ni vara vänner? Får de ses? Accepterar hon dig? Folk dömer, tycker och tänker om det mesta som inte är inom normalramen.....

Många hade kanske inte klarat ett sådant "förhållande", många hade nog varit svartsjuka, otrygga eller kanske vara frågande. Jag är glad att de två personerna, vännerna, är mig nära och tänker ungefär som jag. Att vi möts och inte ser felen utan möjligheterna med vänskapen. De betyder mycket för mig, de är värdefulla och jag behöver dem båda.
Just därför går jag på nålar, de ska ha barn typ närsom helst och jag av alla människor är nervös. Hur låter det, exet är nervös:)
Men de har haft det tufft och jag önskar de allt bra i världen och vill bara se dem med lillan/lillen i famnen. Se deras lycka.
Vet ju att allt kommer gå bra men ändå någon spänning i kroppen, hur känner då de?

Det var några år sedan man själv gick med en bebis i magen och jag kan sakna det. (kanske inte sista veckan:)). Att känna sparkarna, livet inom en som växer och växer. Det finns.....ett liv inom en. Men det är först när barnet kommer ut man förstår det overkliga. Jag har varit med om det två gånger och förstår inte än idag hur allt kan bli så fint och bra, att ett liv kommer ur en. Kommer och kommer, det plågas fram:). Men all smärta är värt det.
Att allt är på plats precis där det ska, visst är det ett mirakel?
Hm blir sugen, får krama om alla bebisar i min närhet. Får kidnappa exets och Becks lilla för några sekunder sen när den gjort dem glädjen att komma och luktar in bebisdoften....sjukt:)

Idag blir det finbesök av T:s mamma, mormor och syster. Det ska bli roligt att visa upp vårat nya hem och omgivningar.

En sista tanke, tack Becka för allt jobb med Novahuset, utan dig vet jag inte vart jag varit nu. Uppe och stressat i taket eller legat med ångestkramper....det har varit så mycket med dessa ansökningar och själv hade jag inte klarat det. Det betyder så mycket för mig att få hjälp att dela detta viktiga med någon. Du är bäst vännen.

Kram på er

Ny dag, nya tag

Jag vaknade självmant idag, alltid lika härligt. Solen sken in på mig och kraften fylldes på, lika härligt det. Packade ihop barnen och snart beger vi oss till Almas vän Nathalie för en stunds lek med fyra tjejer (+två mammor). Tjejigt värre:)

Jag har kommit på att jag kan hänga upp mig på saker, på människor. Att jag inte riktigt kan släppa taget. Vet inte alltid vad det beror på. En del relationer finner jag förklaring till, en del behöver jag och en del mår jag bra av.
Men sen finns det vissa undringar om personer, gamla ex och gamla vänner, som liksom biter sig fast. Jag har blivit sårad av några vänner genom åren och de kan hänga efter mig i tanken trots att jag hellre skulle vilja släppa. Mår inte bra av dem men ändå frågar jag mig själv vissa saker och känns nästan som om jag ältar.
Samma gäller ex, två ex är nära vänner och de behöver jag och inte så mycket mer om det, men sen finns det andra. Andra som en gång fått mitt hjärta att klappa som en skenande häst, det finns killar/män som varit bra men inga känslor uppstått från min sida. Vissa har försvunnit ut i tomma intet och jag kan fråga mig var de är, vad de gör och vad som kunde blivit.
Det är en jobbig tanke, då jag borde släppa taget, leva med man och barn här och nu. Men vissa funderingar verkar bita sig fast.
Vet att jag känner mig oerhört sårbar, rädd att bli sviken igen och på det sättet säkert flyr verkligheten och tänker mig bort. Fel? Kanske, men jobbar på det och låter allt ha sin gång.

Något jag absolut inte vill är att sakna de vänner som svikit mig någon gång i livet, undra vad vi som vänner kunde gjort idag, hur nära vi kunde varit. Jag har fina vänner och de får mig att må bra, de ger energi istället för att ta. Som det ska vara. Hur kan det då komma sig att jag kan sakna det som var? Är det dem jag saknar eller tiden före, då det var lättare, då man bara var tonåring utan måsten? Saknar jag det trygga livet och var det särskilt tryggt med dessa vänner?
Funderingarna är många, ska lämna dem här och nu....för en stund. Kanske kommer på en lösning snart och får till ett avslut som är väl behövd.

