Från mörkt till ljust

Pust, sov bättre i natt. Det behövde jag.
Mycket pga att min dotter sov. Jag vaknade inte heller stressad med ångest. Inte heller av mardrömmar. Idag njuter jag av detta:)

Blir även jobb med Novahuset, ni har ej missat vår msn-jour va?
Söndagar 20-22
Tisdagar 10-12, 13-15
Torsdagar 19-21

Eller glömt bli medlem, gratis men otroligt betydelsefullt. http://www.novahuset.com/

Många gånger när jag läser andras bloggar där de utsatts för övergrepp undrar jag tyst inom mig själv. Vad gjorde att jag kravlade upp ur den mörka brunnen, hur lyckads jag ta mig upp?
Jag vet inte svaret på det, ibland låter det så osannorlikt.
För jag var ju dålig, svag, äcklig och värdelös. Det var så han sa och det var det han fick mig att tro o känna. Att jag bara dög till en sak, att jag inte kunde ta mig därifrån för ingen skulle tro mig. Jag vet inte om det var hoten och rädslan som gjorde att jag inte vågade gå först, eller om det var min självkänsla som verkligen sög. När jag nu ser tillbaka på allt är det svårt att se att det var jag, så nedbrutet, hjärntvättad, rädd och använd.

Jag är glad för de i min närhet, glad för den lilla Paulina som fanns inom mig som kämpade....kämpade hela vägen, till försoning, till ett liv.
Jag är glad att mina barn finns, räddade mig då och räddar mig nu. Hade aldrig A blivit till, hade jag inte tagit mig därifrån.....inte så "fort" iaf. Jag kanske ej funnits nu, självmord eller att någon tog mitt liv är två alternativ som är mest troliga. Skrämmande! Även om jag aldrig velat dö så kändes det som enda utvägen ibland. Jag ville bara bort.
"Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva"

Nu när man sitter med solen i ansiktet, barnen runt sig känns allt så avlägset, men ändå så nära.
Jag lever igen, jag gör det jag alltid drömt om (Novahuset), jag finns! Jag accepterar de mörka stunder som kommer ibland,för de måste få finnas. Jag kan visa mig svag. Känslorna är nu hanterbara....vilken känsla.

Kämpa på och håll hoppet i din hand....inte får hårt och inte för löst....det måste överleva. Du måste överleva, för du är viktig o värdefull.

Kram P