Nu lite jobb, sen lek och skoj med barnen (Alma har studiedag idag). Jag ska suga i mig solens energi och ljus och inte fundera så mycket. Jäkla tänkare....
Tack ni fina vänner jag har (killar som tjejer), ni är underbara och jag är så oerhört tacksam att jag har er!

Kram Paulina

Vill inte acceptera vinterns närmande...

Jag älskar ljuset, jag älskar värmen och vad den gör med mig. Att vakna till en blå himmel, av solens strålar, fågelsång och av den underbara känslan utsövd och pigg gör mig levande. Jag känner mig fri, lycklig och lugn. Samtidigt som lugnet och inre ro infinner sig får jag kraft, kraft att vilja, kraft att kämpa, leva och njuta av varje sekund.

Jag behöver ljuset i mitt liv. Nu inväntar jag mörkret, det kalla och försöker vara positiv och pigg. Men flyktkänslan kommer, den närmar sig varje dag mer och mer. Tröttare och tröttare stiger jag ur sängen, tröttare och tröttare gör jag mina måsten.
Missförstå mig inte, jag älskar hösten. De färgglada färgerna i trädens toppar, löv att leka med på marken och fåglarnas avfärd mot varmare klimat. Jag sticker inte under stolen med att höstkläder ligger nära hjärtat med, att köpa en höstgarderob är alltid upplyftande.
Jag älskar även vintern, att kölden biter i mina kinder, det knastrar under fötterna när man går och snön ligger täckt över marken. Alla roliga aktiviteter som pulkaåkning, skidor,skridskor och kasta snöbollar är också ett plus. Att ligga i snön och göra änglar med barnen och sätta en morot mitt i snögubbens huvud är också det något härligt och glatt.
Men....
Med detta ljuvliga höst och vinterväder måste ljuset finnas för att lysa upp dessa härliga årstidsegenskaper. Jag behöver en sol för detta. Annars blir jag TRÖTT! Kanske får köpa en sån där lampa med "riktigt" solljus:). Eller fly landet.

Förra året åkte vi till Florida över nyår två veckor, underbart! Nu sitter jag med planer och flykttänk för mörkrets intrång. Om jag fick välja hade en resa inbokats till november och en till februari. När det är som mörkast och blaskigast här hemma. Det skulle behövas för att få tillbaka energin.

Nu ser jag ut genom fönstret och ser att jag "klagar" i onödan, för hösten har knappt börjat. Visst är det kallare på morgonen och kvällen men dagarna är fortfarande somriga och soliga. Jag älskar detta! Jag försöker att suga åt mig varje solstråle, all energi som finns och njuta över vädret nu. Men kroppen är smart och har redan börjat bygga upp negativa känslor för mörkrets intrång. Det gör mig trött, så fruktansvärt trött. Hatar att vara trött av ingenting.
Det är inte många som förstår min trötthet, jag har en viktig vän i detta, Elisabeth. Tack för att du vet och förstår min trötthet. Jag vet att den säkert kommer från allt som hänt, att kroppen är trött efter så mycket förträngande och nu så mycket ärligt spel. Det sätter sig på kroppen, absolut. Hur långt man än kommer på sin nya väg. Det kommer alltid finnas där som en skugga trots att jag nu har den bakom mig istället för framför.

Nu ska jag njuta i solen några minuter sen få lite energi att jobba. Ett måste idag, finns mycket att göra.

Tack tjejer för i fredags och dialogdagarna ang kvinnokonventionen och mäns våld mot kvinnor som ungdomsstyrelsen anordnade. De gav mig mersmak och energi trots att den tog mycket energi att vara vaken så länge. Jag åkte därifrån med fler "måste göra" och ny kraft att göra dem. Nu kommer vi ta nya tag och köra på vårt viktiga arbete. Ni glömmer ej medlemsskapet på http://www.novahuset.com/ va?

Tack för mig och idag
KRAM PAULINA

Skuld och skam, ett återkommande problem

Just nu springer en glad Ella fram och tillbaka med en blombok i handen mellan sitt rum och köket där jag sitter.
-Mamma, va heter den?

Jag svarar och hon ser på mig med ett leende och ett aha. Tror hon har bläddrat igenom hela barnblomboken snart, då lär hon nog vara rolig nog att börja om från sida ett igen snart.

Hon har lekt själv hela förmiddagen, inte för att jag inte haft tid utan det har varit självvalt. Ibland måste man leka med henne hela tiden och vissa dagar är hon i sin egna värld. Det är härligt att lyssna när hon leker och pratar med sina barn (dockor). Blir så full i skratt när hon låter som en själv. Hon säger samma saker som jag gör till dem, när jag är glad, ledsen eller arg. Hon brukar gå igenom de flesta kommentarerna. Hon kanske till och med är lite mer pedagogisk ibland, får se och lära:)

I natt var det en drömnatt och jag vaknade tvärt och kunde inte somna om. Låg och tänkte och vände på allt i mitt lilla huvud. Som så många gånger tidigare har jag haft en tryckande känsla över bröstet, en stor klump i halsen eller lätt beskrivet som en jäkla börda över mina axlar.

Skulden och skammen.

Den kom tillbaka i natt, när jag låg i mörkret och väntade på två små fötter som tassade i hallen och som snart skulle ligga och sparka på mig. (hon lägger sig ju alltid tvärs över sängen, varför gör barn alltid det?).
I natt var det inte någon skuld och skam över det som hänt mig, nopp det är jag ganska klar med trots att dimman kan komma ibland. Den går numera och blåsa bort.
Det var ångest, skuld och skam för min stora A:s sömn. Innerst inne vet jag väl att jag gör det jag behöver och måste. Men andras tankar, frågor och beskyllningar kan få mig sänkt....varför ta åt mig?

Jag tror ingen kan föreställa sig hur det är förens man varit där själv. Att inte sova när bebisen är liten är väl en självklarhet men att sömnen i sju år får spela den stora huvudroll i våra liv är fruktansvärt jobbigt och kväver kärlek, lust, ork och glädje. Man får jobba hela tiden med att inte tappa sig själv, sitt humör och sina nära.
Det här med medicin och dessa för mig anklagande frågor, varför mår din dotter dåligt över det som hänt dig? Varför får hon sömnmedicin?
Alla som har några hästar hemma i stallet vet ju att barn påverkas av de man gör, säger och även känner. A har levt med mig i sju år (+ ett i magen), varav två år själv utan pappa, syster och ett "normalt och vanligt" familjeliv. Det är klart att hon påverkas av mina känslor. Jag har gjort allt i min makt som mamma och försökt dölja mycket, att inte prata om vissa saker i hennes närhet men oron, ängslan och ångesten har liksom varit luften i vårt hem. Hon har inandats varje liten bråkdel av mina känslor som jag så snällt gömt undan....trodde jag (eller hoppades).
Läkare och psykologer har sagt att prio ett är att ni får sova, hela familjen och detta är en lösning för stunden. Just då känns det så rätt, så bra att de säger så, tack! Men sen kommer åsikter, synpunkter omkring mig och jag kan säga, de hjälper inte, de stjälper...något så enormt. Som om jag är en hemsk lat morsa som bara är trött. Nej ni, om ni visste vad jag försökt. ALLT!

Att hålla någon vaken är ett vanligt tortyrredskap, vilket jag kan skriva under på att det kan vara givande (dock inte rätt). Man orkar inte hur mycket som helst, att vakna minst 15 gånger per natt (däremellan hinner du/kan du inte somna för man inväntar nästa attack)är ohållbart. Det är särskilt jobbigt när det är det käraste du har som vaknar och du INGET kan göra. Inga kramar hjälper, inga ligga bredvid metoder, inga strunta i metoder, inga tända en lampa metoder, inga lugna ord från mamma hjälper. Då är man förstörd, man är maktlös. Till denna maktlöshetskänsla kommer gärna lite tårar, inte för att det hjälper någon men vem vill se sin dotter vara rädd, gråta, gapa och sparka utan att riktigt vara vaken och vem vill som förälder vara maktlös att trösta sitt barn?

Så jag undanbeder er alla, döm inte någon som älskar och gör allt för sina barn. Det är redan ett problem för mig, att tacklas med mina egna tankar i mitt huvud. Jag känner redan skam och skuld. Men som en gång innan har jag övervunnit den och det kommer jag göra även nu. För det är ju så, att inget (inte detta iaf:)) är mitt fel.
Önskar så att det som hänt bara drabbade mig, eftersom jag klarat det. Men när det gör så här mot mitt barn blir jag så frustrerad och ledsen. Hon har inte gjort sig förtjänt av detta, hon har ju räddat mitt liv, twize....
Ella och Alma, Mamma älskar er mest i hela världen. Det kommer bli lugnare och snart sover vi och lever vi som vi ska, utan en droppe theralen.

Nu ska vi köpa vykort som vi kan skicka de till gamla kompisarna som barnen saknar och hämta storasyster på skolan:) Mysdag med tre tjejer, det bästa som finns!

Ha en bra dag
Kram P

Gott och blandat

Först vill jag bara säga att jag har skrivit lite fel i förra inlägget:) Eller det har blivit fel på vägen någonstans. De 25 miljoner som de fått var avsatt för forskning och de hade vi självklart inte sökt men vi fick svar därifrån?! Vi hade sökt de andra....orkar inte förklara mer men blev som jag klagade på fel sak. Tack kusin för att du skrev till din yra, sjuka, tankspridda och brist på mycket vitamin och järn kusin:)Måste väl ta itu med problemet men det får vänta lite. Vill ju dock veta vad som hänt på vägen.

Mår idag lite bättre iaf, ingen feber och kan svälja. JIPPI! Men blir nog lite glass och nån värktabett ändå, min tandvärk gör sig ihågkommen med storm. Kanske den som spökat hela tiden med någon inflammation eller infektion?
Mina föräldrar var här igår och tog hand om mig som ett barn på nytt, de lagade pannkakor till barnen och läste deras sagor. Jag fick två pannkissar i sängen, hm.
Det var skönt att bli befriad från vardagssysslorna men man saknar att ligga där med barnen på armen och läsa på kvällen när man inte gör det.

Det är en återkommande känsla, ibland känner man att det vore kul, mysigt och skönt att göra något med vänner, man eller liknande men när man väl gör det så kommer saknaden till barnen. Jag tror ändå att egen tid, på tu man hand tid och vännertid är viktigt. Det gör mig till en bättre Paulina, en bättre mamma och medmänniska. Att fylla på med krafter och ork och bara bry om sig själv behöver vi alla. Istället för att få dåligt samvete för når vi gör det. (En annan sak om man lämnar bort barnen varje helg för att festa).
Förra våren var T och jag i Valencia, vi har alltid försökt åka någonstans varje år bara några dagar. Nu dags för någon vänresa tycker jag.

Idag är första dagen jag ser moln och hösten gör sig lite påmind, har varit en underbar sensommar. Hoppas hösten bjuder på många vackra dagar så man kan gå längst vattnet och njuta av naturen. Min syster njuter just nu av "min" fd natur då hon är inneboende hos T pga jobb. Fick i förrgår en bild på vår badplats och att hon satt vid klipporna och sa att det var så underbart. Lite längtan hem blev det....

Nu blir det lite brunch, sen dagisplatssökande. De ringer ju inte upp så man får ligga på som en igel.

Kram på er

Tycker lite synd om mig idag....och barnen

Så förbannat ont det gör, kan knappt röra mig utan att huvudet sprängs i bitar. Och den där halsen, aj. Lever på glass idag, gott för halsen. Febern och värken gör mig sängliggandes med ett tablettberoende. Klarar inte en stund utan värktabletter. Borde ge sig snart....
Nu märker jag att jag klagat i onödan när jag har "trott" jag varit sjuk. Har ju så klart varit det men så här. Huvudet kan inte ens tas upp från kudden. Fick panik för en stund och tvinga mig framför datorn, bra? Antagligen inte men rastlös.

A går i skolan men lilla E har ingen dagisplats än. Känner mig som världens sämsta mamma idag, har blivit film och lek för sig själv idag istället för lek ute med mamma i det fina vädret. Försöker kalla in mormor (mamma) för middagslagning. Barnen behöver födas....
Själv dricker jag färskpressad apelsinjuice och äter glass (och alvedon då).

Samtidigt ligger jag och är frustrerad över att de som verkligen kan göra något inget gör. Vi behöver fler mottagningar som Novahuset i Sverige, som samverkar med de kvinno och tjejjourer vi har. igår fick jag reda på att alla 25 miljoner från brottsofferfonden gick till forskning, typ. Visst, det är jätte bra med forskning för att kunna möta dessa människor men vad görs nu och här för dem? Vart vänder de sig? Det behövs fler. Just nu önskar jag att alla tidningar, media i alla olika format,alla bloggare som tycker det är en viktig fråga tog upp detta. Något måste göras. Det är en sådan viktig fråga och politiker och kommun måste se detta istället för att skyffla problemet under mattan. Ingen vågar ta i dessa frågor. Blir arg!

Men lovar att kämpa vidare, för många där ute får inte rätt hjälp och vi behövs. Ska jag så jobba ideelt hela livet så får jag väl det, men min kraft sinar så klart också. Jobbigt att bara få sparkar i magen när man nästintill redan ligger. Ännu viktigare att just DU förmedlar din tro och din åsikt och bli medlemmar. Då kan vi visa på ett intresse och du får gärna ta upp problemet där du syns....
Bli medlemmar på http://www.novahuset.com/
Tack för att du klarat av mitt dagliga gnäll....

Nu ska jag läsa saga för lilla E, hoppas inte hon blir sjuk nu.

Kram

Internet, sex och bilder

Idag presenterar Ungdomsstyrelsen sin rapport »Se mig - Unga om sex och internet«. I rapporten kartläggs barn och ungas erfarenheter och attityder av att exponera sig sexuellt och sexuellt utnyttjande via interaktiva medier.

Cirka 10 procent av unga mellan 16 och 25 år har någon gång lagt ut sexiga bilder av sig själva på internet. Samtidigt har nära 50 procent av tjejerna upplevt att någon har försökt övertala dem att skicka sexuella bilder, prata om sex eller agera framför webbkameran. För killar är andelen 13 procent.

Internet är en viktig arena i ungas sociala liv och ses av dem som något positivt. Tekniken har gjort att kontaktytorna ökat vilket har medfört fler oönskade kontakter. Många unga har accepterat att det fungerar så och har strategier för att hantera obehagliga situationer.

-Flertalet ungdomar har kompetens att hantera farorna på internet. Men det är oroande att så få vuxna verkar ha kunskap om hur det fungerar på nätet, både föräldrar och de som arbetar professionellt med unga, säger Per Nilsson, generaldirektör på Ungdomsstyrelsen.

Fyra av tio anser att det är acceptabelt att ha sex mot ersättning om båda är med på det. En av tio kan tänka sig att själv ta emot ersättning för sex och killar är mer positiva än tjejer. Det är ungefär 1,7 procent, motsvarande 20 000 tjejer och killar, som någon gång har haft sex mot ersättning. Sedan 2004 har andelen som säljer sex inte ökat trots att antalet unga internetanvändare har ökat kraftigt.

Unga som säljer sex har ofta en problematisk livssituation. De har dålig psykisk hälsa, bristande vuxenkontakter och svårt att sätta gränser. Nätet är en viktig arena för kontakter men tekniken är inte orsaken till att unga säljer sex via nätet.

- Unga som säljer sex mår ofta dåligt och får sällan hjälp. Särskilt svårt är det för killar att få stöd, säger Per Nilsson.

Ungdomsstyrelsen har idag överlämnat rapporten Se mig – unga om sex och internet till Nyamko Sabuni. Uppdraget har varit att undersöka tjejers och killars attityder till och erfarenheter av sexuell exponering och sexuella tjänster mot betalning.

Ungdomsstyrelsen har också tagit fram en metodhandbok för dem som arbetar med unga som råkar illa ut på nätet. Men fråga mig bara heter boken som kan beställas kostnadsfritt. Den ska jag köpa på seminariet. Ska bli jätte intressant att lyssna på vad de kommit fram till.

Idag är jag SJUK, ont i halsen och huvudet och har feber. Ligger i sängen och tycker synd om mig själv....:)

Ska jobba lite ändå, sköt om er!
Kram

Stolt storasyster

Idag har vi varit på kalas, min yngsta syster fyllde 20 år:) Min illa lilla syster....tiden går fort. Jag vartio år när hon föddes ock tyckte det var så roligt med ännu en syster. Nu har vi ätit god mat, mosat i mig mums fika och nu sitter jag som en uppsvälld ballong och inväntar kraft att lyfta mig och åka hemåt.

Helgen blir lugn med T och barnen. Lite fix i nya hemmet och barnen lär leka med vänner. Känns så bra att de anpassat sig så bra till nya hemmet.

Är lite upprörd nu, fick ett mail som gjorde mig arg. Vissa åklagare och kriminalvårdare har fasen fel yrke. Hur kan de behandla en oskyldig tjej som varit utsatt för både det ena och andra som en brottsling. Hon får inte rättvis behandling. Jag ska göra allt för att hjälpa henne. Kan inte de se vad de gör? De skälper istället för att hjälpa....blir arg och ännu mer beslutsam.

Nu väntar lördagsmys och lugn....måste koppla bort stress och ta nya tag mot en ny vecka. Har mycket på gång för nästa vecka. Lokalen står först på listan, samt andra kontakter. Är glad över en nygammal bekantskap. Har bara träffat denna kvinna två gånger men vilken tjej. Hon är stark, målmedveten, driven och så go och omtänksam. Anna heter hon. Tack för samtalet i veckan. Du sa de rätta sakerna och gjorde mig stark och gav mig nya krafter. Vi kommer ha mer kontakt framöver och det ser jag fram emot.

Lillsys, love u! Ha nu en härlig kväll med tjejgänget.

Kram på er alla

Torka men lite åsikter ändå:)

Har de senaste dagarna varit utan dator, eller internet . Vilket har fått mig bli nervös för mail, projekt mm. Visst jobb måste fixas NU. Har fixat sig ändå men hjälp av nära och kära.

Mitt trådlösa har krånglat så på lördag ska jag ta med datorn och nätverket och få det fixat, en gång för alla.

Skrev senast om myter/attityder kring våldtäkt. Jag blir alltid lika upprörd när jag tänker på det, att man inte ska kunna klä sig hur som helst, kunna få vara full och "villig" men inte få ångra sig.
För att gå igenom de steg för steg:

• Sättet att säga nej. Man kan alltså säga nej fast mena jag? Man kan alltså säga nej fel? Jag vet bara av egen erfarenhet att jag provade alla sätt, "rätt" och "fel". Jag grät, skrek, försökte komma undan men även de andra sätten. Att "fly" undan, försvinna upp i taket i tanken, att inte finnas, tänka "det händer inte mig"..... Efter många försök att säga till den man "älskar", gråta fram att man inte vill och be på sina bara knän och sen bli spottad på... Att känna att man inte betyder något är hemskt och man ger upp. I den stunden blir man rädd, sviken och man dör....(det känns så). Att tjejer och killar i en våldtäktsituation inte beter sig som man ska betyder inte att personen vill. Många blir paralyserade i stunden och ni som säger/har sagt att om det händer mig kommer jag göra så....var tysta. Jag kan också tänka så ibland, blir jag överfallen ska jag göra så men vetskapen om vad som hänt en gång finns inom mig och jag vet att på plats är det en helt annan situation. Jag skulle kanske göra helt tvärtom än det jag tänkt....
• Kärlekens betydelse känns bara dumt att kommentera. Det har varit så mycket prat om det på senaste. Självklart kan man bli våldtagen av den man har känslor för eller den som har känslor för mig kan visst våldta. Vi vet att de flesta övergrepp sker där personen känner gärningsmannen på något sätt.
• Alkoholpåverkan, du ska kunna vara full, du ska kunna gå hem för en natt med någon, du ska kunna ändra dig under kvällens gång. Det som är viktigt är vänner, är du för full eller dina vänner, ta hand om varandra. Att gärningsmannens ansvar och skuld minskar vid alkoholpåverkan köper jag inte alls. Det är viktigt att båda "kollar" så den andra vill, det kan vara hårfint i vissa situationer absolut. Men ingen vill väl ha sex med någon som ligger full och nästintill sover?! Där borde väl någon varningssignal tändas.
• Föreställningar om horan Att vissa förtjänar detta övergrepp är pinsamma uttal, varför skulle en person vara viktigare än någon annan. Jag anser att alla kan bli våldtagna, oskulder som "horor" och alla är värdefulla och lika viktiga att prioritera. Sluta klanka ner på andra människor, hjälp dem istället. Jag vet hur lätt det är att få rykte. Har enligt andra legat med fler än jag själv vet om, samt sitter man i någons knä har man legat med honom dagen efter. I have been there. I tonåren var det mycket snack, mest mellan tjejer. Tjejer där ute, det sårar. Och förresten är det upp till var och en vad man gör med vem och hur man gör det, så länge det är på bådas villkor.
• Avvikande killar. En mening bara, vem som helst kan vara en våldtäktsman/kvinna och vem som helst kan falla offer för denna. Enkelt och sant!
• Konsekvenser för tjejen Det behöver inte synas, man behöver inte visa att man mår dåligt. Ofta sitter såren på insidan och man skäms och känner skuld för att berätta. Att hålla det inom sig är det vanligaste och tyvärr det mest svåraste, jobbigaste och det är det som man inte borde. Men det är mycket man inte borde... Jag hoppas ibland att det skulle synnas, att människor våga prata om det för att få hjälp. Prata om det, med någon, vem som. Ni är aldrig ensamma och INGET är erat fel.

Under rättegången gick vi in på mina partners, min klädsel och mitt mående. Jag föll inte inom den normala ramen. Jag hade haft fler partners än två, jag klädde mig dock normalt även om han överdrev och sa hårt sminkad och kort kort med höga stövlar (en lögn av de många), samt hade jag dolt mitt mående i fyra år för de flesta. Det var några som visste, mina livlinor. Utan dem hade jag gått under. Det var fruktansvärt att gå i flera år och förtränga och inte prata om det. När det kom ut, var det skönt men oerhört jobbigt att allt kom upp. Om jag visste att det inte var mitt fel, att jag inte skämdes. Om jag visste det jag vet idag hade jag berättat direkt. För min skull, att få tillbaka några år som nu försvunnit. Samtidigt var det så att inget om "hans" liv togs upp. Lustigt?
Något man har hört också är att de går in på trossort, hur ska en våldtäktsman se vilka trosor man har under byxorna/kjolen och skulle han sen säga "du har tanga så du går fri". Tror inte det.

Nu är det lasagnedags sen tårtkalas för Alma som har namnsdag:) Min gullis

Kram på er

Myter och attityder ang våldtäkt

Stina Jeffner har sin avhandling Liksom våldtäkt typ....om ungdomars förståelse av våldtäkt genom intervjuer undersökt betydelsen av kön och sexualitet för ungdomars förståelse av våldtäkt. Hon vill genom sin avhandling ta reda på hur förhållandet ser ut mellan det som av ungdomar uppfattas som "normalt" (föreställningar om, och erfarenheter av kön och heterosexualitet) och det som uppfattas som "extremt" (föreställningar om, och/eller erfarenheter av våldtäkt.

På ett principiellt plan, när de inte behöver ta ställning till någon konkret situation, är ungdomarna överens om att en våldtäkt är allt som sker efter att kvinnan sagt nej till sex. I intervjuerna framkommer dock att denna principiella förståelse är förhandlingsbar, våldtäkt kan bli en accepterad handling genom att handlingar och händelser omtolkas med hjälp av olika omständigheter Ungdomarna skapar ett förhandlingsutrymme, och i detta förhandlingsutrymme finns det omständigheter som gör att, trots att en tjej sagt nej, ändå inte tolkar situationen som våldtäkt.
Dessa omständigheter är:

Sättet att säga nej
Tjejen bör säga ett TYDLIGT eller absolut nej, hon bör också helst gå därifrån. Hon ska sparka och slåss. Hon får inte säga nej i sista sekund eller ja till allt annat men nej till sex. En tjej som exempel börjar hångla med en kille och sedan säger nej till sex får skylla sig själv. Säger en tjej nej på fel sätt eller vid fel tillfälle förstås inte längre situationen som en våldtäkt. Dessutom ligger fokus på hur killen förstått detta nej

Kärlekens betydelse
Om tjejen är eller har varit kär i killen, eller han i henne, eller båda i varandra, omtolkar ungdomarna situationen. Kärlek förknippar ungdomar med romantik och fina upplevelser, även om de av egen erfarenhet vet att det inte alltid är så. Om det funnits eller fortfarande finns romantiska känslor med i bilden faller situationen utanför det ungdomarna ser som våldtäkt och kan i stället förstås som ett sexuellt möte

Alkoholpåverkan
Ungdomarna har en förståelse som grundas i att killar styrs av starka sexuella "drifter", i reglerna för kön ingår det att tjejer ska förhålla sig till detta. De ska inte försätta sig i situationer där de riskerar att utsättas för dessa drifter. Exempelvis ska inte tjejer dricka för mycket alkohol, gör de ändå det är de medansvariga till det som händer. Å andra sidan gör alkoholpåverkan hos killar att hans skuld och ansvar minskar, "han var så full att han inte visste vad han gjorde".

Föreställningar om horan
Enligt ungdomarna finns det vissa tjejer som inte beter sig som "fina" tjejer ska göra, kanske är de utmanande klädda, har haft sex med för många killar eller flirtar mycket. Dessa tjejer som ungdomarna benämner som horor, "har ett rykte", och detta rykte verkar lätt att få. Killar kan däremot inte vara horor. det är tjejens ansvar att inte utmana, reta eller bjuda in, gör de det eller om de än gång fått denna horstämpel blir det en förmildrande omständighet då ungdomarna ska tolka situationen. Hon kanske till och med ville själv.

"Avvikande" killar
Ungdomarna är eniga om att det är en speciell kille som våldtar. De tillskriver dessa killar allt från en dålig barndom till allmänt psykiskt störda. De uttrycker det också som att det kan vara lite synd om männen, de kanske är blyga eller ensamma. På detta vis fråntas de avvikande männen ansvar. "Vanliga" killar våldtar inte , skulle en vanlig kille anklagas för våldtäkt omdefinieras situationen till något annat och ansvar läggs på tjejen.

Konsekvenser för tjejen
Det finns en bild bland ungdomar av hur ett våldtäktsoffer "ska" bete sig och må efter en riktig våldtäkt. De anser att våldtäkt för med sig den yttersta förnedringen för en kvinna. Det ska vara tydligt att tjejen mår riktigt dåligt för att det ska vara fråga om en våldtäkt. Reagerar tjejen på något annat sätt, som exempel genom att gå till skolan och bete sig som nästan som vanligt, gör det att situationen kan omtolkas till någon annat än våldtäkt. Man ska också ha yttre skador.

Våldtäkt är alltså allt som sker efter att en tjej sagt nej, men detta gäller endast.

• om tjejen sagt nej på rätt sätt
• om ingen har eller haft känslor för varandra
• om varken tjejen eller killen varit för fulla
• om inte tjejen kan tolkas som hora
• om inte killen kan tolkas som "normal"
• om tjejen synligt mår väldigt dåligt efteråt

De sex omständigheterna gör att yttersta ansvaret läggs på tjejen. Mer om detta kan ni läsa i "Jag kallade det aldrig för våldtäkt" Att möta våldtagna kvinnor av Josefin Grände. Ett bra tips om man jobbar med detta eller har varit med om övergrepp.

Vad tycker ni om dessa omständigheter? Jag får berätta mina åsikter en annan dag. Sköt om er

Glöm inte att gå in på www.novahuset.com och bli medlem gratis du med och stöd oss i kampen mot sexuella övergrepp.

Kram P

Övergrepp

Många fler ungdomar och barn blir utsatta för sexövergrepp av andra ungdomar än vad den officiella statistiken visar. Den slutsatsen drar socionomen Cecilia Kjellgren i en avhandling vid Lunds universitet, har ni kunnat läsa förra veckan i olika tidningar.

Hon bygger sina slutsatser på en undersökning med 9 000 norska och svenska gymnasieungdomar. Fem procent av de svenska pojkarna och en procent av flickorna säger att de tvingat någon till "penetrerande sex eller onani". Det är rätt mycket det.

Enligt Kjellgren antyder detta att mörkertalet vad gäller sexövergrepp bland unga är mycket stort, och hon säger att det finns många förklaringar till varför övergrepp inte anmäls.
- Ett första hinder är att offret själv inte formulerar det som ett övergrepp. Fördomar och myter om offrets ansvar och skuld när det gäller sexuella övergrepp spelar in och lägger sig som en tyngd över de utsatta.
Ett problem är också att killar väldigt sällan anmäler övergrepp.
- Det finns föreställningar om att en kille ska vara glad över att bli förförd av en tjej, även fast han egentligen inte är med på det. Sedan tror jag att den kille som tågar upp till en myndighet och berättar inte alls blir bemött på samma sätt som en flicka som är offer för en manlig förövare.
- Jag känner igen en svårighet för professionella att ta sig an en ung tjej som har begått ett sexuellt övergrepp. Man gör om det till något annat, något mer harmlöst. Där har vi ännu längre att gå, att ta vara på den kunskapen.
Enligt Cecilia Kjellgren är också flickor och pojkar som tvingar någon till sex mycket mer sexuellt upptagna än andra, känner sexuell lust nästan hela tiden. De är mer accepterande till våldtäktsmyter och har oftare stereotypa uppfattningar om kön och makt.

Jag tycker det är bra att man gör undersökningar bland ungdomarna, där de får ge sina svar. (helst anonymt så det blir så ärligt som möjligt).
Annars brukar det vara mycket att tala över ungdomars huvud. När vi föreläste i Norrköping på en skola märkte vi av utvärderingarna att ungdomarna tycker det är en viktig fråga och de tyckte att alla ungdomar skulle ha föreläsningar och diskussion om ämnet ok sex, övergrepp, krav mm i skolan. Det tycker jag också, det är viktigt att ta in som en del av sexualkunskap eller något närliggande ämne.

Idag har det blivit uppackning, Ella och jag var helt slut så sov en stund på fm....hm. Trodde aldrig hon skulle kunna somna ikväll. Men nu sover båda som stockar och jag laddar för bachelorette....Kommer gråta, idag med. Så romantiskt:) Som en dröm. Hehe
Alma har lekt med nya bästisen idag med, känns härligt och ha vänner omkring sig. Kommer man ju ihåg själv.
Nu tv och lite gottis...

Kram på er